Luna // M.G (avslutad)

2.1

{tips på en låt du kan lyssna på under denna kapitel: You don't know me - Ariana Grande}

"Upp på rummet nu och vila gumman" säger mamma så fort jag satt foten innanför huset.
Jag tar av mig skorna samtidigt som jag funderar för mig själv, hur mår Marcus? Är han vaken än? Lever han?.

Jag gick upp för rummet och bytte kläder och efter det la jag mig i sängen med min mobil.
Skärmen var nedsläckt men ändå höll jag den framför mig som att jag kollade på något.

Några minuter senare hörs det knackningar utanför mitt rum och sekunden efter öppnas dörren av mamma.

"Hej älskling, jag tänkte bara kolla om du ville ha något? Försök att vila snälla du istället för att kolla på mobilen." Sa hon med en mild röst. Ilskan i mig bubblade och tårar började bildas av ilska.

"Okej kan du släcka lampan?" Sa jag och försökte förtränga mina känslor.

"okej gumman" säger mamma och släcker lampan, hon kommer fram och ger mig en puss på kinden innan hon stänger min dörr bakom sig. Kusten är klar

Jag skjuter bort täcker och tittar på kläderna jag har på mig, ett mjukis-set, jag kommer frysa men det får duga för tillfället, byta kläder det skulle jag inte hinna.

Jag öppnade mitt fönster och möttes direkt av kylan. Jag satte ena foten på fönsterbrädan och andra på stegen under mig, jag hade alltid en stege som låg lutad mot mitt fönster som tur var.
Steg för steg började jag närma mig marken under och när mina fötter äntligen kommit i kontakt med gräset började jag smyga mot ytterdörren.

Försiktigt och ljudlöst öppnade jag dörren och sträckte mig efter mina skor, dörren stängde jag efter mig och satte på mig skorna. Jag började springa mot tåget som skulle ta mig mot sjukhuset.

Väl framme vid sjukhuset som jag trodde Marcus befann sig på så gick jag fram till expeditionen och där satt det en gammal dam med små glasögon på nässnibben.

"Hej eh-vilket rum befinner sig Marcus Gunnarsen på?" Frågar jag när damens blick hade hamnat på mig.

"Du får inte besöka honom" svarar hon drygt och kollar på datorskärmen igen

"Kärring" säger jag ganska tyst och vänder på mig innan jag vänder mig tillbaka till gamlingen.

"Jag tänker inte fråga dig denna gång, ge mig numret till Marcus Gunnarsens rum. NU" sa jag och höjde rösten en aning, det kom som en chock för mig då jag faktiskt brukar vara ganska trevlig mot äldre men den där jävla kärringen ska jag va allt annat när trevlig emot.

"Du verkar inte förstå vad NEJ betyder va?" Säger hon utan att lyfta blicken från datorn.

"Ge mig numret till Marcus Gunnarsens rum" sa jag och bet ihop käkarna av ilska. Jag ska se honom. Ett skratt lämnade henne och hon gav mig bara en bitch-blick och viftade med handen visandes att jag skulle gå, men jag förflyttade inte mig mycket, bara någon meter.

"Kan du lämna denna i rum 503, Marcus Gunnarsen?" Säger en annan sköterska som kommit till receptionen efter ett tag.

Lyckan spred sig i min kropp, tack tack tack!
Jag gick flinandes förbi kärringen i receptionen, vem vann nu?
Jag gick mot hissen och kollade vilka rum som låg på vilken våning.

430-560 - Våning 3

Jag tryckte på 3an och hissen började röra sig uppåt.
Rum 430,431,432.....
Huh jag skulle få gå ett tag så jag började öka hastigheten.

Rum 496,497,498,499.

Rum 500, Marcus rum

-
10 kmt för nästa :D
Börjar fkn 7:30 imorn 14/12 ba för vi har ngn lucia grej. Fml :) bra att jag e uppe o skriver denna 1 på natten👏