En vecka med dig

Dag 7 - sista dagen

"Fem dagar. Tänk ut en gengäld."

Det är sju dagar sedan jag träffade honom. En hel vecka har gått. Och det var nu jag skulle ha ge honom en gengäld. Grejen var att jag inte tänkt ut någon, och faktum var hade jag förträngt det. Trots allt var vi ju vänner nu. Vänner behövde inga gengälder. Man gjorde saker för varandra.

Så, jag hade inget att ge honom. Men inte skulle han ta illa upp, eller hur? Vi hade ju varandra. På morgonen när jag vaknade gjorde jag det med ett leende. Det spelade ingen roll om huvudvärken hotade och illamåendet var precis på väg att bli en börda, jag var glad efter allt som hände inatt.

Tyvärr mindes jag inte särskilt mycket. Bara att han hade skickat mig till det sjunde himmelriket, och det var tillräckligt för att vilja uppleva det igen. Men när jag vände mig om för att hälsa honom en god morgon, möttes jag endast av ett tomt golv.

Genast satte jag mig upp. Det var något som inte stämde. Madrassen var borta. Så var hans kudde och lakan. Borta i hörnet där hans väska en gång stod fanns det inte ett spår av honom. Halsen tjocknade.

"Är du kvar?" frågade jag. Tystnad. Inget svar. Såklart, han är ju inte ens i rummet.

Jag drog på mig mina underkläder och t-shirt och smög ut genom rummet. Snudd på desperat sökte jag igenom lägenheten. Han måste ju vara kvar. Men nej, vart jag än sökte och i alla rum jag än såg i var han inte där.

Dörren till mannen som ägde alltihop stod på glänt. Jag öppnade den genast. "Var är han?"

Den strimma ljus jag släppte in när jag hade dörren på glänt väckte den gamla mannen. Han behövde rakas och absolut ta en dusch. Det stank sprit i hans rum vilket fick mig att rynka på näsan.

"Vem pratar du om?" frågade mannen sömnigt. Han gäspade och rättade till sitt alltför tajta linne.

Först tänkte jag säga ett namn, men det uppenbara slog mig direkt: Jag visste inte ens vad han hette. Det hela gjorde mig alldeles vimmelkantig. Hur har det gått en hel vecka och jag frågade aldrig om hans namn?

"Den andra killen. Killen som jag kom hit med."

Av någon anledning fann han det roande. "Du kom hit ensam. Vadå? Blev det för mycket av det goda igår?" Han skrattade och gäspade igen. "Jag sa ju att du inte skulle köpa så mycket. De där drogerna gör dig förvirrad."

Och sedan rullade han över på sidan för att fortsätta sova. Jag backade långsamt undan. Huvudet snurrade och det kändes på något sätt klarare allting, men ändå mer förvirrande. Som om jag höll på att vakna upp från en riktigt lång dröm.

Än en gång rusade jag in i rummet vi sovit i. En madrass och bara mina saker. Det fanns inte ett enda tecken på att han varit här. Jag letade efter sprutan som vi använt igår och hittade den förskräckt i min egen väska. Det fick mig att svälja. Lade han inte den i sin egen packning?

Utmattad och förvirrad satte jag mig ner på madrassen. Han gav mig fem dagar. Är det en tillfällighet att efter fem dagar är han borta? Han visste vart jag bodde, om mina blåmärken och vem som gjort dem. Jag till och med litade på honom utan anledning. Hur?

"Sedan då?" frågade en röst. Det lät att komma från någon bekant, men till en början kunde jag inte sätta fingret på vem. Allting snurrade. Jag försökte göra mitt bästa att hämta andan.

Sedan tittade jag upp och mötte min psykologs ögon. Hon som hjälpte mig med mardrömmarna. Hela jag började darra då jag insåg att jag inte satt på en madrass längre, utan i en stor fåtölj som var placerad i centrum av ett avlångt rum inrett med ett skrivbord, tavlor, mattor och en skål med karameller. Jag blinkade till.

"Sedan vadå?" upprepade jag. Skakade på huvudet och försökte förstå.

"Du sa att du egentligen planerade att gå till den där jävla psykologen, och sedan hem till farsans jävla lägenhet och lägga dig ner i din jävla säng, dra det jävla täcket över huvudet och få någon jävla sömn. Vad gjorde du sen?"

"Va?" frågade jag, för det var precis hennes ord jag använde.

"Vad gjorde du?"

"Åh." Plötsligt är allting runt om mig klarare. Det känns verkligare på något sätt. "Tja, jag gick hit." sade jag, mindes allting. "Juste, jag köpte några cigaretter på Ica också."

Den senaste veckan hände aldrig.

***

✨THE END✨

Analysera det här som ni vill. Jag tror man kan göra rätt många tolkningar av den. Also, vill också förtydliga att jag inte tycker det är okej med droger och jag försöker inte heller romantisera dem. Ville bara visa hur det kan ses ur en naiv persons perspektiv.

Det är första gången jag lade ut en kortare berättelse här på wattpad, och jag vet inte ens om någon kommer läsa den. Men OM någon gjorde det så hoppas jag ni tyckte om den! Jag fick idén imorse och var bara tvungen att skriva ner den.

Kramis!

//Delenainmyheart