Smile Over Spilt Coffee (Blanche Fanfiction)

4 maj 2017 kl 09.17

- Wow! utbrister Kristin när jag möter upp henne i presscentret.
Jag ser frågande på henne.
- Alla kommer att dregla efter dig idag, shit vad snygg du är! säger hon glatt.
Jag ser ned på min outfit. Ett par beiga klackskor, en kort, svart pennkjol och en kortärmad, vit skjorta som sitter tajt runt min överkropp. Rätt urringad är den också.
- Är det för mycket? Jag tänkte inte på det när jag valde kläder imorse, jag slängde bara på mig något, säger jag tveksamt.
- Absolut inte. Du ser både sexig och sofistikerad ut, ler Kristin.
- Tack, säger jag glatt och drar en hand genom håret.

Vi tar plats framför storbildsskärmen för att titta på dagens repetitioner, precis som vi har gjort de senaste fyra dagarna. Kristin gäspar stort.
- Lite trött eller? flinar jag.
- Det kan man säga. Lite bakis också, efter gårdagen. Tur att de här artisterna redan har repat en gång, det blir lite mindre nya intryck att ta in. Alltid nåt, svarar hon.
Jag nickar medhållande. Länderna som repeterar idag gjorde det för första gången i söndags, vilket betyder att vi redan har sett deras nummer. Vissa av dem har gjort små ändringar, så som byte av kläder eller lite ny koreografi här och där, men i det stora hela ser de flesta nummer i princip likadana ut som de gjorde i söndags, vilket betyder att jag och Kristin inte behöver anteckna lika mycket idag. Vi tar det lugnt och njuter av showen istället för att frenetiskt knappa på våra tangentbord. Det är rätt skönt, om jag ska vara ärlig.

När fyra länder har repat är det Ellies tur. På hennes förra repetition hade hon sina vanliga kläder på sig, men idag är de utbytta mot en vit klänning med silverdetaljer.
- Gud vad vacker hon är, viskar Kristin.
Jag nickar och mumlar något medhållande till svar. Jag skriver något om klädbytet i word-dokumentet på datorn och ser att Kristin gör samma sak.
- Du förresten..., börjar hon.
- Mhm?
- Vi ska ju intervjua Blanche lite senare. Jag vet att jag gjorde det förra gången, men det gick så otroligt dåligt då. Skulle inte du kunna göra det idag? Hon kändes väldigt nervös sist, kanske är hon bekvämare med dig som intervjuare, säger hon tveksamt.
- Det kan jag göra, säger jag.
- Det är ju värt ett försök i alla fall, säger hon och rycker på axlarna.
- Absolut, ler jag.
Om det är någon intervjuare som hon bör känna sig bekväm med så är det ju mig. I alla fall vid det här laget.

Sagt och gjort. När dagens repetitioner är över intervjuar vi tävlande efter tävlande för att så småningom finna oss utanför Belgiens loge. Vi knackar på och när vi fått klartecken inifrån rummet öppnar vi dörren och kliver in. Vi skakar hand med alla i delegationen, bara som en artighetsgrej.
- Hello ladies! We know you, don't we? You run that Swedish news website, correct? frågar delegationschefen.
- That's right! We met each other a few days ago, ler Kristin.
Hon vänder sig mot Ellie.
- Hanna will interview you today, is that okay Blanche? frågar hon.
Jag gör en mental anteckning som påminner mig om att jag måste kalla henne Blanche, inte Ellie.
- That's fine, ler hon.
Vi slår oss ned i den vita soffan och jag trycker på 'record'-knappen på den lilla inspelningsapparaten vi har med oss. Att försöka skriva ned allt som sägs i intervjuerna skulle vara omöjligt.
- Alright, so this is Hanna reporting for the Daily Event Journal, Sweden. Interview number two with Blanche from Belgium. Blanche, how did you feel about today's rehearsal? Is the dress you wore today the dress you'll be wearing on Tuesday? Is there any particular reason why you wanted to go with that dress? Does it symbolize anything?
Jag flyttar inspelningsprylen närmare Ellie och väntar på att hon ska svara, men hon gör inte det. Jag ser att hon är fullt upptagen med att granska mig. Hennes blick sveper diskret över min kropp och stannar, inte helt oväntat, vid min urringning. Hon tar ett djupt andetag och när jag ser ned på hennes händer märker jag att hon har knutit nävarna så hårt att knogarna har vitnat. Jag ler snett och kniper ihop munnen för att inte börja fnissa. Hennes sexuella frustration är total.
- Blanche? säger jag för att bryta transen hon befinner sig i.
Hon rycker till en aning och ser in i mina ögon igen.
- I'm sorry. What did you say? frågar hon förvirrat.
Jag fnissar och ställer frågan igen. Hon rodnar, värre än någonsin tidigare, men svarar utförligt och professionellt på frågan. Efter den lilla incidenten flyter intervjun på bra. Ellie svarar med lätthet på frågorna och hennes svar är både sakliga och informativa, och då och då berättar hon något personligt. När vi är klara ger Kristin mig tummen upp.
- Från och med nu får du göra alla intervjuer med henne! Det där gick ju skitbra! säger hon när vi kommit ut ur logen och stängt dörren bakom oss.
- Det gjorde det faktiskt, nickar jag.
- En annan grej, märkte du vad som hände där inne? I början? Hon blev kär i dig! Precis som alla andra tjejer! utropar hon.
Jag skrattar.
- Ge dig nu, din lilla mupp!
- Du kan ge dig! Hon var ju superattraherad av dig, det märktes ju, säger hon och drar en hand genom håret.
- Lite kanske, flinar jag.
Min mobil vibrerar. Det är ett sms från Ellie. Det är kort, och rakt på sak.
Ellie
Don't wear that tonight.
Jag ler för mig själv. Vetskapen om att jag försätter henne i trans, att hon faktiskt blir upphetsad av mig, är nästan för mycket. Men på ett bra sätt.

