Just a kiss?

Kap 19

Panikslagen så vänder jag bort blicken och sakta sätter mig på bänken.
Jag kollar bort mot han, för att se om han har lagt sin uppmärksamhet på något annat.  Men han trotsade mina förhoppningar. Han blinkar med ena ögat o flinade äckligt påträngande.

Jag kollar hastigt ner på mitt anteckningsblock när tunga hans steg börjar leda mot mitt håll.
Bänken svajar till när han sättet sig tätt nära mig med en duns.
  Genast så flyttar jag ifrån han, så mycket att jag nästan ramlar över kanten.
"Oh come on, we both know you are interested " säger han smått frustrerat.

Jag skakar på huvudet och sarkastiskt skrattar till "Hah you wish, man I was stoned, I barley remembered you"
Han suckar och ser på mig, oväntat så flyttar han närmare mig och lägger sin tunga axel över mig. "I know you want me" viskar han i mitt öra, hans stinkande andedräkt når mig, och jag får en sting av illamående.
Hastigt så ställer jag mig upp från bänken och ser på han med en irriterad blick.

"No, I don't want you at all, listen, the thing that happened at the party was a huge mistake. I was completely out of control. I have a boyfriend, so please leave me alone, OK???"

Innan han ens har hunnit öppna munnen så har jag vänt på klacken.
Jag hur hans kompisar skrattar o buar och gör han tillåtlöje. Så jäkla fjantiga!

Jag smäller upp dörren till "tjej toan" och klampar in. Utan att bry mig om min omgivning. Jag pressar mina händer mot tinningarna. Vad fan ska jag göra nu?
Hur i hela världen ska jag kunna lösa detta?

"Wooooh someone is mad" Kvickt så ser jag upp och möts av ett par kristall blåa ögon. Hon har axel långt blont hår och bär en svart jumpsuit.
"Hah maybe..but at myself" säger jag nertonat. Hennes blick iakttar mig noga och helt plötsligt tyder ett stort leende fram på hennes läppar.
"Sorry not my business, but you are new here...right? My name is Fiona" säger hon och sträcker fram sin hand med rosamålade naglar. Jag skakar den lätt.
"Ahaha yes you are right, my name is Sophie" Det förvånar mig smått att hon är så öppen, att hon har så lätt prata med någon som hon nyss träffat.
Men samtidigt glädjer det mig, får mig att se lite ljus iallafall.

"Well Sophie, from now on I am going to be your new friend, come on let me show you the school, we have 20 minutes till the classes start" innan jag ens har hunnit svara så hakar hon armkrok med mig och börjar sin rundtur på skolan.
Fiona är nog den vänligaste personen jag har mött, lite väl påträngande kanske, men har inte direkt något mot det. Men det kanske ät så att alla här i U.S.A är mer öppna på något sätt. I Sverige så pratar liksom inte främling med främling, det händer knappt inte. Så det här är ganska ovant.

Men med ett leende följer jag med Fiona, och glömmer mina bekymmer för en stund.

----------------------------------------------

Kort kapitel och inte det bästa, men det ät lite svårt att sätta sig in i en berättelse efter så långt tid men hoppas ni tyckte det var okej. Säg till om det är något ni skulle vilja ändra eller så<33

OCH GOD JUL ALLA, HOPPAS NI FÅR EN SUPERMYSIG JUL<33

(Fortsättning kommer snart)