Hungerspelen-dödsdömd

Kapitel 1

Jag stod bland de andra ungdomarna som alla väntade på att Effie skulle ropa upp de två som skulle få åka mot en nästan garanterad död.

I år var Effie klädd i en gräs grön klänning och som vanligt ett översminkat ansikte. Den gröna färgen klädde henne inte alls den fick henne bara att likna en omkring skuttande gräsklädd kulle. När hon var klar med sitt vanliga dravel om hungerspelen så började hon kvittra "Damerna först!" och stoppade ner handen blad de små lapparna. Hon rörde runt i den och log som om det var något trevligt med att skicka ungdomar i döden. Till sist tog hon iallafall upp en lapp och läste högt "Emma Janson". Det var mitt namn Emma, Emma Janson. Jag skulle vara med i hungerspelen.

Nästan alla som var med där skulle dö. Bara en kunde komma levande ut. Det var nästan alltid någon karriärist från ettan eller tvåan som vann.

Ja, vann. För huvudstads borna var det här ett spel, en dum lek. De borde testa att bo i distrikten där det är ständig skräck för att bli dragen vid slåttern eller att bli avrättad. Flera blickar hade vänts åt mitt håll när jag blev dragen och de som inte hade vetat vem jag var visste det nu när jag närmade sig scenen.

"Jaha, då är det alltså du som är Emma?", frågade Effie och tittade ner på mig.

"Ja", svarade Jag kort. Mitt ansikte var uttryckslöst precis så som jag ville. Att visa känslor var farligt och oftast stod jag med en lite kyligt eller helt och hållet uttryckslös min. Om man var känslosam skulle man framstå som svag, man skulle vara svag.

"Ja, men då fortsätter vi med herrarna!", fortsatte Effie. Effie tog upp lappen hon först fick tag i och läste "Oscar Erikson". En kille som såg ut att vara ca 15 år kom upp på scenen. Han var inte lika duktig på att dölja sina känslor utan var likblek. Effie log strålande och applåderade lite.

"Här har vi årets tributer! Låt höra en stor applåd för Emma och Oscar!", sa Effie.

Några få oentusiastiska applåder hördes. Effie verkade inte riktigt nöjd, men log igen och sa: "Må  oddsen alltid vara er gynnsamma!", och med det avslutade hon årets slåtter och jag och Oscar blev förda till rättenshus.