S E X

353 24 7
                                    

{Marcus}

Jag kände hur något fuktigt baddades mot mitt huvud. Sömnigt slog jag upp mina ögon och fick en suddig syn framför mig. Jag kisade för att få min bild klarare, och snart kunde jag se ett par bruna, oroliga ögon framför mig.

"Hur mår du?" frågade mamma och studerade mitt troligtvis likbleka ansikte.

Det var så jag kände mig iallafall, likblek och nästan döende.

"Bra, tror jag" svarade jag sluddrigt och lyfte min hand mot min panna.

"Vad hände?" undrade mamma och fortsatte lägga den kalla trasan mot mitt huvud.

"Jag vet inte" sa jag bekymrat och vred på mitt huvud för att försäkra mig om att jag var på mitt rum.

"Du är alldeles varm" sa mamma och la istället sin hand mot min panna. "Du har troligtvis feber"

"Varm?" sa jag oförstående och kände själv mot min panna, och som mamma sagt var den kokhet. "Jag känner mig snarare iskall"

"Då är det definitivt feber" sa mamma och gav mig en bekymrad min. "Du får vila lite" yttrade hon innan hon strök sin hand över mitt täcke och reste sig upp.

Jag studerade henne när hon gick ut från mitt rum, stängandes dörren efter sig. Jag har haft feber måååånga gånger förut, men den kalla känslan inom mig kändes inte bekant. Hela jag kändes frusen ända in till skelettet, istället för att bara ligga och skaka och kallsvettas som man brukar göra vid feber. Jag drog det varma täcket närmare min kropp och burrade ner mig i min madrass. Hela jag kändes seg. Mina tankar gick i slowmotion, mina muskler var alldeles lama och mina ögonlock var tunga som betong. Utan några aningar om vad som höll på att hända somnade jag in, omedvetande om alla frågetecken som skulle bli ännu oklarare under morgondagen.


---

?

Unnatural ~ M&MTahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon