Sista lektionen och Marcus är fortfarande inte tillbaka, kanske skulle han inte ens komma tillbaka till skolan idag?
Han kanske tog ledigt resten av dagen.Det ända mitt fokus legat på idag är Marcus, förutom när jag kallat hans bror Martinus för Marcus. Aldrig att jag glömmer det!
Jag börjar dock se lite skillnad, Martinus har liksom en leverfläck på överläppen och lite kortare hår, jag antar att jag lär mig mer med tiden.
- 5 min kvar av lektionen -
Jag började plocka undan mina böcker och slängde en sista blick på den tomma platsen bredvid mig. Sötast i klassen var nog Marcus, även om jag aldrig skulle vilja ha ett förhållande efter det som hände i mitt förra så såg han bra ut om jag skulle vara ärlig.
Jag satte väskan på ryggen och sköt in stolen samtidigt som jag ställde mig prydligt bakom. Läraren berättade lite om morgondagen eftersom dagen inte skulle vara enligt schemat men till sist fick vi gå. Jag gick ut ur skolporten och drog upp mina vita hörlurar ut från fickan samtidigt som jag drog ut mobilen ur andra.
Jag satte i hörlurarna i öronen och satte på min favorit låt. Min blick låg på mobilen i min hand medan jag scrollade igenom Instagram.
Det var ungefär när jag stod 30 cm från en stolpe som blicken drogs ifrån mobilen och jag insåg att jag inte visste var jag var.Jag var så van vid att kunna vägen hem men eftersom jag var ny i Trofors så visste jag inte ens vart mitt hus låg. Jag får ett sms i samma sekund som jag sörjer att jag gått vilse.
Telenor: Hej! Ditt surf är tyvärr slut för tillfället, köp mer genom att smsa...
Åh så lyckat tänkte jag för mig själv. Min ända utväg var nu sumpad, jag kunde ju använt google maps för att ta mig hem.
Jag hör steg bakom mig och vänder mig långsamt bak, några meter ifrån mig ser jag en kille med svart hoodie och gråa mjukisbyxor gå mot mig. Ett leende sprider sig direkt på mina läppar när jag ser vem det är, Marcus!
Det var först när jag insåg hur mycket jag log som det slog mig. Nej Lucia. Sluta le. Bli inte kär. Han är bara som alla andra killar. Han kommer såra dig.
Jag ser hur han höjer ögonbrynen och ler när han kommer närmre mig och jag får ångest samtidigt som jag blir glad av att se honom. Han var dagens höjdpunkt. Jag kanske borde ge honom en chans ändå. NEJ! jo? Kanske.
Marcus drog av sin headset när han kom fram och jag gjorde detsamma fast med mina hörlurar.
-
JAHOPP HEJ SVEJS 440 ORD :))
Ni kommer förmodligen fatta varför Lucia inte vill vara kär lite senare, det beror på ett tidigare förhållande som ni kanske förstår.
TACK FÖR ATT NI LÄSER <33
ESTÁS LEYENDO
Luna // M.G (avslutad)
FanficHan fanns alltid där för mig när jag behövde honom, han är skälet till att jag lever idag. Men jag svek honom, vart var jag när han behövde mig? För just nu känns det bara som att jag tog livet av personen jag älskar mest. - Kan förekomma grovt spr...