När vi kommer tillbaka till hotellet är det bara en halvtimme kvar tills jag ska möta upp Ellie. Jag plattar håret och bättrar på sminket en aning. Jag byter ut kläderna jag har haft på mig under dagen till en svart, kortärmad byxdress med ett vitt sidenskärp i midjan. Jag hoppar i ett par svarta ballerinaskor och skyndar sedan ned till lobbyn. När jag ser Ellie och hon ser mig drar jag långsamt handen genom håret och ler mitt mest förföriska leende mot henne.
- Are you still sexually frustrated? frågar jag när jag kommer fram till henne.
Hon begraver ansiktet i händerna och fnissar nervöst.
- I'm so embarrassed! I don't know what happened, I was in a trance! You just looked so... hot.
- Too hot perhaps? flinar jag.
- Maybe. You looked great, honestly. But I'm happy you changed clothes. I wouldn't be able to control myself for long if you didn't, säger hon.
- What if I don't want you to control yourself? flörtar jag.
Hon svarar inte, utan biter sig bara i läppen och rodnar. Jag böjer mig fram och ger henne en puss på kinden.
- Soon, I hope, viskar jag i hennes öra.
Hon förstår direkt vad jag menar.
- Yes. Very soon, just wait. I am so attracted to you, it's insane, viskar hon tillbaka.
En skön rysning letar sig ned längs min ryggrad.
- Let's go, I can't take this any longer, säger jag och tar hennes hand.
Vi går ut på gatan och hoppar in i en taxi som tar oss till restaurangen.

En kvart senare stannar taxin och vi kliver ur. Jag blir lika lycklig som förvånad när jag ser vad det är för ställe vi ska äta på.
- A seafood restaurant? säger jag skeptiskt.
Ellie nickar.
- You said you love seafood, so here we are, säger hon och rycker på axlarna.
- I do love seafood, but you said you hated it, säger jag.
- I don't like all seafoods, but shrimp is not so bad, ler hon.
- I can't believe you did this... for me.
- I wanted to surprise you.
- You are so awesome, ler jag. Come on!

Vi beställer en stor plocktallrik med alla möjliga sorters räkor och andra skaldjur och det smakar faktiskt riktigt bra.
- This was so much better than I expected, it tasted absolutely amazing, säger jag entusiastiskt.
- I'm glad you like it, my love, mumlar hon.
Jag stannar upp mitt i en rörelse. Ett leende spelar på mina läppar.
- What did you call me, Ellie?
Hon rodnar genast.
- Nothing, it was nothing, säger hon snabbt.
- You called me love, säger jag.
- I-is that okay? stammar hon.
- Of course. Took you long enough, flinar jag.
- Well then, is it also okay if I gave you this? säger hon och tar upp en liten ask ur sin ficka.
Hon räcker den till mig och jag tar skeptiskt emot den.
- Ellie, what is this?
- Open it.
Jag öppnar asken och inuti den finner jag ett halsband. En tunn, silvrig halskedja med ett litet silversmycke. Det är en liten, rund platta med ett 'E' ingraverat i silvret.
- E... as in Ellie? säger jag.
Hon nickar.
- Do you like it?
- I love it, säger jag. Thank you so much.
- Now I know you won't forget me, säger hon tyst.
Jag ser på henne och suckar.
- What makes you think I'll forget about you?
Hon rycker på axlarna.
- I will never forget you, Ellie. If there's anything I will remember, it's you, säger jag.
Jag tar hennes hand och trycker till försiktigt, som ett tecken på att jag menar allvar. Hennes tumme börjar genast smeka ovansidan av min hand i gengäld.
- I believe you, säger hon.