Rosor utav plast | n.f

Noll

My: vad fan hände igår

Huvudet bultar när jag gnuggar knytnäven mot ögat i hopp om att jag ska vakna till. Kroppen känns stel och orörlig när jag sträcker på mig där jag ligger i den stökiga sängen. Vant sträcker jag ner handen till sovrums golvet och letar runt efter mobiltelefonen. När fingertopparna slår emot skalet tar jag tag och drar upp handen tillbaka under täcket. Hela skärmen är fylld utav notiser ifrån mina sociala medier. Nyfiket bläddrar jag igenom alla kommentarerna folk har lämnat på bilderna jag la upp igår på instagram men som vanligt är det bara kommentarer där människor påpekar ens kläder och hur fin dom tycker man är. Inget nytt,alltså ingen spänning i vardagen. Redan uttråkad över att bara ligga och dra mig i sängen sätter jag mig upp. I samma sekund vibrerar mobilen i min hand. Det är ett sms ifrån Chloé.

Chloé Andersson
Hallå My var tog du vägen igår? Såg dig inte.

My Nyquist
Ärligt talat Chloé så minns jag fan inte.

Med en rynka mellan ögonbrynen reser jag mig upp ifrån sängen. Utanför sovrums dörren hörs familjens röster i köket och teven som spelar barnprogram i vardagsrummet. Med en snabb blick på klockan hängandes över skrivbordet ser jag att klockan är 11:08. Jag lägger ner mobilen på skrivbordet innan jag trär den mest närliggande tröjan över huvudet. Den luktar annorlunda. Förvirrad tittar jag ner på den röda tjocktröjan. Men vad fan? Den här är inte min.

My Nyquist
Var jag med en kille igår? Vet du nått om det Lucas?

Jag skakar på huvudet förvirrat medan jag skickar över meddelandet till Lucas som föll i festen igår. Med stängda ögon lutandes mot garderobsdörren försöker jag komma ihåg gårdagen, i hopp om att minnas någonting om var eller vem tröjan kommer ifrån. Inget. Frustrerad trär jag av tröjan och kastar ner den på sovrumsgolvet och tar istället på mig en av mina egna tröjor och ett par byxor. "God morgon älskling,när kom du hem inatt?" Mamma ler där hon sitter på barstolen med en kopp i handen. "Vet inte,jag minns inte ett skit." Mumlar jag och öppnar kylskåpsdörren. "Hur mycket drack du egentligen igår My?" Mamma suckar djupt medan pappa klagar som vanligt. "Jamen jag vet inte säger jag ju! Jag minns ju ingenting." Argt stänger jag kylskåpsdörren. "Henrik jag tycker My har lärt sig en läxa själv." Mammas röst är mjuk när hon lägger en hand på min axel stöttande. "Kan man lugnt säga." Viskar jag tyst för mig själv och tar fram en skål ifrån skåpet. "My kom!" Skriker mina små syskon ifrån vardagsrummet. "Jag drar nog till Chloé sen. Så ni vet." Med skålen i handen släpar jag mig in till vardagsrummet och slänger mig ner på den röda soffan. "Hej små skitar,vad tittar ni på?" Ler jag och stoppar en sked med cornflakes i munnen. "Oliwer satte på spiderman men jag vill kolla på Askungen!" Tjuter Mollie och puttar surt på sin äldre bror. "Jag väljer och så klagar ingen." Suckar jag och tar fjärrkontrollen ifrån Leos hand. Vant bläddrar jag bland kanalerna tills jag kommer fram till en musik kanal. Perfekt. "Så nu är det bra." Flinar jag och äter upp det sista som är kvar i skålen. Nöjt lutar sig Oliwer och Mollie tillbaka i soffan och sjunger tyst med i låtarna. Jag lutar mig mot ryggstödet och korsar fötterna på soffbordet medan jag kollar mitt instagramflöde. Kanske att mitt bild galleri avslöjar något om igår. Flinandes klickar jag mig in på bilder och till min förvåning finns det bara en bild. En enda satans bild kvar? Hur full blev jag egentligen. Med ett ryck på axlarna trycker jag på bilden. Mina kinder blir genast knallröda och jag känner hur hjärtat slår hårt i bröst korgen. Vem är han? Bilden visar mig där jag sitter i en kille iklädd svarta jeans,röd supreme tröja och långt blont hår med mina läppar pressade emot hans där jag sitter i hans knä. Den är ju lite fin ändå. Nu vet jag ju åtminstone var tröjan kommer ifrån men blonda killen är fortfarande ett mysterium. Omtumlad reser jag mig upp ifrån soffan och joggar tillbaka till mitt sovrum. Relativt osmidigt letar jag efter min mössa,busskort och hörlurar i det stökiga tonårsrummet.

