Kap 6

69 5 0
                                    

Detta har hänt..

''När jag kom uppför trappen såg jag det...''

Lindy pers..

Jag fattade ingenting.. Fast det gör jag inte längre. Framför mig var en dörr där det stod Lindy. På dörren satt en lapp.

''Jag vet att detta var det, kanske konstigaste sättet jag kan få tag på dig. Jag vill bara att du ska må bra! Snälla, hör av dig på detta numret. Kram Ross!

076-1265473''

Ååh! Vad gullig han är! Jag gick in i rummet, tog med lappen och satte mig på min säng. Täcket låg i en röra men orka inte bry. Jag gick in på meddelande och slog in numret.

''Hej! Nu är jag hemma och jag hoppas att du mår bra! Jag mår bra! Kram Lindy''

Meddelandet skickades iväg och jag la mig ner. Jag var så trött, att jag somna till. Jag vakna av att min mobil vibrera till på magen. Jag for upp och mobilen flög en liten bit. Som tur jag hade, åkte den inte i golvet. Jag öppnade mobilen och det var Ross!

''Hej! Kan jag få komma över? eller kan vi träffas någonstans?''

''Vi kan träffas hos mig. Mamma är inte hemma. Bor vid Korvkiosken, den som är störts i stan.''

Meddelandet skickades iväg. Jag kände att mitt adrenalin sprudlade upp. För första gången kom en kille till mig!!

Ross svarade.

''Jag kommer till korvkiosken. Du får möta mig. Kram och längtar!''

~15 minuter senare~

Jag stod där vid korvkiosken och jag vänta. Jag hade satt upp håret i en hästsvans, hade ett par street byxor, ett svart linne och en jeansjacka.

Nu såg jag honom. Han hade ett par jeans som var lite sönder, en t-shirt och en skinnjacka.

''Hej! Förlåt om det tog tid. Var tvungen och lämna min lillebror hos sin kompis.''

Han gav mig en kram. (jag blev helt glad)

''Det gör inge. Ska vi gå eller är du hungrig?''

''Jag är lite hungrig. Ska vi ta något?''

Han pekade mot korvkiosken.

''Okej!''

Vi gick in i korvkiosken och såg hur många människor som helst stod där inne! När några tjejer såg mig och Ross, då skrek dom och sa:

''Aaaaaah!!! Det är Ross Lynch!''

En av flickorna svimmade av och alla personer som var där inne tittade på Ross. Alla gick fram till honom och de buttade bort mig. Jag kände hur jag landade på golvet med en smäll. Det gjorde så ONT! Jag tittade upp och såg hur Ross blev påhoppad av alla personer som fanns där inne. Mina ögon kunde inte bärga sig. Jag fick tårar i ögonen.

''Ross...''

Svårigheter!Tempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang