15 år och gift • f.s

S I X T E E N

Jag sitter i gräset när jag hör steg mot mitt håll. Solen som innan härligt värmde min linnebeklädda överkropp har nu gömt sig bakom ett vitt moln. En humla flyger förbi mitt synfält i en väldans fart. Ett leende som aldrig verkar tona bort sträcker sig från ena kinden till den andra.

Jag hade fel. Leendet kan tona bort, snabbare än väntat.

Magnus hårt spända hand drar åt sig min arm och gör så jag ställer mig på fötter. Hans gröna ögon, som är så lika Felix, ser svarta ut utav ilska. Det åskar i dem. Som att elektronerna från hjärnan far förbi ögonen varje gång jag skriker till av smärta.

"Vafan gör du här din äckliga hora?! Du skulle göra middag för mig, och istället för det så sitter du här och slappar, ditt vidunder!" Ryter han upp i mitt ansikte.

Jag sluter ögonen så hårt jag bara kan, tills det gör ont. Dock kan inget klassas med smärtan Magnus utdelar vardagligen. Olika ord flyter ur min mun i ett försök att prata bland tårarna som rinner nerför mina heta kinder. Det är nästan som jag hör hur vätskan kokar.

"Katrin... Katrin." Är allt vettigt jag får ur mig. Min hals är torr efter skrik och känseln i armen börjar att domna bort.

Magnus verkar inte nöja sig med mina ord. Istället tar han tag om min hals och lyfter upp mig så vi blir lika långa. I panik försöker jag slå bort hans händer och ber tyst för mig själv att detta ska sluta bra.

"Vem fan är Katrin?!" Ryter han i mitt blöta av tårar ansikte.

Jag sprattlar med benen men Magnus sträcker bara ut armen längre och längre bort så jag inte når hans kropp. Jag vill så hemskt berätta, få ur mig ett ord, men det går inte. Det enda jag är kapabel till just nu är att sträcka ut tungan, hosta och höras som en skata.

"Magnus sluta du kommer döda henne!"

Felix hoppar på sin far som släpper mig och istället börjar slåss med killen från mina drömmar. Jag ramlar ner i gräset hjälplöst, försöker få ner ett andetag utan vidare framsteg. Istället hostar jag något hemskt. Det känns som att jag snart ska få upp lungorna, och sedan alla andra organ i tur och ordning. Jag hulkar på grund av min gråt, och kan sedan inte andas in nytt syre.

"Katrin är kvinnan du anställde igår! Hon sa ifrån när Juni skulle börja laga mat! Jag var själv där och hörde allt!" Skriker Felix mot sin pappa.

Jag hör det som att jag stod flera meter ifrån dem och lyssnade på musik genom ett par hörlurar. Allt jag kan fokusera på är mina tomma lungor och hur de gör ont varje gång jag försöker och misslyckas med att ta ett andetag. Världen börjar snurra och jag känner mig spyfärdig, men inget lämnar min mage. Istället kröker jag bara tungan och lägger mig på sidan på grund av smärtan.

Händer tar på min kropp. Det får mig att gråta ännu mer, jag orkar inte just nu. Jag orkar aldrig med att tvingas till sex. Men Magnus verkar inte bry sig.
Jag vänds om och händerna lägger mig ner på rygg. Ögonen är jag för feg att öppna. Händerna dras längst min ömma hals och bröstkorg. Dock är det inte sexuellt, till min förvåning.

Bland mina hulkningar och allt hostande öppnar jag mina ögon och kisar mot solen. Gestalten som sitter på knä lutad över mig är en panikslagen Felix som skriker mitt namn. Han vänder sig om och skriker något, och efter en stund, då han vänt sig tillbaks och tittar med tårar i ögonen mot mig ser jag hur han mimar jag älskar dig.

••••
När jag var liten försökte en kille som va kanske tre år äldre än mig strypa mig. Som tur kommer jag inte ihåg känslan.