Be mine

Del 11: Ingen annan utväg

~Robin~

Jag gick sakta mot skolan med massor av tankar i huvudet. Solen sken på mitt trötta ansikte och jag drog sakta upp munktröjan. Det stora tegelhuset tornade upp sig och massor av elever stod utanför och rökte eller pratade högljutt.

Sofia hade igår sagt att vi inte kunde träffas längre. Hon blev ju en nära vän till mig,och jag älskade henne mer och mer för varje dag. Allt hon gjorde var gulligt,till och med när hon var sur eller arg var hon söt! Tänk att man kan tycka allt personen man är kär i gör är gulligt!

Fast det hon sa igår var inte särskilt gulligt. Hon har rätt om att vår kärlek är hopplös. Men jag trodde faktiskt hon var redo att kämpa för den. Att hon gav upp så lätt. Det är Erika som är faktorn. Att våra föräldrar dejtar. Jag kan hålla med om att det är jobbigt och konstigt,men vi blir ju inte syskon,som hon sa,för det!?

"Robin! Vi skulle vilja prata med dig".

En hes röst väckte mig ur mina tankar och jag tittar tvärt upp och vandrar med blicken för att hitta den som ropade på mig. Det var Simon och hela hans gäng som stod vid sidan av skolan. Simon som slog till Sofia för bara några dagar sen. Simon och hela "bad boy" gänget stod och rå glodde på mig.

Jag höjde förvånat ögonbrynen och gick sakta mot de. De är inga jag brukar prata med direkt. Jag vet att de har respekt för mig,och jag är inget mobboffer. Dessutom var de flesta där något år yngre än mig. Men vad ville de nu?

Två muskulösa killar ur gänget som jag inte visste namnet på tryckte mig snabbt mot tegelväggen så fort jag kom fram till de. Jag stönade chockat till och en obehaglig känsla kröp sakta genom kroppen. Kanske jag hade fel. De hade nog ingen respekt för mig trots allt.

"Vad vill ni?!",väste jag och försökte ta mig ur killarnas hårda grepp om mina armar. De tryckte ännu hårdare och jag bet ihop. Simon gick trotsigt fram mot mig och tog ett bloss av cigaretten. En doft av snus och cigaretter letade sig in i min näsa och jag andades från och med nu med munnen.

"Hur går det med Sofia?",var det enda han sa.

Jag kunde höra några av deras tjejkompisar fnittra onaturligt och jag undrade vart de ville komma.

"Jag ska fatta mig kort",muttrade Simon eftersom att jag inte svarade på hans fråga. "När Sofia kommer förbi ska du kyssa Amanda. Du och Sofia passar verkligen inte ihop och vi är uttråkade. Det skulle vara kul med lite drama på skolan. Dessutom skulle jag gärna vilja ha henne för mig själv".

Hjärtat slog några extra slag och jag flackade med blicken. Menar han allvar? Lite drama? Det skulle ju krossa Sofias hjärta totalt och hon skulle tappa all tillit till mig. Och ha henne för sig själv,det kan han glömma.

Aldrig att jag skulle göra något sådant mot Sofia.

"Aldrig. Det är en hemsk och sjuk idé",väser jag och försöker på nytt ta mig loss. Killarna och de två tjejerna i gänget utbytte några blickar. Sen tar Simon ännu ett steg mot mig. Han fumlar med handen i sin jackficka och något ganska stort glimmar till i solskenet. Han höjer kniven mot mig och sätter den mot min hals. Det sticker till och jag sväljer hårt.

"Det här är hot och trakasseri!", skrek jag men fick en stor kall hand på min mun sekunden efter.

"Jag tror det är bäst om du lyder mig",viskar Simon med ett ruskigt leende på läpparna. Jag skakade på huvudet och Simon sticker kniven längre in i huden. Det gör fruktansvärt ont. Desto mer jag spjärnar emot,desto längre in trycker han kniven mot min hals.

Jag har inget val,ingen annan utväg. Förlåt mig Sofia.

"Okej. Jag gör det".

______

~Sofia~

Jag hade bara några få minuter på mig innan skolan började och jag började jogga lite. Jag genade över det fuktiga gräset och småsprang över asfalten. Jag var ledsen och besviken sen igår och en lätt huvudvärk besvärade mig.

Vinden blåste i mitt blonda hår som låg utsläppt längs med axlarna. Jag drog luvan över öronen trots att det inte var kallt,men blåsten gjorde min huvudvärk värre.

Jag vandrade med blicken och den fastnade på ett gäng killar. Bad boy gänget med Simon som ledare. De som trakasserar allt och alla och skolkar från de flesta lektionerna.

Jag kisade med ögonen och blinkade några gånger för att försäkra mig om att jag såg rätt. Var det verkligen Robin som stod i mitten av gänget? Jag gick sakta närmre och kunde också se att Amanda stod tätt intill Robin. Vad i hela friden gör han där?! Det gjorde ont i hjärtat att se honom stå så nära den populära Amanda,som varenda kille är ute efter.

Jag kunde se att de skrattade och pratade. Jag svalde hårt och följde varenda rörelse de gjorde. Plötsligt tar Robin händerna runt Amandas midja. Han böjer sig över henne och hon närmar sig Robins ansikte. Jag andades tyngre och kunde inte förstå vad som var påväg att hända. Tillslut möttes de i en lång kyss.

Jag har nog aldrig känt som smärta förut. Det var som att hjärtat stannade och jag föll ner i ett djupt djupt svart hål. Allt runtomkring mig stannade för några sekunder. Det enda som fortfarande var i rörelse var Robin och Amanda. De stod fortfarande där och kysstes länge.

Det kan inte vara sant.

Jag och Robin skiljs åt,och nästa dag står han och kysser en annan tjej. Det gick inte att fatta. Hur kan han såra mig på det här sättet? Jag trodde det inte. Trodde inte att han var en sån person.

Jag svalde och svalde och blundade hårt,men tårarna kunde inte stoppas. De föll ner som en flod längs kinderna. Synfältet framför mig vart suddigt,men samtidigt såg jag så klart hur Robin höll om Amanda. Det var så uppenbart.

Plötsligt fick jag ögonkontakt med Robin. Hans stora bruna ögon mötte mina för en fjärdedels sekund. Sen kysste han Amanda än en gång. Det gjorde ännu ondare. Han såg mig. Han såg mig,och kysste henne rakt framför ögonen på mig.

Jag hatar dig Robin. Jag hatar dig så mycket.

-

F/N: TACK till alla som tar sig tid att läsa min berättelse! Ni får ha en bra dag! Kram! xx

PS you look beautiful today<3