Kär i sin bror

Kapitel 46

Trots att hon har gått ner i vikt, helt blek i ansiktet så är hon lika vacker. Att hon står här bredvid mig hade jag inte ens vågat önska. Den som väntar på något gott ,väntar aldrig för länge.
" Skönt att vara hemma?"
Dum fråga Theo! Klart att det är skönt att vara hemma. Tänk nu innan du pratar Theo.
" Verkligen. Jag har saknat dig och.." Hon tystnar till och ser upp på mig.
"Något fel?" Små skrattar jag. Jag vill höra hennes skratt, se hennes leende. Jag vill inte att hon ska vara tyst för det har hon varit tillräckligt länge.
" Det är bara det, vi hade väl ett barn?" Viskar Tindra fram. Jag hostar till. Vi hade inte ett barn, vi har tre barn.
" Vi har tre barn." Hon nickar tveksamt och börjar gå emot sovrummen. Jag ska precis be henne att vara tyst, men hon är redan inne hos barnen.
"Love, Leah och Melissa! Klart jag minns er." Skriker Tindra lyckligt. Till min tur verkar inte barnen ha vaknat.
" Kom Tindra, vi går och lägger oss." Jag lyfter upp henne i min famn och snurrar runt ett varv.
"Theo jag är inget barn." Fnissar Tindra.
" Inget barn, men du är mitt hjärta." Svarar jag med ett flin. Jag lägger ner henne i sängen och stoppar om henne. Hennes blickar bränner i ryggen när jag ska krypa ner i min säng.
" Theo.." Börjar hon tveksamt.
" Aa vadå?" Tindra ser sig om i rummet, innan hon sedan tittar på mig. Hennes hand söker sig efter min hand under täcket.
" Vad är det Tindra?" Viskar jag med en hes röst.
" Jag älskar faktiskt dig."
" Tindra, jag älskar dig också." Svarar jag med ett leende och kysser henne mjukt. Äntligen ligger hon här i vår säng, tillsammans med mig.
"Theo sluta." "Nej du har mig." "Ja vi ska gifta oss." "Nej." Med ett ryck reser jag mig upp ur sängen. Tindra ligger bredvid och pratar i sömnen, rätt gulligt faktiskt. Fast också lite störigt. Hon säger mitt namn flera gånger, vilket innebär att jag är med i hennes dröm.
"Theo, är du vaken?" Hon sätter sig upp i sängen och tänder sin lampa. Gnuggar sig i ögonen och ser sedan yrvaket på mig.
" Jag ska bara hämta barnen, fortsätt du att sova." Gäspar jag trött och börjar gå emot barnens rum. Plötsligt greppar någon tag om min hand.
"Då ska jag följa med dig." Jag vänder mig om och ser att Tindra följt efter.
" Knäppis, tar du Love så kan jag ta tvillingarna?"
~~~~~~~~~Lina~~~~~~~~~~~~~
Det tror jag inte att du gör. Inte att du gör.
Jag slänger mig upp ur sängen och skriker rätt ut. De där orden den där konstiga sjuksystern sa sitter fast i mitt huvud. Vad menade hon egentligen?
"Leo, vet du vad som hände på sjukhuset?" Just nu behöver jag höra ifrån honom, vad han tycker, säger och tror. Det spelar ingen roll hur mycket klockan än är, jag behöver honom just nu. Exakt nu. Tänk så bara skojade hon med mig och jag tar upp detta med Leo. Jaja nu är det ändå försent.
" Leo svara mig då." Jag snurrar runt och vänder mig till hans sida av sängen. "Leo?" Upprepar jag lite skräckslaget. Den andra delen av sängen är tom. Täcket är ihop vikt över sängen, hans pyamas och morgonrock är upphängda och vikta, men Leo är inte här. Har han blivit kidnappad?! Eller vem vet, en rånare har kanske brutit sig in och tagit med honom? Fast vänta nu Lina, lugn i tankarna. Vem skulle vika ett täcke, hänga upp och vika kläder om man var ute efter ett rån eller kidnappning? Ingen. Kanske lika bäst att ringa polisen? Eller han är nog bara på toaletten.
Klockan går samtidigt som mörkret och den tysta stämningen i sovrummet börjar få mig enormt rädd. Som ett litet barn drar jag täcket över huvudet och ligger där under. Regnet smattrar på rutan, grenarna rispas emot våra fönster. Det hörs något svagt bebis skrik ifrån Leon's rum. Ska jag dit? Tänk så är kidnapparen där inne med en kniv i handen, redo på att döda mig.
Men Leon går före allting, även mig själv. Mot min vilja staplar jag fram till Leon's rum. Hur många gånger jag än trycker på lamporna så vägrar alla tändas, jag antar att strömmen har gått.
"Leon? Var är du?" Skriket har tystnat och eftersom Leon inte har något fönster på sitt rum är det ännu mörkare här inne så jag kan inte se vart han befinner sig. Om jag minns rätt så står hans spjälsäng inne i hörnet på höger sida. Alltså borde han ligga där.
