F E M

315 25 9
                                    

{Marcus}

Jag studerade märkena på min hals i spegeln. En svidande känsla hade krupit sig längst nacken och jag kände hur den förökade sig och spreds längst min ryggrad. Mitt huvud snurrade plötligt till och en illamående känsla började gassa inom mig. Jag satte snabbt min hand för min bultade panna och knep ihop mina snurrande ögon. Vingligt tog jag mig ut från badrummet, snubblandes genom korridoren och in på mitt rum. Jag smällde igen dörren efter mig, hörandes hur röster nerifrån kallade på mitt namn. Med skakiga fingrar vred jag om låset till min dörr och vände mig mot den öppna ytan i mitt rum.

"Marcus?" hördes utanför dörren, följt av tre knackningar som avlägset nådde mina öron. "Mår du bra?"

Mammas oroliga röst hördes svagt när jag lutade mig mot min vingliga fönsterbräda.

"Jadå" fick jag ur mig. "Det är bara lite yrsel"

Det kändes som att hela rummet snurrade. Svetten rann i min panna och fick mitt hår att klibba sig. Jag såg hur handtaget trycktes ner, utan resultat till att öppna sig.

"Marcus, öppna dörren!"

Jag kunde nästan se mammas oroliga blick som skar sig genom träet där hon stod bakom den. Min tyngd la jag mot fönsterbrädan och kisade skeptiskt mot dörren.

"Nej mamma, det är lugnt"

Vita fläckar dök upp över mitt synfält och hektiskt började jag blinka för att få bort dom.

"Öppna, nu!" sa mamma bestämt.

"Jag.. kan inte" hackade jag fram.

Jag lämnade mitt fönster och klev vingligt ut över min matta istället. Mina ögonlock föll igen och jag kände hur mina knän vek sig under mig. Mitt huvud slutade snurra. Allt blev mörkt, och tyst.

Unnatural ~ M&MOù les histoires vivent. Découvrez maintenant