7 maj 2017
Ännu en gång fick Felix se mig vid detta tillstånd. Med endast hans morgonrock om min frusna kropp satt jag i hans knä och tänkte hur det skulle varit om min pappa aldrig började med kokainet. Då skulle allt varit som innan; jag skulle gått i skolan och skött mig bra där, blivit sur på Kevin några gånger och kanske gå ut på en dejt någon gång.
På sätt och vis gillade jag hur vi satt på golvet i köket, jag iklädd morgonrocken som starkt luktade Felix. Å andra sidan behövde först det hemska hända, för att vi äns skulle hamna i en sådan situation.
Direkt efter händelsen stormade Magnus ut ur huset igen, med en ramsa svordomar efter sig. Det gjorde ont att se tröjan mamma köpte ligga i bitar på golvet. Det ljusgula tyget såg mycket mörkare ut än det var när bitarna låg i skuggan under en av stolarna. Jag saknar henne så mycket.
Felix är tre år äldre, alltså myndig. Varför han inte lämnat allt och börjat livet på nytt är ett obegripligt mysterium för mig. Om jag bara haft chansen skulle jag göra allt i min makt för att försvinna från detta ställe, stad och varför inte land. Bara så långt ifrån min make det skulle varit möjligt. Tyvärr har jag inte den möjligheten.
Jag behöver ett break, för att andas ut och kanske hinna andas in igen. En stund för mig själv, och kanske Felix. Ha en chans att smälta de senaste månaderna och få en överblick över det min hjärna verkar missuppfatta eller helt enkelt inte vill förstå.
Jag fruktar inte att förlora livet. Det jag fruktar är att Magnus blir den som tar det ifrån mig.
JE LEEST
15 år och gift • f.s
FanfictieJuni, som fått sitt namn efter månaden hon är född i drogs in i Sveriges största mörker. Hon var bara 15 år, med en storebror och föräldrar där hemma. Men saker och ting gick snett, hon togs ifrån sin familj och tvingades att gifta sig med en vuxen...
