IRRESISTIBLE

Del 22

Han slutar och kollar på mig, jag torkar mina ögon från tårar och slår honom lätt på bröstet.
"Gör aldrig om det där!"
"Menar du det här?" Säger han retsamt och började kittla mig igen. Jag skrattade högt samtidigt som jag skrek åt honom att sluta.
Det knackade löst på dörren och båda två slutade och kollade på dörren som öppnades och in kom hans mamma. Vi båda frös till.
"Oj, hoppas jag inte stör. Jag tänkte bara fråga Nathan om din, vän, skulle vilja äta middag med oss?" Nathans blick vandrade ner på mig och vi båda var tvungna att anstränga oss för att inte börja skratta. Jag samlade mig själv och kollade sedan mot hans mamma.
"Ja tack, om det inte är till besvär?" Hon log stort.
"Absolut inte! Men jag ska åka iväg och jobba i några timmar, en kollega var tvungen att gå hem så jag har lite saker att göra." Nathan nickade.
"Okej, vi syns sen mamma." Hon log och nickade.
"Kör försiktigt." Sa Nathan med en lugn röst.
"Ja, hejdå på er och gör inget dumt nu." Båda skakade på huvudet.

Efter att hon lämnat rummet bröt vi båda ut i skratt, Nathan rullade av mig och la sig ner bredvid mig. Vi kollade på varandra och fnittrade. Han la en hand på min kind och drog sig närmare mig och kysste mig. Jag log och slingrade mina armar runt honom. Våra tungor möttes och kyssarna började bli allt mer intensivare.

Nathan avslutar kyssen och kollar på mig med ett svagt leende.
"Herregud, du tar snart död på mig." Sa han och hans blick vandrade mellan mina ögon och mina läppar. Jag böjde frågande på ögonbrynen.
"Vad menar du?" Han svarade inte, utan kysste mig igen, jag log under hela kyssen. Kyssen ledde till hångel.

Vi stod i köket och lagade maten, vi hade bestämt att vi skulle överraskad Nathans mamma tills hon kom hem så skulle middagen vara klar. Jag stod vid bänken och gjorde sallad medan Nathan stod vid spisen. Jag var helt koncentrerad när jag skärde gurkan att jag först inte märkte att Nathan ställt sig bakom mig. Jag kände två armar slingra sig runt min midja och kyssar mot min hals, jag log och vände mig om mot honom. Jag flätade mina fingrar bakom hans huvud. Jag kollade in i hans ögon och hela min kropp blev varm. Han lutade sig fram och bet sig i läppen samtidigt som ett litet leende växte fram.
"Vad?" Frågade jag och log frågande. Han skakade på huvudet.
"Du är bara så jävla fin." Jag himlade med ögonen och böjde mig fram och kysste honom.
"Hoppsan, stör jag?" Hörde jag en röst, jag slutade genast kyssa Nathan och i dörröppningen stod hans mamma. Mina kinder hettade till och jag kollade upp på Nathan samtidigt som jag släppte ner mina händer. Han kollade på mig och log.
"Nej då." Han vände sig om mot sin mamma.
"Mamma, jag hann aldrig presentera min vän? Det här är min flickvän, Madison. Madison, min mamma, mamma, Madison." Jag kollade på Nathan. Han presenterade mig nyss som hans flickvän. Inombords jublade jag och jag ville bara skrika men jag höll mig lugn. Hans mamma log varm och gick fram till mig och utan att jag var beredd på det kramade hon om mig.
"Äntligen någon som håller reda på honom, du kan kalla mig Lisa." Jag besvarade kramen sedan log jag stort mot henne.

Efter vi hade ätit hjälpte jag och Nathan åt att diska undan och göra fint i köket så att hans mamma fick vila efter att hon jobbade. Vi gick sedan upp till hans rum igen.

Jag granskade honom när han stod vid sin spegel och fixade sitt hår. Jag log för mig själv.
"Flickvän alltså?" Han kollade på mig med hans stora, mörka ögon. Han gick fram till sängen och böjde sig över mig.
"Ja eller du kanske föredrar en sugar Daddy?" Jag skrattade och skakade på huvudet.
"Pojkvän duger bra."

Efter att vi hade legat i Nathans säng nästan hela eftermiddagen och kollat på film började jag bli rastlös. Nathan låg på rygg och hade en arm runt mig, jag snurrade på mig så att jag hamnade på mage och stödde mig på mina armbågar och kollade upp på honom.
"Jag är uttråkad, kan vi inte göra något?" Nathan kollade på mig.
"Tråkar jag ut dig?" Jag log och skakade på huvudet.
"Kan vi inte ta en promenad?" Han ryckte på axlarna.
"Okej."

