T V Å

464 30 5
                                    

{Marcus}

Jag gick över den tråkiga skolgården som var fylld av glada elever som klarat sig igenom ännu en vecka. Men mina tankar låg inte på lyckan att det var fredag idag, utan på lappen jag fått innan lunch. Det var ju någon som drev med mig, det var uppenbart, men jag undrar bara vem? Det kanske är löjligt att tänka så mycket på det. Det var ändå säkert typ Martinus, han vill bara retas lite med mig.
Innan jag hann tänka mer på saken avbröts jag av ett varmt andetag i min nacke, följt av en röst som pratade till mig.

"Vi måste prata, Marcus"

Personen puttade mig mot hörnet av skolbyggnaden. Förbryllat kollade jag in i de stora, blåa ögonen, tillhörande Thess.

"Vad är det?" frågade jag, en aning irriterad över hennes våldsamma scen.

Hennes fylliga ögonbryn låg i en allvarlig position på hennes panna och hennes ljust rosa hår fladdrade svagt av vinden.

"Du tar inte detta på allvar. Eller hur?" sa hon och till och med hennes fräknar såg hotande ut vid det här laget.

"Vad menar du?" frågade jag, helt oförstående vad hon pratade om.

"Dom är efter dig Marcus" sa hon allvarlig och en hög suck lämnade mig.

"Det är alltså du som driver med mig?! Jag har inte tid med sånt trams just nu" yttrade jag och med bestämda steg lämnade jag henne bakom mig.

"Du tror mig inte, men vet du vad!" ropade hon till mig, vilket fick mina steg att upphöra. "Kom ihåg att det var jag som varnade dig, och kom inte hit och ångra dig sen!"

"Varför skulle jag ångra mig?" fnös jag och kollade återigen på henne.

"För att du inte lyssnar på vad jag har och säga. Världen ser inte ut som du föreställer dig den!"

Jag vände tvärt på mig igen. Jag har verkligen inte tid med någon galnings påhitt.


---

oioioioi hihihi

Unnatural ~ M&MWhere stories live. Discover now