Smile Over Spilt Coffee (Blanche Fanfiction)

13 maj 2017 kl 20.59

- Hur känns det? frågar Kristin mig en timme innan den stora finalen börjar.
Vi befinner oss i presscentret och överallt stressar journalister, reportrar och artister runt för att fixa de sista förberedelserna inför livesändningen.
- Helt okej faktiskt, svarar jag.
Jag antar att hon syftar på förberedelserna och huruvida vi är redo för finalen.
- Skönt att höra. Jag trodde du skulle vara i upplösningstillstånd vid det här laget.
- Nja, visst har det varit två långa veckor, men jag har haft så roligt. Stressen har inte varit alltför påtaglig. Jag tycker vi har lyckats bra med det här jobbet, och vi är i fas inför kvällen, så jag mår faktiskt jättebra, ler jag.
- Nu var det väl inte just jobbet jag syftade på, säger Kristin.
Jag ser frågande på henne.
- Du har väl avlutat saker och ting med Blanche? Som du lovade? säger hon och ser mig djupt i ögonen.
- Absolut, säger jag snabbt.
Lögn. Jag har inte avslutat min och Ellies relation. Jag ville göra det, men jag kunde inte. Jag vill göra det på ett värdigt sätt, och kommer därför att bli tvungen att göra det i natt, efter finalen. Kristin tar min hand och trycker den lätt.
- Jag fattar att det måste ha varit svårt för dig, men jag är glad att du gjorde det. Glöm inte att jag finns här, säger hon förtroligt.
- Jo, det var svårt, säger jag dröjande.
- Jag är stolt över dig, Hanna, säger hon och ger mig en snabb kram.
Jag ler snett mot henne, och känner mig som världens största svikare.

När det endast är några minuter kvar tills finalen börjar skickar jag ett kort pepp-sms till Ellie.
Hanna
Good luck tonight sweetheart. You'll do amazing, I just know it. I'll see you later. I love you.
Ellie går ut med startnummer tjugotre, alltså rätt sent i startfältet. När låten börjar tar Kristin min hand och ser på mig med medlidande i blicken. Jag ler vemodigt mot henne, och den olustiga känslan sprider sig återigen i kroppen. Jag flyttar snabbt fokus och fixerar blicken på storbildsskärmen och min underbara Ellie. Hon känns säkrare den här gången, och ser mycket bekvämare ut än vad hon gjorde i semifinalen. Hon har inte gjort några större förändringar i numret, förutom att hennes hår är utsläppt den här gången. Framträdandet går bättre än någonsin, och det är ett öronbedövande jubel som fyller presscentret när låten tar slut. Sverige går ut direkt efter Belgien, och det jublas en hel del efter Robins framträdande också.
- Tänk om vi vinner, hur häftigt hade inte det varit? säger Kristin exalterat.
- Rätt häftigt! säger jag och fnissar.
Det syns verkligen på henne hur mycket hon älskar den här cirkusen, och jag blir så glad av att se henne här, i sitt esse. Min mobil vibrerar i fickan, och jag blir lite förvånad när jag ser att det är ett sms från Ellie.
Ellie
Hi, I'm in the green room now. That was amazing! I'm so happy with the performance. Maybe we can win? I hope we will win!! Anyway, come over at two thirty tonight. I love you.
Jag ler när jag läser sms:et. Jag märker hur spänd och exalterad hon är, och det faktum att hon var nöjd med sitt framträdande gör mig så glad.

Under röstningen sitter vi som på nålar. Det är riktigt spännande, och det går bra för både Sverige och Belgien. I slutändan är det Portugal och Salvador Sobral som kammar hem den största poängpotten och vinner alltihop. Efter semifinalen i tisdags, när den excentriske sångaren gick vidare till final, klättrade han snabbt upp till toppen på bettingsajternas listor, så vinsten var inte helt oväntad. Sverige hamnar på femte plats, och Belgien kommer fyra. Vi stannar kvar och bevakar presskonferensen med vinnaren, men efter det skiljs vi åt. Kristin drar till Euroclub för att bevaka efterfesten, och jag drar mig tillbaka till hotellet för att göra mig redo att träffa Ellie. Självklart säger jag inte som det är till Kristin. Istället säger jag att jag är helt slut, varpå hon insisterar på att jag åker hem och sover och att hon kan bevaka efterfesten på egen hand. Vi kramas och säger godnatt, och sedan går vi åt varsitt håll.

