True Love||The Next Generation 2

Kap 11. Halsfluss och avbrutna artonåringar

[KAPITLET ÄR INTE IGENOMKOLLAT EFTER STAVFEL]

(Ingens perspektiv)

Sky vaknade pigg men kall på morgonen. Tydligen hade hon lyckats sparka av sig täcket under natten.
Hon suckade och strök gårdagens smink ur ögonen.

"Moooorning sunshine, sovit gott?" Flinade Johanna från sin säng.

"Snarare som om jag sovit med en massa isbitar under ryggen. Men annars ja, jag ska till sjukhusflygen. Vi ses"
Hon hoppade upp på fötter och drog på sig sin skolklädnad i all hast. Hon borstade snabbt ut håret, tvättade bort det sista sminket från dagen innan och borstade tänderna.

"Du kommer till lektionerna va?" Undrade Johanna från sin säng.

"Det är lördag"

"Ja juste...JA JUSTE!" Johanna somnade nästan direkt om och sov precis lika lugnt och stilla som resten av sovsalen. Sky skakade leendes på huvudet och gick osminkad ut från sovsalen med en väska över axeln.

Hon gick in i sjukhusflygeln och satte sig som vanligt ner på stolen bredvid Als säng.
Han var vaken och log svagt mor henne.

"Hej" sa han hest.

"Hej" sa hon lugnt och la en hand på hans panna. "Du har feber"

"Igen? Men den hade ju precis gått öveeeer"

"Antar att jag ska skratta åt det, du som skulle skratta åt mig när jag fick halsfluss och förkylningar" sa hon lugnt.

"Nänänänä du vill inte skratta åt mig va?" Undrade han panikslaget.

"Mmm...nae"
Han andades lättat ut.

"Jag hämtar dina läxböcker i eftermiddag, okej?" Sa hon lugnt och tog upp en bok ur sin väska.

"Läxor" mumlade han uttråkat. "Jag trodde att om man var prefekt skulle man slippa dem..."

Hon kvävde sitt skratt. "Tror du att lärarna skulle tillåta det?"

"Hmmm...nae"

(Kenzies perspektiv)

"GODMORGON!" Hördes en röst precis bredvid mitt öra.
Jag ramlade ner på golvet med en smäll och muttrade något som lät som "Aj".

"Förlåt!"

"Maggie! Aj!" Utbrast jag och satte mig trött upp.
Min vän, Maggie, satt oskyldigt kvar på min säng. Hennes blåa men dimmiga ögon såg oseende ut över rummet utan att kunna fästa blicken vid nåt.
"Det är nån utanför fönstret" sa hon lugnt och trummade med fingrarna på min sängkant. "Det är James, med tanke på hans kroppsbyggnad. Såååå ja, han står utanför din ytterdörr. Jag måste dra, jag skulle ha träffat Saphire i stan för tio minuter sen"
Hon transfererade sig därifrån och jag satt förvirrat kvar på golvet.

"Öhm...jaha...okej"
Jag reste mig och gick ut från mitt rum, fortfarande iklädd min pyjamas.
Med trötta steg snubblade jag ner för trappan och ut i hallen. Jag öppnade dörren och blinkade bort tröttheten ur ögonen.

"Hej Jamie" sa jag trött.

"Kalla mig inte Jamie...MEN HEEEEJ!" Han lyste som en solstråle. "Vill du veta en sak? En sak? En sak? Vet duuuu? En sak"

"Va vadå?" Undrade jag nyfiket och backade några steg så han kunde komma in i huset. Han klev in och tog av sig skorna.

"Sky och Al snackade igår"

"Det är jättebra ju! Vad hände?"

"Det blev inte bättre...men dem pratade!" Mitt mod sjönk.