Hungerspelen-dödsdömd

Kapitel 3

Middagen fortsatte. Oscar verkade känna sig lite illa till mods på grund av den stela och kyliga stämningen. Jag däremot hade inget emot det. För min del fick han gärna må dåligt. Det ökade bara mina chanser att vinna. Nog för att han hade mer familj och vänner att återvända till, men han skulle ändå aldrig klara sig. 

Hälften av de som är med i hungerspelen är lama och veka, alltså inga att oroa sig över. Det finns alltid någon smart och några karriärister som har chans att vinna. De är de första personerna man ska leta efter i träningscenter och sedan finna deras svagheter.  Alla har en svag punkt, en akilleshäl, hitta den och skjut mot den. 

Jag visste att att vinna var svårt, men "Dölj ditt hjärta", som en vis person sa och visa aldrig vem du är, då kan ingen komma åt dig. "Upprätthåll bara din fasad så löser sig resten", intalade jag mig själv. Jag var knappt medveten om att jag satt vid middagen förens Oscar bröt tystnaden och sa "Så, Haymitch ska vi kanske prata lite taktik?". Jag fnös. Det fanns ingen taktik som skulle kunna rädda Oscar om han inte het plötsligt skulle få superkrafter då. 

"Varför inte!", svarade Haymitch. "Jag skulle föreslå att du struntar i ymnighetshornet och bara springer. Det är din största chans att överleva", det måste betyda att Haymitch dragit samma slutsatser som mig om Oscar. Han trodde inte heller att han skulle överleva ett blodbad. 

Haymitch vände sig mot mig nu. "Och för dig Emma föreslår jag att du försöker nappa åt dig ett vapen och spring. Lägg ett så stort avstånd mellan dig och de andra deltagarna som möjligt". 

Efter det la sig en spänd tystnad över bordet igen

Oscar och Effie lämnade middagen så fort de ätit upp, vilket lämnade mig ensam med Haymitch. "Jag hoppas att du tänker lyssna på mina råd", sa Haymitch och drack en klunk whiskey. "Jag vet vilken typ av unge du är. Ganska praktiskt inför hunger spelen, men det kan ändå kosta dig livet"

Jag satt tyst. Det var bäst att låta honom prata klart innan jag bestämde mig för om jag skulle fortsätta gilla honom eller om jag skulle slå till honom.

"Du är okänslig, ditt samvete skulle inte tyngas av mord,  men du är mycket irriterande och skulle lätt kunna bli ett mål för de som inte tål dig"

"Du vet ingenting om mig", fräser jag till svar och lämnar matbordet.