Kapitel 2
När tårarna är slut..
Jag lägger om dom två såren på handleden,jag ser hur det har irriterat huden och jag har blivit alldeles svullen om handleden.
Jag ville igentligen inte göra det här ,men det var det ända som kunde hjälpa mot att inte tänka på det.
Efter att jag tvättat av såren och plåstrat om mig så går jag in till mitt rum och sätter på mig en röd långärmad tröja för att ingen av mina föräldrar ska se det.
Jag vill igentligen berätta allt men är för feg och att dom inte ska tro mig,
Jag vill att alla ska få veta att jag har det så dåligt och att dom ska få se hur killgenget misshandlar och säger elaka saker till mig.
När jag var yngre då var jag en tjej som var med kompisar hela tiden och som alltid var glad över att jag hade så många vänner som brydde sig om mig,men det är det slut på nu allvar det härliga försvann när jag började i den nya skolan.
Plötsligt hör jag att mamma ropar att det är mat.
Jag går långsamt ned till köks bordet då pappa frågar
-Hur har du haft det i skolan idag?
Jag känner hur känslorna kommer som om att dom springer över mig.
Jag reser mig från stolen och säger att jag är mätt och så springer jag upp till mitt rum.
Jag hör hur mamma ropar efter mig
-Du har ju inte ätit något gumman!
Jag lägger mig i sängen och gråter
Men det är då jag känner..
Att tårarna är slut.
Jag lägger mig på rygg då jag hör att mamma knackar på dörren,
-Får jag komma in gumman?
Det är tyst ifrån mitt rum..
Mamma öppnar även fast jag inte svara .
-men lilla hjärtat vad är det,frågar hon och stryker min kind
-inget jag är bara inte hungrig!
-men jag ser ju att det är något!
-Men jag vill bara vara för mig själv ,okej
-mamma reser sig och säger ,att om det är något så lova att berätta,okej?
Jag nickar lite osäkert och så stänger mamma till dörren och går.
Jag somnar och vaknar av att solen lyser in på mig..
Jag öppnar ögonen och jag vet att det är dags att gå till den jävla skolan igen!
Jag är hälldre hemma än att gå dit!
Jag lägger täcket över huvudet och somnar om ...
Ja i nästa kapitel så kommer Alice att gå till skolan och det är då det värsta händer , kommer hon att orka stanna kvar eller kommer hon att ge upp?
Det är den stora frågan
Fortsättning följer...
KAMU SEDANG MEMBACA
Varför just jag?
RomansaÄr det verkligen bara jag som ska bli behandlad så här?? Varför just jag isåfall ?? Vad har jag gjort för att bli behandlad så här?? Det är tankarna som åker runt i mitt huvud... Jag heter Alice och är 14år och går i åttonde klass, i götens skolan...