"Aj, jävla bokhylla." Jämrar jag argt. Den skulle ju Leo ha flyttat för flera veckor sedan! Dumma karlar..
Efter att ha gått in i några bokhyllor, trampat sönder några leksaker så är jag äntligen framme vid hans säng. Jag tar upp hans leksaks brandbil på golvet och startar den. Brandsirener är väl inte precis det man vill höra mitt i natten, men eftersom den blinkar och lyser så kan jag ju se vart Leon ligger. Jag riktar brandbilen åt hållet där spjälsängen är samtidigt som jag känner efter med min hand. Mycket riktigt ligger Leon där. Sover han? Eller är han vaken? Tänk så tar jag upp honom nu om han sover, då väcker jag honom i onödan och då kanske han inte...- Starka bankningar på dörren nerifrån hörs upp, stenar som träffar rutorna. Utan att tveka mer lyfter jag upp Leon och börjar springa till mitt sovrum.
" Aj min fot." "Aj mitt huvud." "Åh där skulle jag inte sprungit." Möbel efter möbel rusar vi in i. Säkert blodfläckar efter oss vid det här laget, eller iallafall efter mig. Leon är säker och skyddad i min famn.
Månskenet lyser upp ifrån hallen in i mitt sovrum. Väl inne i sovrummet börjar lamporna sakta tändas, en efter en. Bara genom att se en lampa vara tänd så börjar jag känna mig tryggare.
"Älskade Leon." Snyftar jag och sätter mig ner på sängkanten, med Leon i famnen. Jag kramar om honom hårdare samtidigt som tårarna forsar ner för mina kinder.
"Amen sötnos då." Snabbt rycker jag till. Det är någon annan i huset. Någon annan röst. Nerifrån.
Svetten börjar rinna nerifrån min panna utav rädsla.
"Kom vi smyger fram till trappan." Viskar jag till Leon. Tyst som en liten mus smyger jag fram till trappan, med Leon i famnen.
"Du också." Det låter ju exakt som Leo's röst. Det måste vara Leo's röst. Försiktigt kikar jag fram med mitt huvud. Mycket riktigt, där nere står Leo och en tjej, i hallen. Tjejen är brun hårig och har på sig en röd tajt och urringad tröja.
"Jag älskar dig." Sluddrar Leo till henne. Han kysser henne och för sina händer längs hennes rygg, sedan längre ner på rumpan. Det känns som om någon skjuter ett skott inom mig. Han. Min älskade håller sig ute om nätterna för att hitta nya tjejer. Hemma ligger jag och sover, själv. Jag tror att jag har honom bredvid mig, att han ligger här och vaktar mig. Att han finns här, för mig. Jag klarar inte av att stå här och se på när min sambo strular med en annan kvinna. Det borde vara jag som står där nere med mina läppar tryckta mot hans. Hur kan han?
" Godmorgon Leon." Viskar jag gäspande. Han tittar storögt på mig samtidigt som han pratar på. Precis som han brukar göra på morgonen.
"Leon tyst med dig." Gnäller Leo. Nu fattar jag varför han alltid är så trött på morgnarna, han kommer väl inte hem förrän sent ,sent på kvällen.
"Varför är du så trött då?" Frågar jag med en kall och hård röst.
"Men älskling vad är det med dig? Jag har bara sovit dåligt inatt." Sovit dåligt i natt? Klart han inte kan sova när han är ute på fest och raggar brudar.
"Då går väl jag och Leon upp för att du ska få sova ut." Muttrar jag. Med en sur blick lämnar både jag och Leon rummet.
"Mamma." Jollrar Leon.
"Älskade hjärtat." Skrattar jag och pussar honom på nästippen. Jag kan fortfarande inte förstå att han faktiskt lärt sig att säga "mamma". Wow.
På väg ner ifrån trappan får jag syn på något i en stark rosa färg, ligga på golvet.
"Vad kan det vara?" Frågar jag högt för mig själv och går närmare. Mitt på hallgolvet ligger inget mindre än neon rosa strong trosor. Och dem är inte mina!
" Detta kommer Leo få ångra, men ger man sig in i leken så får man leken tåla. Här kommer Lina."
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Över 80.000 läsare?! Tusen miljarder TAAACK! Efter alla era underbara mejl och kommentarer kände jag att nu måste jag ju verkligen uppdatera! Desto mer ni kommenterar, röstar och mejlar, känner jag mer för att uppdatera. Om ingen kommentera eller mejlar då vet man ju liksom inte vad läsarna vill ha. Inte ens om någon läser. Men ni ger mig det jag önskar. Tack att ni gör detta. :D
Nu tycker jag att ni kan sätta er och fundera över vad ni tycker om kapitlet, när ni vill ha mer. Kommentera och rösta nu. Tror ni vi kan slå över 40 kommentarer? :D Vi försöker, jag lovar nytt kapitel samma dag ni tar 40 kommentarer.
RÖSTA OCH KOMMENTERA NUUUU :D