Ute var luften sval och det hade blivit mörkt ute, det enda som lyste upp mörkret var fullmånen. Jag tog Nathans hand hårt i min, han kollade på mig med ett retsamt leende.
"Är du rädd eller nått?" Jag fnös till.
"Nej." Mumlade jag, han skrattade och stannade och drog in mig i hans armar. Jag kollade upp i hans ögon och flätade mina fingrar bakom hans nacke.
"Jag tror du är lite rädd." Sa han. Jag skakade på huvudet och puttade till honom löst på bröstet.
"Var inte omogen." Mumlade jag och knep ihop läpparna för att dölja mitt leende.

Nästa dag i skolan är allt som vanligt, jag träffade Sam och Emma vid skåpen, jag gav de en varsin kram innan vi gick tillsammans mot våra lektioner.
"Han behandlade mig som en prinsessa, när jag vaknade på morgonen så låg han och kramade om mig och väckte mig med kyssar." Berättade Emma drömmande. Jag har inte berättat om Nathan än, jag tycker att det är Emmas tur att glänsa. Jag ser Stefan längre bort i korridoren, han står med sina vänner. Han har inte sätt mig.
"Har du pratat med Stefan..?" Frågade Emma med en osäker röst. Jag släppte blicken på Stefan och kollade på Sam och Emma och nickade och log stolt.
"Ja, jag är så över honom så ni behöver inte oroa er." De nickade.
"Om du säger det så."

Efter lektionen hade jag matte, jag stod vid våra skåp med Emma och Sam och pratade. I ögonvrån ser jag hur dörrarna öppnades och in kommer fem killar, Nathan har på sig ett par svarta jeans och en långärmad tröja med militärmönster på sig. Jag biter mig hårt i läppen samtidigt som fjärilarna i magen väcks till liv. Jag kollade åt andra hållet för att han inte skulle se mina röda kinder.
Någon tar tag i min hand och drar med mig därifrån. Vi kommer in till toaletterna och Nathan vänder sig om med ett retsamt leende. Han går fram till mig och jag backar tills jag känner den kalla stenväggar mot min rygg. Han lägger sina händer mot väggen på varsin sida om mitt huvud och lutar sig framåt. Han är så nära att vi andas samma luft.
"Vågar du inte visa dig med mig för dina kompisar eller?" Frågade jag med ett höjt ögonbryn och en rynka i pannan. Nathan log och och skakade på huvudet.
"Jag har berättat för dom, allt." Jag höjde förvånat på ögonbrynen.
"Allt?"
"Allt de behöver veta, jag vet inte hur det är mellan Stefan, om allt är okej eller inte." Jag suckade lätt.
"Det är slut mellan oss." Nathan nickade.
"Så, du är bara min nu?" Jag fnös till.
"Bara din?" Upprepade jag med ett retsamt leende.
"Du anar inte hur mycket jag saknat dig inatt." Sa han och innan jag han att svara pressade han sina läppar mot mina, jag log och besvarade kyssen.

Mitt under kyssen så öppnas dörren och in kommer det två tjejer. Jag puttade bort Nathan, han skrattade och gick ut från toaletten. Jag skakade på huvudet för mig själv och gick sedan ut från toaletten.

Jag stod vid mitt skåp och bytte snabbt ut mina matteböcker till fysikböckerna. Jag började småjogga till lektionen då jag var redan några minuter försenad, Nathans kyssar kan verkligen tiden att gå tusen gånger snabbare och att stå och hångla mot några skåp var Mycket roligare ön matte.
Jag kollade ner i min väska jag hade runt axeln för att leta efter min pennan när någon tar tag i min arm och drar med mig in i ett tomt klassrum. Jag kollade snabbt upp och mötte Alex leende. Jag svalde hårt.
"Vad vill du?" Frågade jag och rätade på mig för att visa att jag inte är rädd för honom. Han gick närmare men jag stod kvar med en skarp blick fäst på honom.
"Du och Nathan ser ut att ha det bra tillsammans, trots att han bara lämnade dig?" Jag släppte han inte med blicken.
"Vart vill du komma?" Frågade jag och i samma sekund tog han tag ett hårt grepp runt min handled. Han gick närmare mig, så nära att jag kunde känna doften från hans kläder. Jag svalde hårt och släppte honom inte med blicken, hans läpp var svullen och han hade ett jack i pannan, antagligen efter ett slagsmål från några dagar sedan
"Trots att jag varnade honom så kunde han inte hålla sig borta från dig." Han skakade besviket på huvudet.
"Varnade honom?" Frågade jag osäkert. Alex släppte min handled men stod kvar, lika nära som förut och spärrade blicken på mig.
"Han har fortfarande inte berättat?"
"Berättat vad?"
_____________________________

Förlåt att jag varit borta ett tag men jag är tillbaka nu! Kommenteraaaa!
Puss❤️