IRRESISTIBLE

Del 28

Jag ställde mig framför spegeln och drog några fingrar genom håret och rättade till min tröja. Nathan var här när som helst och han skulle skjutsa mig till skolan. Saker börjar kännas allvarligt mellan oss, fjärilarna i magen väcks alltid till liv så fort jag tänker på honom. När jag är nära honom är det som att allt det onda inom mig dör ut för en stund. Hans leende väcker mitt leende till liv, hand kropp mot min är som en värmevåg.

Mamma kom in i hallen, hon hade armarna i kors och lutade sig mot väggen samtidigt som hon såg granskande på mig, hon hade ett leende på läpparna.
"Vad fin du är. " Jag såg på henne genom spegeln och log. Jag hörde en tuta utanför vilket betyder att han är här nu. Jag drog min väska över axeln och gick fram till mamma och pussade henne på kinden.
"Vi ses sen."
"Ha det så bra idag." Sa hon innan jag stängde dörren bakom mig.

Jag satte mig i bilen och spände fast mig,  Nathan såg på mig med ett snett leende.
"God morgon prinsessan." Jag lutade mig framåt och kysste honom snabbt
"God morgon." Svarade jag med ett leende.

Under bilresan satt vi tysta, men det gjorde ingenting. Jag hade en fruktansvärd huvudvärk men jag valde att åka till skolan i alla fall. Jag såg ut genom fönstret och lutade bak huvudet och slöt ögonen för en stund, jag  kände mig en aning illamående. Jag kände en hand på mitt ben som fick mig att öppna ögonen, jag kollade på Nathan som hade en aning oro i hans blick.
"Är du okej?" Jag log och la min hand på hans och flätade ihop våra fingrar.
"Ja." Han nickade och fortsatte koncentrera sig på vägen.

Vi kom fram till skolan, Nathan la en arm om mina axlar och tryckte mig närmare honom, innan vi gick in pussade han mig på huvudet och jag log dumt för mig själv. När vi gick i korridoren kände jag blickarna bränna i ryggen. Jag, Madison, en helt vanlig tjej går tillsammans med skolan snyggaste kille. Tanken fick mig att le ännu dummare.

Innan vi skildes åt för att gå till våra lektioner kysste han mig länge innan han pusssde mig på pannan och gick till killarna. Jag stod vid skåpet och tog ut mina matteböcker.
"Ni är så söta." Hör jag en röst bakom mig, jag vänder mig om och bakom mig står Emma och Sam, jag ler och ger de en varsin kram innan vi gick mot våran lektion.
Under lektionen hör jag hur Sam och Emma sitter och viskar något, men jag kollar ointresserat ut genom fönstret. Min blick fastnar på en ekorre i ett träd jag följde den med blicken  länge innan mr Burns tillslut störde mina tankar. Han harklade högt.
"Och i vilken värld är du i, miss Jones?" Jag ryckte till och såg förvirrat upp på honom.
"Va?" Svarade jag dumt och han suckade.
"Koncentration, tack."
Det tog inte long stund innan jag var i min egna värld igen.

"Madison?" Jag rycker till och kollade förvirrat på Sam och Emma som båda sitter och kollar frågande på mig.
"Va?" Frågade jag. Emma kollade på Sam och sedan på mig igen.
"Ska du med imorgon till gallerian?" Jag log och nickade.
"Visst."

Jag stod vid mitt skåp och stoppade in mina böcker och drog sedan på mig jackan. Jag kände två händer runt min midja, jag slöt ögonen och lutade mitt huvud bakåt och kände hur Nathan pressade sina läppar mot mitt huvud.
"Hur är det?" Frågade han, jag lutade huvudet mot hans och öppnade ögonen.
"Bra." Han armar släppte sitt grepp om mig och jag vände mig om. Han såg skeptiskt ner på mig.
"Säkert? Det verkar som om att det är något?" Jag log och kramade om honom och lutade mitt huvud mot hans bröst.
"Jag har bara ont i huvudet." Han pussade på mitt huvud. Jag kollade upp på honom och våra pannor möttes. Jag kollade in i hans ögon och han i mina.
"Ey, skaffa ett rum!" Ropade Hunter högt. Nathan kollade upp på Nathan med ett busigt leende på läpparna, sedan såg han på mig.
"Vi ses sen." Jag nickade och han kysste mig innan hans armar lämnade min kropp. Jag efter honom. Han puttade till Hunter och alla skrattade högt. Nathan vänder sig om mot mig en sista gång och ger mig hans sneda leende, det pirrade till i magen och jag blev varm i kroppen.

