Författartips

Vampyrer och varulvar

Dom är bleka, läskiga och suger blod. Dom gömmer sig i mörkret och dyker bara upp en gång i månaden.

Vänta lite. Handlar det här om vampyrer eller tamponger?

Hur som helst... Vampyrer och varulvar är nånting jag ser mycket här på wattpad. Åtminstone när det kommer till varulvar. Typ ingen skriver om vampyrer längre sen Twilight blev ocoolt.

Jag är själv jätteintresserad av monster. Speciellt varulvar. Jag vet inte riktig exakt vad det är med dom håriga varelserna som intresserar mig... Kanske är det för att jag alltid har gillat hundar?

Men det är en grej som jag stör mig på... Eller egentligen är det flera saker jag stör mig på. Jag är ganska lättstörd. Varför är 99% av alla varulvsböcker nästan exakt likadana?

Det är en tjej (huvudkaraktären, duh) som är en varulv. Hon är en omega. Alla hatar henne och hon bli mobbad för ingen anledning. Men hon är inte en vanlig varulv! Nej, utan hon är typ superspeciell och mycket bättre än alla andra varulvar. Det kan man se på hennes päls som är snövit. Alla andra varulvars päls är typ grå och brun. Förutom huvudkaraktärens mate. Han har svart päls, för att visa hur mycket av en bad boy han är.

Huvudkaraktären är alpha, dotter till alpha eller så är dens mate alpha. Då plötsligt blir vår huvudkaraktär ledare för packen och den lever lyckligt med dens mate. Och på tal om mate, dens mate är alltid ursnygg med sex pack och dåligt humör.

Jag tittade mig omkring i skogen. Jag var i vargform. Jag gömde mig undan min flock. Dom har mobbat mig sen jag var född. Dom är avundsjuka på mig eftersom min varg har en snövit päls. Jag suckade och en ensam tår föll nerför min kind. Kan vargar ens gråta?

Då plötsligt hörde jag ljudet av tassar emot marken. Innan jag hann göra nånting hade flera varulvar omringat mig. Jag kunde inte gå nånstans. Då plötsligt klev den största varulven fram. Hans päls var lika mörk som min framtid och hans gyllene ögon lyste av hat. Emot mig. Sekunden våra ögon möttes så visste jag.

"Mate..." Hans tankar ekade inuti mitt huvud.

"Du är min mate!" Ropade jag till honom i tankarna. Vi varulvar kan läsa varandras tankar, på nåt magiskt sätt som aldrig kommer förklaras i boken...

Min mate vände sig bort och tittade in i skogen med dramatiska ögon.

"Nej. Jag kan inte älska igen. Jag är en bad boy, som älskar ingen. Jag hatar dig. Gå iväg." Sa han till mig. Jag kände hur mitt hjärta krossades. Nej!

Jag vände mig om för att gå, när min mate stoppade mig.

"Vänta! Vill du inte höra om mitt sorgsna förflutna som gjorde mig till den stenhårda varulven jag är idag?"

"Öh. Nej. Jag är en sarkastisk tjej som inte gillar bad boys." Svarade jag med sass och vände mig om.

"Men... Jag har ett sex pack och jag är alpha?" Jag var tyst i några sekunder.

"Okej. Vi gifter oss."

Jag har läst många böcker som är såhär. I början var det säkert en originell ide, men inte nu längre.

Här på wattpad så verkar det bara finnas en sorts varulv. Här så lever varulvarna i flock. Dom bor i cola flockhus. Det finns en alpha (en ledare) och sen så finns det flera omega, beta och andra grejer. Det är typ... Ranker? Jag vet inte riktigt. Men omega är alltid dåligt och alpha är alltid ledare. Luna är alphans flickvän.

Mate är också en vanlig cliche som dyker upp överallt. Mate är typ... En varulvs själsfrände. Varje varulv har en mate, som dom sen hittar och gifter sig med. Så vidare inte varulven avvisar sin mate, för då så bråkar dom ett tag först innan dom sen gifter sig.

Är det bara jag som skulle vilja läsa om en sån här "klassisk" varulv? Då snackar jag om berättelserna där varulvar är nånting man är rädd för.

Jag gillar berättelser där man inte kan kontrollera varulven. Där huvudkaraktären är livrädd för fullmånen, för att det är då den förvandlas till ett monster. Ett monster som hungrar efter människokött. Och när jag säger monster, menar jag monster också. Istället för att förvandlas till en söt varg så förvandlas den till ett monster som liknar en varg, men ändå har en del av människa i sig.

Tänk dig typ Lupin från Harry Potter serien. Han är exakt en sån varulv som jag tycker är intressant. För han kan inte kontrollera det och när han väl har förvandlats så kan han skada även sin bästa vän.

Ohoo! Det vore kul att läsa. Jag kanske borde skriva nåt sånt...?

Poängen är att jag är ganska trött på att läsa varulvsberättelser som inte ens försöker vara originella, utan bara skriver det alla andra redan har skrivit. Hett tips från mig: Om du vill skriva en varulvsberättelse så kan du väl försöka att sätta en tvist på det?

Så istället för att ha en huvudkaraktär som är starkare, smartare och snabbare än alla andra, kan du väl ha en huvudkaraktär som inte alls är allt det där. Tänk dig en varulvsberättelse där huvudkaraktären inte alls är en varulv överhuvudtaget, men som verkligen vill bli det och därför far den ut för att leta efter dom?

Men nu när vi har snackat om dom håriga odjuren som lever i flockhus, så borde vi väl snacka om de blodtörstiga vampyrerna? Stackars vampyrer. Dom får inge uppmärksamhet alls.

Det är faktiskt väldigt synd. Vampyrer är ändå intressanta varelser som också förtjänar lite tid i strålkastarna. Men det finns inte så värst många bra vampyrböcker här på wattiwattpad.

Så, jag har en utmaning till dig. Ja, du som sitter och läser det här. Min utmaning till dig är att skriva en kort text om en vampyr. Den här vampyren är väldigt törstig efter blod och attackerar en människa i en mörk gränd... Bara för att inse att människan inte alls är en människa utan en varulv. Hehe... Det vore kul att läsa.

Vad tycker du? Är det nån cliche med varulvsböcker som du är trött på?