My Nyquist
Lugnt om jag kommer över om 25? Måste snacka.

När jag väl hittar sakerna jag letat efter skyndar jag mig ut till hallen där jag drar på mig de svarta Nike skorna och blå dunjackan. "Ses sen! Älskar er." Ropar jag innan jag smäller igen ytterdörren. Stressat drar jag mössan över mitt bruna hår och stoppar hörlurarna i öronen. Halvt springandes nerför gatan får jag ett svar ifrån Chloé. Flåsandes ställer jag mig under taket på busskuren och sätter mig ner på den trånga bänken. Borde jag visa bilden för Chloé? Eller hon kanske kommer spåra ur helt och försöka hitta honom. Vill jag ens hitta honom, det kanske bara var en fest flört och inget mer jag menar jag minns ju honom inte ens! Med en suck ställer jag mig upp och kliver in i den varma bussen efter alla andra. Med ett ryck i min jacka trillar jag ner i ett av buss sätena. "Hej My!" Säger Ludwig glatt när jag drar ut ena hörluren. "Men oj hej! Vad gör du här?" Slänger jag ur mig förvånat och kramar om den äldre pojken. "Äsch inte så mycket är påväg hem till Axel,va festen bra igår?" Jag rycker på axlarna. "Jag blev för full och minns ingenting om jag ska vara helt ärlig." Med ett pinsamt skratt känner jag hur hela ansikte blir varmt. Han måste ju tro jag är hel knäpp som precis börjat gymnasiet i år och redan blir så full jag tappar minnet. "Det händer även den bäste." Flinar han och ger min axel en knuff. "Aja minns jag det inte så har det inte hänt." Skrattar jag och ger Ludwig ett brett leende. "Men du Ludwig,jag tror fan jag kan ha blivit kär." Jag nästan viskar där vi sitter på bussen som endast har fem personer till ombord. Ludwigs ögon växer en aning i förvåning och han lägger snabbt handen på min panna. "Du är inte varm så du är nog inte sjuk, är du seriös?" Skrattandes lutar jag huvudet mot hans axel. "Jag har ingen aning om vem snubben är men jag tror jag är kär." Det låter ganska dumt när jag säger det högt men det var någonting med bilden och hur han höll armarna om mig som fick det att pirra i hela kroppen. "Det låter,intressant?" Ludwig tar en dramatisk paus mellan orden och ger mig ett osäkert snett leende. "Jag tror jag ska försöka hitta honom. Men jag ska av nu och dra hem till Chloé. Vi ses Ludde!" Jag omfamnar honom en sista gång innan jag reser mig upp och kliver av bussen.  Höst kylan slår emot mina nakna kinder och jag huttrar till medan jag kramar om överkroppen med armarna. Musiken spelar högt i hörlurarna när jag traskar uppför backen som leder till Chloés radhus.

Chloé Andersson
Skynda dig!!

Chloés meddelande ploppar upp precis i samma sekund som jag öppnar dörren till hennes föräldrars lägenhet. "Hej My,mår du bra?" Säger Chloés mamma ifrån köket. "Hej Åsa." Ropar jag tillbaka och sparkar av mig skorna. Jackan kastas på bänken i hallen innan jag joggar nerför trappan till Chloés rum. "Hello min allra bästa vän." Flinar jag och drar ut på ä:et medan jag kastar mig ner på hennes bäddade säng. "Hey min bästa vän." Härmar Chloé tillbaka där hon ligger utspridd på sin vita soffa. "Du Chloé,jag har blivit kär men det jobbiga är att jag inte vet i vem." Med ett höjt ögonbryn reser hon sig upp ifrån soffan och går över till mig. "Vadå 'vem inte vem'?" Chloé tar mobilen ifrån mina händer och klickar in på bilden. "Men hallå My är du tokig! Vi måste ju hitta honom? Lägg upp på instagram eller något." Som tänkt blir Chloé alldeles för exalterad över att jag My Julia Nyquist har känslor för en kille för första gången sedan vi var nio år. "Vi får se. Jag är fortfarande inte säker på om jag borde." Osäker pillar jag på kanten utav min tröja och ger ut en djup suck. "Det är värt en chans?" Chloé lägger sitt huvud på min bröst och kramar om mig sådär som bara en bästa vän kan. "Han är värd en chans." Säger hon sedan vilket får mig att himla på ögonen. Han kanske är värd en chans ändå.