Kär i sin bror

Kapitel 33

Försiktigt öppnar jag mina ögon och tittar upp i taket.
-" Hon är vaken nu." Hör jag pappa ropa.
-" Du är nu mamma till två fina bebisar." Berättar en sjuksköterska och pekar bort mot dem två sjukhussängarna.
-" Vadå två?" Undrar jag förvirrat.
-" Du fick tvillingar. Vi ber om ursäkt att vi inte sagt det." Hur kan man egentligen glömma och berätta att man ska få tvillingar? Men att sura på läkarna har jag inte tid med när det ligger två ny födda mirakel där borta i sängarna.
-" Ta det lugnt!" Tjoar en sjuksköterska till mig när jag vinglar fram till bebis sängarna. Nyfiket tittar jag ner i den första sängen. En liten bebis med en rosa body ligger ihop kurrad i sängen. I den andra ligger det en nästan precis lika dan bebis. Det är nästan att jag börjar gråta av hur söta dem är.
-" Det är två tjejer förresten!" Ropar sjuksköterskan och lämnar sedan rummet.
-" Du är så fin." Viskar jag och pussar bebisen i min famn. Med osäkerhet tar jag mig fram till min säng med Lill flickan i famnen. Jag hade kunnat bara sitta och titta på miraklet i flera timmar om det inte vore för någon som avbröt mig.
-" Leah, inte sant?" Jag tittar upp och möter pappas blick.
-" Du kommer ihåg." Mumlar jag förvånat. Jag hade velat att min första dotter skulle heta Leah ända sen jag var fyra år.
-" Det är väl klart." Skrattar pappa och sätter sig bredvid mig. Jag lutar mig mot hans axel och andas ut. Sist jag satt såhär var kanske tio år sedan.
-" Förlåt för att jag inte hört av mig." Börjar pappa.
-" Förlåt själv. Var bor du nu?"
-" Ömh.." Han kliar sig i huvudet och börjar röra besvärat på sig.
-" Var?"
-" Vi bor vid sjön." Här finns ju flera sjöar men endast en stor. Vid den stora sjön bor det bara rika människor eftersom det är bara dem som har råd med husen där.
-" Inte vid den stora sjön va?" Små skrattar jag när jag hört hur dumt det lät.
-" Jo typ. Du vet , man vill ju göra allting för sina barn." Ler han och tittar ut.
-" Mig har du bara struntat i." Biter jag av och vänder bort huvudet.
-" Ja men förlåt har jag ju sagt." Med en suck går jag bort och lägger ner Lill tjejen igen.
-" Theo är iväg och handlar kläder, vill du åka hem idag?" Frågar en sjuksköterska mig.
-" Gärna." Svarar jag utan att tänka mig för. Att bo själv med tre barn i en lägenhet kommer bli sjukt tufft.
-" Okej vad bra. Börja fixa dig nu då." Säger hon och lämnar rummet.
Försiktigt tar jag på mig mina kläder och fixar håret. Sjukhus kläderna lägger jag på sängen. Sen tar jag upp mobilen och smsar till Lina:
" Hej gumman! Ville bara säga att två nya mirakel har kommit till världen. Puss puss."
-" Vem smsar du?" Frågar pappa som knyter sina skor.
-" Lina." Svarar jag kort.
-" Var bor du nu?" Ska jag svara honom att det kan han strunta i, eller säga i en lägenhet?
-" I min lägenhet."
-" Var ligger den då?"
-" Andra sidan sjön." Mumlar jag och lyfter upp en av tjejerna.
-" Då kör jag hem dig." Jag nickar bara till svars.
-" Hej!" Flåsar Theo när han kommit upp i rummet. Han går fram och räcker mig en kasse med kläder.
-" Varför ska du alltid springa mellan alla affärer?" Fnissar jag och tar emot kassen.
-" För att gå är tråkigt." Flinar han. "När får du åka hem förresten?"
-" Nu."
-" Bra! Då tar jag på tjejerna." Säger han och börjar ta på en av tjejerna medan pappa fixar den andra. När tjejerna är ner satta i bil stolarna går vi ner till bilen. Theo ska också åka med oss.
-" Vill du sitta bak eller fram?" Frågar Theo mig och öppnar dörren till sätet där framme.
-" Tydligen fram." Skrattar jag och hoppar in. När jag tittar bak ser det riktigt roligt ut. Theo sitter ihop klämd mellan två barnstolar. Snabbt tar jag ett foto och skickar till mamma.
