Save Me! ~ O.M

K A P I T E L 1

Idag var dagen då mitt och Oscars förhållande skulle bli till ett distansförhållande och ingen distans på några mil utan närmare 190Mil skulle skilja oss åt. Oscar skulle flytta till London med hans pappa på grund av hans pappas jobb, de har alltid flyttat mycket på grund av hans pappas jobb men aldrig utanför Sverige. De gånger han jobbat utanför landets gränser har varit kanske en vecka här och där max en månad men inget mer.

Vi gick över Arlanda och kom allt närmare säkerhets kontrollen där vi var tvungna att skiljas åt. Oscar stannade ett antal meter innan kön började och jag lika så då våra händer var samman länkade, pappa Hans enbart noterade att vi stannat för att säga hejdå medan han fortsatte fram för att börja köa.

Oscar drog in mig i famnen utan ett ord, jag kände en tår sakta men säkert trillade ner för min kind och Oscar fick mig att titta upp genom att lägga sin hand under min haka. "Jag älskar dig mest av allt i hela världen Ella och vi kommer klara det här, de är två månader som kommer vara riktigt fördärvliga men sen så har vi hela sommaren framför oss." Säger han och jag kan inte annat än att nicka som svar för tårarna har bara blivit fler och Oscar är inte heller allt för långt ifrån att bryta ihop men han försöker vara stark för de är sån han är, han tar hand om andra.

"Jag kommer sakna dig som fan och lite till." Får jag ärligt ur mig mellan snyftningarna. "Jag kommer sakna dig ännu mer och du kommer hata mig om några dagar när jag spamat dig för att få veta allt som händer och ska hända." Säger han med ett flin vilket får mig att slå till honom över axeln och mellan alla tårar ge ifrån mig ett leende. "Jag älskar dig mer än allt." Mumlar jag mot hans axel och känner hur han gör ett försök till att dra mig ännu närmare.

Oscar slänger iväg en blick mot Hans som tecknar till Oscar att de snart är dax att gå igenom säkerhetskontrollen, Oscar nickar som svar och sänder hans pappa ett leende då man verkligen såg på honom att han inte ville störa vårt hejdå men han var tvungen.

"Jag kan inte säga nog hur mycket jag älskar dig Ella, lev som vanligt, dansa som fan så kommer jag strax vara hemma igen." Säger han och drar in mig i en känslosam kyss.

Vi hade sagt hejdå och jag hade dragit mig till tunnelbanan för att åka hem och de var inte förens jag gick av bussen hemma på Värmdö de brast och tårarna bara rann, jag skulle inte få se den jag älskar villkorslöst på över två månader och istället för att styra stegen hem så tog jag vägen till klipporna, mitt och Oscars ställe. De var där han berättade att han skulle åka, de var även där vi första gången sa att vi älskade varandra så det har blivit våran plats, platsen där vi samlar alla känslor.

Väl framme slog jag mig ner på "våran" klippa, den med utsikt över vattnet för att bara titta på solen som håller på att gå ner vilket gör himmelen alldeles rosa, så vackert. Jag hade så gärna spenderat denna stunden med Oscar men nu gick inte de för han hade nog precis kommit fram till London och var säkert påväg hem till sitt nya boende medan jag får sitta här i min ensamhet och rensa mina tankar, för de är precis vad jag behöver just nu.