T R E

397 28 12
                                    

{Marcus}

Det starka ljuset från den fulla månen lös upp vägen framför mig. Jag kände hur min telefon vibrerade i fickan och snabbt fiskade jag upp den.

Filip🤙🏼
21:56
Tjoo äru här snart? Å skulle Martinus med?

Jag
21:56
Snart framme:) och Martinus stannade hemma :/

Jag stoppade ner mobilen igen innan båda mina händer åkte in i varsin ficka på min munktröja. Den kalla kvällsluften isade omkring mig och fick mina andetag att komma ut i svaga rökmoln. Gruset under mina fötter knastrade för varje steg jag tog och träden runt mig susade i vinden. Jag var påväg till sjön där jag och några kompisar alltid brukade hänga, speciellt under kvällarna.

"Hallå??"

Den ljusa rösten fick mig att frysa till, vändandes mig om för att skåda en kvinnlig gestalt några meter ifrån mig.

"Vet du vägen till Ljussjön?" frågade hon och gick med långsamma steg närmare mig.

"Ehh, jag är påväg dit nu.." svarade jag osäkert.

Hon kom såpass nära att jag kunde urskilja det långa, jordgubbsröda håret och hennes ansikte.

"Du kanske kan visa mig vägen dit?" frågade hon med huvudet på sne, och även om jag backade ifrån henne hann hon slinka in sina fingrar i min hand.

Mitt hjärta rusade av rädsla och mina andetag blev okontrollerbara när hennes slanka kropp rörde sig precis framför min.

"De-det är bara att följa vägen" stammade jag fram och nickade mot vägen framåt.

"Men jag vill ha sällskap av någon.. Vill inte du också ha det?" frågade hon, strykandes min kind med sin kalla hand.

Jag svalde hårt och kände hur det började klibba sig under armarna. Jag stod helt stum och skräckslagen när hennes ansikte närmade sig mitt, men vek sig av mot min hals. Mitt hjärta bankade hårt mot min bröstkorg, genom hela kroppen.

"Vi vill ju inte att något händer dig" viskade hon mot mitt öra vilket fick min hud att knottra sig av obehag.

Hennes läppar nuddade vid min hals, innan det ersättes med en brännande smärta. Hennes kropp steg bort från mig, jag la min hand mot min hals och mina knän vek sig av den plötsliga smärtan samtidigt som ett skrik lämnade mig. Jag knep ihop mina ögon och krampade av smärtan i gruset. Försiktigt kisade jag uppåt, men inte en skymt av tjejen fanns kvar. Vem var det egentligen? Och vad gjorde hon?


---

wooaaah dun dun duuuuunn

Unnatural ~ M&MWhere stories live. Discover now