-" Tack för skjutsen pappa. " Tackar jag när han stannat bilen. "Vi hörs i veckan."
-" Älskar dig, dottern min." Jag nickar och lyfter upp en av stolarna. Theo tar den andra och tillsammans går vi upp till min lägenhet.
-" Vill du jag ska hämta Love?" Frågar Theo.
-" Nej tack, tror mamma kommer över med honom. Men vill du komma in en stund?"
-" Visst."
Bebisarna lägger vi i bebissäng och dukar sedan fram lite fika. Precis när vi satt oss ner ringer min mobil.
•RING• J= Jag , M=mamma
J:" Hej det är Tindra." M: "HAR DU FÅTT BEBISAR!?" Skriker mamma i telefonen.
J: "Ja."
M: "Kommer nu direkt!" Säger mamma.
J: "Ta med Love.." Börjar jag men hon har redan hunnit slänga på luren.
-" Mamma kommer." Suckar jag och sätter mig ner vid bordet.
-" Vill du att vi ska börja om?" Börjar Theo plötsligt och tittar på mig, alla ord tar slut och jag vet inte vad jag ska svara. Allting kommer som en stor chock för mig idag! Tvillingar, olyckan, pappa och nu Theo. Vad vill jag egentligen? En sak är säker att jag vill inte bli sviken en enda gång till. Försiktigt sneglar jag lite på Theo som tittar tillbaka på mig. Lite elak känner jag mig som sitter här utan att svara honom.
-" Allting kommer så plötsligt." Säger jag nervöst och tittar på honom.
-" Säg till när du har bestämt dig." Han tittar på mig med ett tveksamt leende.
•DÖRRKLOCKA•
Vi båda reser oss upp och springer bort mot dörren.
-" Hej gumman!" Hälsar mamma och räcker över Love till mig.
-" LOVE!" Utbrister jag och pussar honom. Från början verkar han lite blyg för mig, men efter en liten stund förstår han att det faktiskt är jag.
-" Var har ni tjejerna!?" Frågar mamma ivrigt och följer efter Theo in till tjejernas rum.
-" Du har blivit storebror." Viskar jag i Love's öra.
-" ÅH så söta!" Utbrister mamma så fort hon kommit in i rummet.
-" Sch, väck dem inte!" Väser Theo med lite skratt i rösten.
-" Förlåt, ska vi fika?"
-" Vi har redan dukat." Svarar jag och lyfter ner Love i sin barnstol. Medan vi fikar pratar mamma på om nyår och allt som har hänt den senaste tiden när jag låg i koma.
-" Varför kom du inte och hälsade på?" Frågar jag mamma plötsligt.
-" Vi hade fullt upp." Tvekar mamma och sörplar i sig lite kaffe.
-" Vad är viktigare än mig?" Jag vet att jag låter gnällig men helt ärligt är jag riktigt arg på henne.
-" Typ, inget eller allt eller asså nej." Mamma vet nog inte själv riktigt vad hon säger utan håller bara tyst efter ett tag.
-" Mamma, var är Lina och Leo?" Frågar jag för att bryta den hemska tystnaden. Mamma och Theo byter några blickar innan mamma börjar prata.
-" Hemma tror jag. Varför undra du gumman?" Man ser på hela henne att hon ljuger vilket känns hemskt.
-" Undra bara. Jag tänker ALDRIG mer träffa honom igen."
-" Jag tror jag måste gå nu. Hejdå." Säger mamma plötsligt och försvinner ut ur lägenheten. Jag och Theo tittar förvirrat på varandra.
-" Varför fick hon så bråttom?" Små skrattar jag och tittar på Theo som stirrar tomt framför sig.
-" Jag måste nog hem nu , hjärtat." Säger han och reser sig upp. Jag ställer mig upp och kramar om honom hejdå.
-" Vi hörs imorgon!" Ropar jag när han går ut. Han höjer handen för att visa att han hört mig. Med snabba steg går jag bort mot fönstret och tittar ner på honom. Solen håller på att gå ner, hans rufsiga hår lyser ändå upp av solen. Jag måste verkligen tänka på vad han gjort mig och inte bli tillsammans med honom igen, men jag tycker alla förtjänar en andra chans. Jag tittar en sista gång på honom där han traskar hem. Han är precis allting ~ förutom min.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~Kapitel 33 äntligen ute! Tack för 5K och era fina kommentarer <3 Älskar detta!!:D <3 Ha en fin kväll