Broken Boy, Broken Heart | Drarry

18 | Borta

Harry vaknade med en konstig känsla i magen dagen efter festen, dagen efter att ha sett Ron med en kille och inte med Hermione.

Han hade vaknat, känt den konstiga känslan i magen och sedan sett Ron i sin säng, den rödhårige pojken sov fortfarande, allt verkade vara som vanligt men allt var så annorlunda.

...

Även Draco vaknade med en konstig känsla i magen, en känsla av medlidande för pojken han var så kär i. Harry såg sin bästa vän vara otrogen igår och Draco ville finnas där för honom. Medan han gick mot sin lektion i örtlära växte klumpen i magen på Draco. När hans högra fot klev över tröskeln in till salen lyfte Draco blicken över rummet. Ingen Harry. Pojken som överlevde syntes inte till den dagen. Inte på lektionerna de delade, inte i matsalen, inte ens i biblioteket syntes han till. Draco var flera gånger nära på att gå upp till vänner till Harry för att fråga vart han höll hus men han vågade aldrig göra det. Vad skulle folk tro om han gick runt och frågade efter pojken. För varför skulle Draco bry sig om Harry, Harry Potter? Ingen visste ju att han brydde sig, ingen visste hans känslor för den brunhåriga pojken.

...

Efter middagen samma dag satt Draco på sin säng i sitt uppehållsrum. Han hade fortfarande kvar klumpen i magen men nu hade även tårarna börjat smyga sig närmre inpå. Han kunde inte sitta och gråta framför sina elevhemsvänner. Han reste sig, gick mot dörren och var snart ute i de mörklagda korridorerna. Alla målningar på väggarna vände sig efter honom när han gick med sin upplysta trollstav framför sig genom de trånga gångarna. Snart befann han sig utanför Gryffindor. Han funderade över om Harry var där inne, men fortsatte sedan att gå vidare till den plats han kände sig som tryggast. Väl framme lade han handen på det kalla metallhandtaget och sköt upp dörren. Månen lyste, som vanligt, in genom de stora fönstren och ljuset lade sig fint över det stenlagda golvet. Draco fick bilder i huvet när han såg på badkaret i perfekternas badrum. Bilder på han och pojken som överlevde. Hur de låg där på golvet och höll om varandra utan att säga ett enda ord till varandra. Det saknade Draco. Han saknade Harry även fast det bara gått någon dag sedan de senast sågs. Tiden gick, Draco satt nu på golvet lutad mot badkaret och såg ut över rummet. Plötsligt hördes fotsteg. Kanske att det kunde vara Harry. Draco flög upp från golvet i sin överdriva längtan efter pojken. Han kastade upp den tunga dörr han tidigare gått in genom och där fann han Argus Filch.

"Vad gör du här Draco!" Sade Flich lömskt och tog tag i Dracos arm medan han ropade på sin katt i ren vana även fast den blivit förstenad för länge sedan. Han kom på sig själv och gav ifrån sig en ledsam suck.

"Nu ska du allt få talas vid med rektorn unge man" fortsatte han sedan samtidigt som han haltandes drog med sig Draco genom korridorerna. Runt många hörn gick de innan de rundade det hörn där de stötte på Harry. Fort gick Draco och Flich runt hörnet och innan de visste ordet av det hade Draco och Harry krockat in i varandra.

"Idag är min turdag" Argus log och tog tag i pojken Draco älskade i sin andra hand. Snart skulle de få sitta på Minerva McGonagalls kontor men det gjorde Draco inget eftersom han skulle få sitta där med självaste Harry Potter.