En halvtimme senare knackar jag på dörren till Ellies hotellrum.
- I thought you were gonna be at the afterparty, celebrating, säger jag när hon öppnar dörren.
- I was there, for a few minutes. But there is someone I would rather celebrate with than the people at Euroclub, and she's right here, ler hon. Come in!
När jag har klivit in i rummet slår hon armarna om mig, och vi kramas länge.
- Congratulations on a well deserved fourth place, säger jag.
- Thank you, viskar hon.
Hon släpper taget om mig, och när jag möter hennes blick ser jag att hennes ögon är blanka.
- How are you feeling? frågar jag.
- I don't know, it's overwhelming. This is what I've been preparing for and looking forward to for so long, and now it's over. I'm feeling all emotions right now, I think.
Jag ler och drar mina fingrar genom hennes hår.
- What an amazing journey you've done, at such a young age. I'm so proud of you, my darling.
Vi kysser varandra. En kyss som snabbt blir djup och passionerad, och som leder till att vi hamnar i säng. Vi älskar vilt med varandra, länge, länge.

Klockan börjar närma sig fem på morgonen och det börjar ljusna utanför fönstret. Ellie och jag ligger utmattade och andfådda ansikte mot ansikte i hotellsängen.
- You're sweaty, ler Ellie och får mig att fnissa.
- Romantic! säger jag ironiskt. Well, so are you my dear. Still very pretty though.
Jag ler mot henne och smeker lätt hennes kind.
- Marry me Hanna, säger hon plötsligt.
Jag är på väg att börja fnissa igen, men när hennes ansiktsuttryck inte förändras förstår jag att hon menar allvar. Jag ler och skakar långsamt på huvudet. Jag ser att tårarna stiger i hennes ögon.
- Hanna, marry me, säger hon igen.
- I can't Ellie, säger jag.
- Why not?
Hennes röst spricker och en ensam tår rinner ner för hennes kind.
- You know why not, honey. You're underage. You live in Belgium, I live in Sweden..., börjar jag innan hon avbryter mig.
- I will be eighteen next month! Also, you could move.
- I can't move to Belgium. I have a job in Sweden, my whole life is based in Sweden. I can't just pack up and go, säger jag.
- Then I could move! I don't care, I just want to be with you, säger hon och ler ett litet leende.
Jag tar hennes händer i mina.
- Listen to me, Ellie. Now that Eurovision is over, your career is going to take off. You have many new fans that are just waiting to hear new music from you. 'City Lights' is already a hit, and I think it's going to be an even bigger hit now. You'll get to do concerts, performances, record new material and you'll just gain more and more fame. You won't have any time left to think about me. And soon enough, you'll find a boy, or a girl, who you'll fall in love with. And when that happens, you'll be glad that I'm not there.
Hon tar ett djupt andetag och snyftar till.
- I will not love anyone like I love you.
- You feel that way now, because you're young. You will experience love and heartbreak, over and over again, before you find the person you'll be spending the rest of your life with, säger jag allvarligt.
- I have already found her, säger hon.
Det gör så otroligt ont i mig. Jag är också på väg att börja gråta, men håller tillbaka tårarna. Något inom mig säger att jag måste vara stark och inte visa mig sårbar inför henne.
- Stop it, Ellie. I...
Min röst dör bort. Hon ser frågande på mig.
- I have to go, säger jag dröjande.
- What?
- I can't stay here and listen to this, säger jag samtidigt som jag reser mig upp från sängen och börjar klä på mig. We both know this had to end at some point, and that's what I'm doing right now; ending it.
Ellie sätter sig upp i sängen. Hon gråter nu.
- No, Hanna please, snyftar hon.
Jag går fram och kysser henne passionerat en sista gång.
- I love you, viskar jag.
- Please stay, säger hon.
Jag skakar på huvudet och tar några steg mot dörren.
- You promised! skriker hon och får mig att stanna upp.
Jag vänder mig om och möts av hennes rödgråtna ögon.
- You promised you would never leave me like this, säger hon.
Hon är helt förkrossad. Jag visste att det skulle bli såhär, men ändå går mitt hjärta sönder i en miljon bitar när jag ser henne ensam och fylld av sorg bland de vita lakanen i sängen. Jag tar ett djupt andetag.
- I also said that I would let you down. That I would disappoint you. That one day, I would hurt you. This is it, säger jag.
Jag går mot dörren, och innan den slår igen bakom mig hör jag ytterligare ett hjärtskärande skrik från Ellie.
- No Hanna, please, I love you!
Jag biter mig i läppen och tvingar benen att fortsätta gå. Att inte vända om och rusa tillbaka till den vackra sjuttonåringen som nu sitter ensam i sängen i sitt hotellrum, hjärtekrossad. Den vackra, unga kvinnan, som jag, trots allt, älskar av hela mitt hjärta.

När jag kliver ut på Kievs gator är solen på väg upp. Himlen är klarblå och det skvallrar om att det kommer bli en fin vårdag. Jag vet att jag inte kommer att kunna njuta av en sådan här vacker dag tills den dagen kommer då jag inte tänker på Ellie Delvaux längre.