Svårigheter!

Kap 8

Detta har hänt..

'' Tillslut möttes våra läppar.''

Lindy pers.

Ååh vad mysigt! Min första kyss!

Det kunde inte bli bättre nu! Vi släppte varandras läppar och bara stirrade på varandra. Det kändes som att tid och rum stannade. Har åldrig känt denna känsla!

Tiden startade igen och vi fortsatte titta på filmen. Men vi tröttnade efter typ 10min så vi stängde av.

''Vad vill du göra?'' frågade jag Ross och tittade in i hans bruna ögon.

''Jag vet inte. Vad är klockan?''

''Hon är tjugo över 8.''

''Kan jag få sova över?''

''Ja det kan du få! Mamma jobbar kväll men jag kan snabbt ringa och fråga.''

Jag gick ut i hallen och tog telefon. Jag slog mammas nummer och ringde.

~5 minuter senare~

Jag kom tillbaka till vardagsrummet där Ross hade lagt sig raklång över hela soffan. Han satt och knappade på sin mobil. Jag smög fram mot honom och när jag var en decimeter ifrån honom, stampade jag till i golvet och sa:

''Du kunde sova över!''

Han flög upp ur soffan! Nästan tre meter upp!

''Vad du skräms!''

''Haha! Kunde du sova här?''

''Jag har ringt men jag fick inge svar så jag messade till mamma. Precis när jag hade skrivit klart kom du och skrämde mig.''

''Haha förlåt''

''Det gör inge! Jag måste nog gå hem och kolla att allt är okej!''

''Gör det!''

Vi gick ut i hallen. Han klädde på sig ytterkläderna och innan han gick, gav jag honom en kyss på kinden. Han log till och gick sedan ut genom dörren.

Jag gick och satte på tv och kollade lite på nyheterna. Helt plötsligt kom ett inslag om en fru Lynch som hade varit med om en bilolycka. Hon hade svåra skador och låg nu inne på sjukhuset. Jag sprang snabbt ut i hallen och knappade in telefon numret till Ross. Han svarade direkt.

''Ross! Vi måste till sjukhuset!''