"Men jag suuuger ju"

87 7 4
                                    

Vi alla har varit där. Man har nyss skrivit klart ett nytt kapitel... Sen så läser man texten och inser att det man skrivit är skräp. Så man raderar texten, skriver om den och besviket inser att en blind åsna hade kunnat skriva bättre.

Trust me , I've been there too.

Jag tror vi alla har en liten perfektionist inuti oss som gärna vill få oss att börja tvivla på vårt egna arbete. Att det inte är bra nog för att trycka på den lilla "Publicera" knappen som finns uppe i hörnet. Ibland kanske man inte vågar börja skriva alls för att man är rädd för att det inte ska duga.

I det här kapitel tänkte jag att vi kunde prata lite om det. Om känslan av att man så gärna vill att det ska bli bra att man inte kommer någonstans.

Jag har helt ärligt bara ett tips till dig: Du behöver inse att det behöver inte vara perfekt. Det här är nog det viktigaste att tänka på. Allt man skriver behöver inte vara perfekt. Ibland räcker det att det duger. För att några ord är då bättre än inga ord alls. Försök att komma ut ur ditt eget huvud, okej? Bara skriv. Stanna inte för att rätta stavfel, du kan göra det sen. Skriv tills du känner dig klar, först då får du titta igenom din text. För att så länge du har din text framför dig kan du gå därifrån. Det är ju omöjligt att redigera en text som inte finns, eller hur?

Kom ihåg varför du skriver till att börja med. Du gör det för att du tycker det är kul, eller hur? Så sluta överanalysera det!

Och mest av allt, sluta tvivla på dig själv. Du kan det här och ingen annan kan ju skriva din berättelse så som du kan. Uppskatta dig själv lite mer, okej? Om du fortsätter att klanka ner på dig själv så kommer jag jaga ner dig med ett basebollträ :)

Med det, ha en bra sommar!

Je hebt het einde van de gepubliceerde delen bereikt.

⏰ Laatst bijgewerkt: Jun 07, 2021 ⏰

Voeg dit verhaal toe aan je bibliotheek om op de hoogte gebracht te worden van nieuwe delen!

FörfattartipsWaar verhalen tot leven komen. Ontdek het nu