Dag 4

437 38 2
                                    

Han var försvunnen dagen efter vi spenderat att bli höga i någon annans säng. Han hade gått upp i rök. Bokstavligen. Den dagen skolkade jag från skolan helt och hållet. Jag satt under bron och dränkte resten av världen med musik, väntade på att han skulle komma tillbaka.

Det gjorde han inte.

Pappa kom däremot hem från jobbet tidigare. Min klasslärare hade ringt till honom, förklarat att jag inte varit på skolan under hela dagen och även hoppat över en hel del lektioner. Särskilt de senaste få dagarna.

Det var nog där hans tålamod tog slut. Han orkade inte med sitt eget, värdelösa barn längre. Den eftermiddagen var den första han inte slutade sparka. Annars brukade det vara några få slag, och sedan räckte det för honom. Inte idag. För varje slag och spark kunde jag känna att hatet mot honom växte sig starkare. Särskilt då han gjort mig illa så pass hårt att jag kände blodsmak i munnen och låg ner på golvet, bad honom att sluta.

Det var då han sparkade mig rakt i ansiktet.

Och jag kunde svära på att något gick sönder. Både fysiskt och psykiskt. Smärtan blev bedövande och jag tappade medvetandet. Den sista tanken jag hade var att jag aldrig ville se pappa någonsin igen.

***

En vecka med digDonde viven las historias. Descúbrelo ahora