Luna // M.G (avslutad)

2.0

{lyssna på: incapable- Julie Bergan}

Just nu satt jag i Marcus soffa, efter kyssen så hade vi börjat gå tillbaka och prata om allt möjligt. Jag kollade definitivt hur han mådde och han sa att han mådde bra men man kunde tydligt se att något inte var rätt och jag antar att det är mitt fel.

Marcus hade hans arm runt mig och jag hade borrat in mitt ansikte i vecket mellan hans hals och axel. Vi hade satt på en film men varken jag eller Marcus såg på den då jag halvsov och Marcus kollade ner på mobilen.

Ett pling hördes samtidigt som min mobil vibrerade i fickan, det var ett sms från mamma. MAMMA!
Jag flög upp från soffan och sprang ut utan att säga ett ord till Marcus. Jag hörde steg i trappan samtidigt som jag lämnade huset och började springa.

Bakom mig hördes det steg men de sket jag i och fortsatte springa samtidigt som tårarna blötte ner mina kinder. Bilar tvärbromsade när jag sprang över gatan som en galning, förutom en bil som inte gjorde det. Jag stod stilla och glodde på bilen som körde mot mig i hög hastighet.

"LUNA, FLYTTA!" Hör jag Marcus skrika flera meter bort så jag vänder mig långsamt mot honom. Han springer allt vad han har mot mig och skriker att jag ska flytta på mig flera gånger men jag står helt stilla. Det är så mycket som går genom min hjärna just nu, jag kan inte fokusera på en sak. En bil kommer körandes mot mig, Marcus skriker att jag ska flytta, mamma berättar att mormor är borta, ljud av bilar som tutar och bromsar i full fart.

Jag känner en knuff från sidan och faller mot marken bort från vägen. När mitt huvud smällt mot marken så vaknar min hjärna från transen den var i. Jag lyfter huvudet från marken snabbt och kollar på vägen, jag ser Marcus ligga där framför bilen helt medvetslös. Mitt huvud värker men jag tar ändå mig upp för att komma fram till honom. Jag nästan kryper till honom innan min svaga kropp sätter sig ner framför honom.

Blod rinner från pannan samt näsan. Dova ljud hörs från människor som skriker massa olika saker som att folk ska ringa ambulansen och annat men min blick ligger bara på Marcus.
Män och kvinnor i ambulans kläder kommer fram till mig och vänder min blick mot de istället för på Marcus och frågar massor av frågor men jag hör inget av det de säger. Jag försöker vända blicken mot Marcus men blir bortvänd mot personalen igen.

Jag blickar mot Marcus igen och denna gång får jag fortsätta kolla på honom, eller på de runt honom. Massor av personal har ställt sig runt honom och det ända jag ser är hans blonda hår som är lite rött från hans blod.

Varför är jag en idiot? Varför var jag tvungen att springa så? Utan att säga ett ord dessutom, vad tänkte jag? Kunde jag inte sagt något till Marcus? Nu när allt hade börjar bli bra. Det är mitt fel att han ligger där och är skadad.

Min blick vänds mot mannen framför mig och han hjälper mig upp och jag får sätta mig på en bänk för att lugna mig.

"Vad heter du?" Frågar han efter ett tag.

"Jag vill till Marcus"  sa jag tyst.

"Det kan vi fixa snart men först vill jag att du säger ditt namn och berättar allt du vet, och om du har ont någonstans." Får jag som svar.

"Hur mår Marcus?" Säger jag med en suck, det är trots allt mitt fel.

"Du är hopplös va?" Skrattar han tyst.

"Vart är Marcus?" Säger jag.

"På sjukhuset" svarar han och suckar.
"men nu får du faktiskt svara på mina frågor också" lägger han till och ger mig ett lidande leende.

"Jag vill till Marcus"  säger jag för tionde gången.

"LUCIA ÄLSKLING" hör jag en kvinnlig röst bakom mig ropa, mamma.
"Vad tänkte du? Inte springa sådär gumman okej! Jag vill inte förlora dig med." Sa hon och jag kollade ner.

"Frun, vi måste ställa er dotter några frågor" säger mannen och jag kollar upp på honom med en suck.

"Jag heter Lucia...." och så fortsatte jag tills de fått alla frågor besvarade.

"Tack! Ni får gå hem nu om ni vill" avslutade han och jag reste mig upp.

"kom vi går hem" sa mamma och jag skakade på huvudet.

"jag vill till Marcus" sa jag.

"Struntprat vem är den där Marcus? Du är skadad, vi ska hem unge dam" sa hon och satte armarna i kors.
Och sekunden senare satt jag i mammas svarta bil påväg hem.

-
10KMT O JAG FORTSÄTTER 😃🐍
Förlåt för jage så oaktiv :) osen för en dålig del också hehe. Mitt öga har typ svullnat upp, va me i ett slagsmål. :/ skoja jag ba vaknade upp osen så gjorde mitt öga ont hehe :D