Just a kiss?

Kap 14

Kap 14

Sopie pov:

Jag stönar högt och reser mig motvilligt upp från min sköna älskade säng och klampar bort mot fönstret och drar irriterat ner rull gardinen, med en hög smäll.

''jävla sol!'' muttrar jag för mig själv.

Precis när jag ska slänga mig i sängen igen börjar min mobil ringa. ''meeen ååå'' stönar jag högt och rycker min mobil från byrån, där jag placerade den igår.

Jag trycker på svara och trycker mobilen hårt mot örat, utan att kolla vem det är som ringer.

''Hallå, vem fan ringer mig på morgonen, bäst du har e riktigt jävla bra förklaring'' säger jag väääldigt irriterat i luren, men jag bara hatar när folk ringer mig på mornarna...som sagt jag är verkligen ingen morgon människa.

Någon harklar sig och tar ett djupt andetag.

''Sopie?'' säger Erik förvånat och lite osäkert.

Jag ångrar mig genast hur jag svarade och en stor skam sköljer över mig.

''Gud, förlåt Erik, du vet väll hur jag kan vara på morgonen?'' brister jag ursäktande ut.

Jag hör hur han skrattar till i andra änden.

''Lugnt, sötnos har du lust att ses?''

''Ja gärna, vart? och tid?'' Jag pausar i en millisekund sen kommer jag på en sak....''Eller du, jag har ju precis flyttat hit, så jag hittar knappt ut!'' förklarar jag.

Det blir tyst, sen svarar han.

''Säg din adress så kan jag ta en taxi dit, du vet jag hittar ju inte heller''

''Hmm okej, ska bara kolla bart jag bor'' sa jag lite skämtsamt....men ändå helt ärligt, jag har faktiskt glömt min hem adress. Eftersom jag har ett så fantastiskt minne.

''Hahah, Sopie....är du seriös''

Jag suckar tungt.

''Jaaa'' säger jag lite drygt.

Jag öppnar dörren ut från mitt rum och klampar ner till nedervåningen.

Som trott sitter mamma och pappa i nedervåningen och pratar för full hals om pappas nya jobb o.s.v.

Jag tror aldrig jag har sett dom så upp-spelade. Jag harklar mig och deras blickar 'som lyser av glädje 'vänds genast mot mig.

''Gomoron'' säger dom i kör, jag skrattar till lite åt hur fåniga dom ser ut.

''Godmorgon....äm, jo jag och Erik tänkte ses idag och j...''

''Du har glömt våran adress...'' säger pappa roat.

Jag kollar surt på han.

''Nej'' han kollar utmanande på mig och jag står inte ut längre ''okej, ja jag har glömt min adress.....kan ni snälla bara säga den?'' säger jag bedjande.

''Upper West Street, nr 4'' säger mamma och ger mig ett leende.

''Tack, mamma'' säger jag och ger henne med ett leende, innan jag ger ett flin till pappa och springer upp för trappan igen.

Telefonen som jag håller i handen trycker jag mot örat igen.

''Hallå, är du kvar'' frågar jag

''Yes, såå..''

''Sååå, jag bor på 'Upper West Street nr4''

''Okej då kommer jag snart, hejdå!'' innan jag han svara har han lagt på, jag suckar och slänger mobilen på sängen.