Rosor utav plast | n.f

Tretton

My: Mitt ute i ingenstans

"My,Noel! Kom nu vi åker snart!" Ropar mamma och bankar på sovrumsdörren. Irriterad ställer jag mig upp ifrån min plats på Noels bröstkorg och öppnar dörren. "Klockan är 09:38? Vi skulle ju inte åka förens vid 11?" Jag lutar mig mot dörrkarmen och kollar på mamma förvirrat. "Jag vet hjärtat men vi måste åka tidigare så vi hinner hem innan det är natt, är det okej för er?" Mamma tittar in och kollar på Noel frågande som bara ger en tumme upp. "Ja det är okej,vi packade redan igår så det är lugnt." Mamma ger mig en puss på pannan innan hon går tillbaka till köket. Återigen stänger jag dörren och kastar mig ner brevide Noel på sängen. "Dina föräldrar är för snälla som låter oss vara i eran stuga helt ensamma." Noel börjar dra händerna genom mitt toviga hår. "Ja vi är ju typ vuxna båda två så mamma tyckte dom kunde släppa på tyglarna lite." Noel pussar min näsa och jag rynkar hela ansiktet äcklat. "Inga näspussar Flike." Skämtar jag och reser mig upp för att byta om. Noel tänkte åka i bara sina vanliga svarta jeans och en t-shirt men jag kände för att byta om ifrån min pyjamas. Enkelt drar jag av mig den för stora tröjan och kastar den på sängen innan jag rotar runt i byrålådan efter en bh. "Ja denna utsikten klagar jag inte på." Flinar Noel och kollar upp ifrån sin mobil skärm. "Skärp dig." Jag skrattar och pekar finger åt honom skämtsamt. Noel skrattar och vänder sedan tillbaka sitt fokus ner i mobilen. Efter massa rotande i min stökiga garderob bestämmer jag mig för att en långärmad klänning får duga. "Kom nu slöfock." Jag ler och sträcker fram min hand mot Noel som halvsover på min säng. "Prinsessan." Ler han och följer med mig ut i hallen där pappa säger hejdå till mina småsyskon och farfar som ska sitta barnvakt. Efter ett snabbt hejdå sätter vi oss i bilen och pappa startar radion. En och en halv vecka helt ensam med Noel mitt ute i ingenstans,det kan ju inte bli bättre. "Ska det bli kul?" Frågar mamma och kollar bak på mig och Noel som sitter på varsin sida av baksätet. "Jätte! Älskar att vara borta ifrån Stockholm." Svarar Noel exalterat och tar min hand som ligger stilla mot sätet. "Har ni allt ni behöver? Vi kommer vara några timmar bort så jag vill bara vara säker." Jag himlar med ögonen innan jag svarar att vi har allting så hon kan sluta oroa sig. Noel lutar sitt huvud mot min axel och jag sjunger tyst med i låtarna som spelas i bilradion. Utanför fönstret försvinner Stockholm och vi kommer ut på motorvägen. Hela bilresan är långtråkig så tillslut spelar vi olika bil lekar på vägen. "Gul bil!" Utbrister jag och slår till Noel på armen, kanske hårdare än jag tänkte. Noel får ur sig ett högt aj och blänger arg åt mig. "Förlåt,det va inte meningen." Flinar jag och vänder mig bort ifrån honom. "Vi båda vet att du bara ville slåss utan anledning." Muttrar han och korsar armarna över bröstet. "Ibland kan man tro ni varit gifta i 50 år när man hör er två! Dessutom är vi strax framme." Skrattar pappa och kör in på den smala grusvägen. Mamma skrattar åt hans töntiga skämt och stryker honom över armen kärleksfullt. "Åh Noel titta!" Piper jag och pekar på den vita stugan längre in på vägen. Om jag ska vara helt ärlig så är det snarare ett strandhus mitt ute i skogen än en stuga men vi kallar det en stuga för vi är bara här på lov och om någon helg om vi har tur. Pappa parkerar bilen på uppfarten och vi alla kliver ut. Mamma hjälper pappa packa ur alla väskor ur bilen medan jag och Noel går i förväg för att låsa upp. "Säkert det är en stuga och inte ett hus?" Flinar han och flätar samman sin hand med min. "Jag är säker." Skrattar jag och låser upp dörren. Som tur är luktar stugan inte lika unket så som vissa stugor brukar utan mamma är noga med att det alltid ska lukta gott oavsett vad och vara snyggt och prydligt. "Jag hjälper dina föräldrar bära in." Noel ger mig en snabb puss på tinningen innan han går tillbaka ut. Jag sparkar av mig skorna och kliver in i vardagsrummet. Det är inte lika neutralt som hemma och det är något jag tycker om. Hemma är allt svart,vitt och grått men här är sofforna ljusblå och tapeterna randiga. Det är en skön kontrast till Stockholm.  "My kan du komma och hjälpa oss?" Frågar mamma vänligt som traskar in i vardagsrummet med mina väskor i händerna. "Kommer snart!" Ropar jag tillbaka och skyndar mig in i köket. Inne i köket packar mamma och Noel in all mat i kylskåpet och frysen. "Vart är pappa?" Frågar jag och sätter mig på en av barstolarna. "Ute,du kan hjälpa honom med de sista väskorna." Jag nickar och trär på mig sandalerna innan jag går ut för att hjälpa pappa. Upp packningen går snabbt och snart står vi alla och säger hejdå ute på verandan. "Hejdå! Sköt om er nu och så ses vi snart älsklings unge." Mamma nyper mig i kinderna innan hon kramar om mig en sista gång. "Hejdå mamma." Skrattar jag och klappar henne på axeln. Hon vinkar ännu en gång innan hon kliver in i bilen. Äntligen. "Så min prinz,vad ska vi hitta på nu?" Flinar jag och strosar över till Noel som står avslappnat mot dörrkarmen in till köket. "Jag har en liten ide." Flinar han och kysser mig ömt med händerna på mina höfter. Fina fina Noel,fy fan vad jag älskar dig.

__
Har fyra stycken andra Hov1 noveller på gång om det är någon som bryr sig <3