Författartips

Smakprov (typ)

Hehe, jag spammar er med inlägg just nu. Hoppas det inte gör nånting.

Så... Jag har börjat skriva på en bok som jag kaaanske tänker lägga ut på wattpad. Maybe... Propably not.

Hur som helst så tänker jag låta er läsa en bit av boken, och så får ni skriva vad ni tycker, capishe?

En liten utmaning från mig till dig är att läsa texten som en detektiv. Läs nogrant och försök att ta reda så mycket som möjligt om karaktärerna, eller handlingen. Se det lite som läsförståelse.

Äru redo? Dååå kööör vii!

***

"Det där ser så fake ut." Sa jag med ett skratt till Amanda. Vi satt i ett nästan kolsvart rum, tätt hopkrupen bland flera filtar. Hennes huvud vilade emot min axel, precis som det ska vara. Den enda ljuskällan i rummet var TV:ens skärm. Samma skärm som just nu visade nånting som hade fått andra att äcklat vända bort blicken. På TV:n hade en man börjat förvandla till en varg. Han skrek i smärta, men ljudet av hans ben som knäcktes överröstade hans skrik. Det var en ganska brutal scen, men ändå så satt jag och Amanda där och bara skrattade åt den.

Det här är vad vi brukar göra. Mötas upp hemma hos Amanda, sätta in en skräckfilm, och sen göra narr av den. Innan hon och jag blev ihop så var jag skiträdd för skräckfilmer. Jag ville inte ens titta på omslagen. Men hon jagade bort rädslan. Amanda visade mig att det inte fanns nånting att vara rädd för. Egentligen är det väl jag som borde få henne att känna sig trygg, jag är ju kille och allt. Men... Ingen annan kan få mig att känna mig så trygg som hon kan.

"Inte lika fake som den där förra filmen vi såg." Svarade Amanda, och tog en näve med popcorn som hon sen proppade hela munnen full med. Jag kunde inte låta bli att le som en idiot när jag såg hennes hamsterkinder. Hur kan någon så perfekt som hon vara på riktigt? Jag hade lust att nypa mig själv bara för att vara säker på att hon inte bara var en dröm, men ångrade mig snabbt. För även om hon bara var en dröm så skulle jag inte vilja vakna. Inte än.

Jag lindade min arm runt hennes midja och drog henne närmare. Den söta doften av hennes parfym fick mig att tänka på blommor på en sommaräng. Blommor som precis hade slagit ut och för första gången visade sina blad för världen.

"Kolla vad ful han är! Han ser ju ut som en hund." Sa Amanda och jag tittade upp på skärmen, bara för att se huvudkaraktären när han var mitt i hans förvandling. Amanda hade rätt, han var ful som satan. Han var nästan 100% en varulv nu, men man kunde ändå se spår av människa på honom. Hans hud var nu täckt av rufsig päls, och hans ansikte var som en blandning mellan en vargs och en man.

Amanda sneglade upp mot mig. Jag kunde känna hennes ljusblåa ögon på min hud.

"Vet du vad, Oscar? Jag skulle gilla dig även om du såg ut som en hund." Sa Amanda med ett leende. Jag skrattade, inte åt henne utan åt tanken på mig med ett hundansikte.

"Jag skulle vara skitsnygg även om jag såg ut som en hund." Svarade jag och gav Amanda ett retsamt flin. Hon skrattade och ljudet av hennes skratt lät som musik i mina öron. Jag gillar att få henne att skratta. Hon är så fin då, även fastän hon själv inte tycker så. Amanda skäms över hennes skratt. Hon tycker att hon låter som en hyena. Men det gör hon inte. Inte alls.

Jag hade fortfarande ett leende på läpparna då jag stängde ytterdörren till Amandas hus. Mina steg var lätta då jag vandrade hem. Amandas hus ligger något utanför byn där vi bor, så det tar ett tag att gå därifrån och hem. Det finns två vägar man kan gå. Antagligen genar man genom skogen, eller så tar man storvägen som tar femton minuter extra att gå. Precis som vanligt så svängde jag in på stigen som ledde till skogen. Men om jag hade vetat vad som skulle hända så hade jag vänt mig om och sprungit iväg. Jag hade aldrig gått in i skogen. Aldrig.

Fullmånen var som en lykta på natthimlen. En lykta som lyste upp stigen där jag gick. Träden runt om mig såg ut som hotfulla silhuetter i mörkret. Men jag kände till stigen. Jag visste var svängarna var och var groparna gömde sig. Därför var mina steg snabba och lätta. Mina händer var djupt nersjunkna i fickorna och min blick vandrade längst omgivningen. Det hade regnat för bara nån dag sen, och det kändes i luften. Lukten av regn hängde sig fortfarande kvar, och luften var fuktigare än vanligt. Marken var också blöt. Det var väldigt enkelt att halka nu, och jag gjorde nästan det några gånger.

Vanligtvis så hade det bara tagit tio minuter eller så att gå igenom skogen. Men inatt var inte vanlig. Inte ens i närheten.

***

So... What do you think? Verkar det intressant?

Vilka personligheter tror du att karaktärerna har? Vad tror du händer sen? Tell me in the comments! Or don't...