Författartips

De fem sinnena

Ögon, öron, näsa, mun och känsel. De fem sinnena. Använder du dom på rätt sätt?

Min gamla svenska lärare älskade att tjata om de fem sinnena. Hon sa att ingen berättelse är komplett utan dom. Och hon hade rätt också.

Det är alltid viktigt att tänka på de fem sinnena när man skriver. När man skriver och använder de fem sinnena så blir berättelsen mer levande. Då känns det som om man verkligen är med i berättelsen med dina karaktärer. Man ser vad de ser, hör vad de hör och känner vad de känner.

Jag tog ett djupt andetag. Med handen vilades på det kalla (Känsel.) dörrhandtaget funderade jag över om det verkligen var värt det. Är tak över huvud värt det jag måste offra varje dag?

Det här går inte längre. Jag kan inte stå här för alltid. Någon gång måste jag gå in. Jag bet ihop och tryckte ner handtaget. Dörren gnisslade när den gled upp. (Här använde jag mig av hörseln, då dörren gnisslade.) Sekunden mina träningsskor nuddade hallmattan är samma sekund som jag kände den där lukten. Den hemska, äckliga lukten som stack i näsan. (Luktsinne.)

Döden har en speciell lukt.. Jag har inte varit inne i sovrummet sen jag hittade det här övergivna huset. Den förra ägaren ligger säkert där. Det skulle då förklara lukten.

Jag försökte undvika att titta på den vita dörren med den gråa dörrhantaget. (Här använder jag mig utav synen.) Jag intalade mig själv att jag bara skulle övernatta i det här äckliga huset en natt. Faran som lurar utanför på gatorna kommer säkert inte vara där imorgon. De gillar trots allt inte soljuset. Då, medans de försvinner ska jag lämna huset. Men just nu får jag finna mig i att ha en död man som rumskamrat.

Visst kändes den där texten lite levande? Åtminstone mer levande än ifall jag bara hade skrivit såhär:

Jag tog ett djupt andetag. Sen klev jag in i huset. Den förra ägaren ligger i sovrummet. Imorgon drar jag vidare.

Se bara till att inte ha för mycket sinnen i din text. Om du t.ex. skriver om ett slagsmål så tror jag inte riktigt att din karaktär hinner stanna upp och lukta på blommorna. Men om det är en lugn scen, eller ifall du vill förmedla något till läsaren utan att säga det rakt ut, så är sinnen väldigt bra att använda sig av.

Som t.ex. i den första texten jag skrev. Huvudkaraktären ville ju inte riktigt vara i det där huset, vilket jag visade läsaren när jag beskrev den "hemska, äckliga lukten som stack i näsan."

Men sinnena kan man beskriva en hel del, om inte bara en omgivning utan även om dina karaktärer. Hur ser karaktären ut? Avspeglar utsidan dess personlighet? Hur låter den? Är han/hon högljudd, eller tyst? Hur luktar personen? Om karaktären jobbar i en bilverkstad kanske han eller hon luktar av olja. Såna saker kan man smyga in för att ge läsarna en mer verklig bild av karaktärerna.

Det var typ allt jag hade att säga om sinnena. See ya in the next chapter.