För några månader sedan stod och såg på honom från avstånd, hatade honom för att han var en omogen kille som trodde att allt och alla älskade honom, i mina ögon var han en kille som bara utnyttjade tjejer. Men det är konstigt vad framtiden har att komma med, aldrig trodde jag första dagen i skolan när jag såg honom att det skulle bli han och jag.
"Vad står du och dagdrömmer om?" Frågade Sam och jag ryckte till och kollade på henne, hon skrattade men samtidigt såg frågande ut.
"Vad är det med dig, inte fått nått eller?" Mina kinder blev röda, jag blev genast generad. Emma och sam visste inte om att jag har legat med Nathan. Sam läste av min reaktion och hon gapade stort.
"Oh My goood!!!" Visk Skrek hon.
"Ni har legat, eller hur?!"Jag tog hennes hand och drog med henne till toaletten. Jag kollade båsen så att de var tomma så att ingen kunde tjuvlyssna på oss.
"Oh My god är det seriöst mellan er nu?!" Hon fladdrade med händerna och hoppade uppspelt. Jag ryckt försiktigt på axeln.
"Jag tror det, han sa att han älskar mig." Men någonting inom mig sa att det är för bra för att vara sant.
"Men älskar du honom då?" Frågade Sam, lite mer allvarligt. Jag kollade på henne med en bekymrad rynka mellan ögonbrynen.
"Jag vill bara inte bli sårad." Sam log svagt till mig och tog ett steg närmare och kramade om mig.
"Du är stark, glöm inte det." Jag kramade henne tillbaka och slöt ögonen. Jag drog in hennes doft och tog ett djupt Andetag.

Under lektionen satt jag och stirrade tomt framför mig, huvudet bultade, jag mådde illa och det kändes som att all ljud runt mig var dubbelt så högt. Jag gömde ansiktet i händerna för att få bort ljuset runt mig och jag knep ihop ögonen. Hela Världen snurrade runt mig, eller så är det jag som snurrar. Jag vet inte.
Min kropp reser sig upp och går ut från lektionen, men mitt huvud hänger inte med. Jag hör röster men jag hör inte vad de säger. Mena ben styr mig mot dörrarna men min hjärna skriker stopp. Jag vet inte vad som händer men nånting är fel.
Jag känner en hand runt min handled och helt plötsligt står Nathan framför mig, han har ett stort leende på läpparna, han sa något men jag hörde inte vad. Jag försökte koncentrera mig på honom men jag kunde inte. Nathans leende försvinner och han ser allvarligt på mig. Jag ser att han säger mitt namn, men jag kan inte svara.

Plötsligt är det som att någon tänder en lampa och jag får tillbaka medvetandet. Jag kollade upp på Nathan som står och ser allvarlig ut på mig.
"Madison, vad är det?" Jag sluter ögonen en stund och kollade sedan upp på honom.
"Jag tror jag är sjuk." Mumlade jag. Nathan tog ett steg närmare mig så vi stod så nära ut som vi kunde. Han lutar försiktigt fram och hans läppar mot min panna.
"Du är jättevarmt." Jag suckade och lutade mig mot hans bröst.
"Jag går hem, vi ses." Jag ska just till att vända mig om för att gå men han stoppar mig och drar mig tillbaka till honom.
"Jag skjutsar dig." Jag suckade.
"Du har lektion." Mumlade jag.
"Har det hindrat mig förut?" Han log sitt sneda leende, jag kunde inte ingå att le. Han kysste mig försiktigt.
"Kom så går vi."

Vi gick på parkering påväg mot Nathans bil och någon stängde av ljuset igen, hela världen snurrade. Jag stannade och lutade mig mot väggen för att få stöd. Nathan vänder sig om och i samma sekund faller jag ner på marken och allt blir svart.