Unnatural ~ M&M

S J U

{Marcus}

Med fotbollen under min arm sprang jag och Martinus ut ur dörren och ner mot våran älskade fotbollsplan vi satt upp i trädgården. Jag släppte bollen mot mina fötter, kickade den enkelt några gånger upp och ner innan jag lät den flyga in i min famn igen.

"Ska vi köra straffar?" frågade jag och Martinus gav mig en tydlig nick som svar.

Han tog plats i det stora målet, ställandes sig en aningen bredbent och höll ut sina händer.

"Kör!" ropade han och enkelt droppade jag ner bollen på marken.

Jag dribblade fram till mål innan jag med hård kraft avfyrade ett skott mot det. Jag såg hur Martinus hoppade till, fast baklänges istället mot den flygande bollen som hårt träffade det vita tyget.

"Wow, min hand hade flugit av av det där skottet!" utbrast Martinus och jag gav mig själv ett förvånat leende. "Kör igen!" ropade han sedan och passade återigen bollen mot mig.

Jag stannade den med min vänstra fot innan jag denna gången tog sats genom att backa bak några steg. Jag förde min blick längst bollen mot målet. Jag siktade in mig på det vänstra krysset innan jag tog några långa springsteg fram och måttade av en spark mot bollen. Likt förra gången var skottet hårt, men Martinus hoppade ändå upp och slog bort bollen. När han landat i gräset igen höll han ett hårt tag om sin hand samtidigt som han vek sig mot marken.

"Fan vad det gjorde ont!" sa han högt och med ett frågandes ansiktsuttryck närmade jag honom.

"Gick det bra?" frågade jag försiktigt och la handen mot hans varma rygg.

"Nej" sa han sammanbitet och skakade på sitt huvud.

"Shit, förlåt" sa jag när min blick hamnade på hans röda högerhand.

Han ignorerade min ursäkt och skakade endast av sig min hand.

"Du är kokhet" muttrade han och studerade återigen sin hand.

Förvånat höjde jag mina ögonbryn.

"Kokhet?"

"Ja, det kändes som att du brände sönder min rygg" sa han och gav mig en sammanbiten blick.

"Sorry. Vi kanske ska gå in" sa jag som förslag och han nickade. "Mamma kan kolla din hand då"

---

mina ögon brinner upp för han e så het