En phsykopats dagbok

1:a Januari, år 2000

Kära dagbok.
Mamma och pappa gav mig denna dagbok, och tänkte att jag skulle gilla att ha den när jag blev äldre, så jag kan läsa igenom vad jag gjort. Kanske, kommer jag att gilla det.
Tjaa, igår var verkligen ingen vanlig dag. Eller snarare, 00:00 inatt var ingen vanlig.. natt.
Min familj och jag åt mat runt 22:00, och fick sedan värsta efterrätten. Såklart åt jag inte mycket, eftersom jag inte ville bli fet. Like, vem vill de?
När vi ätit klart skulle vi vänta till 23:59, och sedan gå och kolla på raketerna. Jag log snällt mot alla och sjönk in i alla kommentarer om hur vacker jag var. Visst, jag var nio år gammal, men visste iallafall hur man charmade folk. Jag satt i en fåtölj medan pappa och mamma satt i soffan. Mamma filade sina naglar, och pappa bläddrade igenom några kanaler på tv'n. Min mormor satt i fåtöljen bredvid mig och sa hela tiden saker Som, "så himla vacker", eller "skulle inte förvåna mig om du vart modell, snarare motsatsen, skulle förvåna mig om du inte blev modell". Jag lät ett leende leka på mina läppar, och sköt in små kommentarer som "ja" eller "verkligen?". Mitt blonda och lockiga hår ramade in mitt ansikte på ett änglalikt sätt.
I min ålder var de flesta barn sånna som bara åt mat, men om man var jag, som verkligen brydde mig om min framtid, så åt man inget. Och därför, hade jag också lätt för att få som jag ville. Jag gillade inte godis, inte chips och knappt mat.
För att mamma skulle vara glad, hade jag till och med gått på ridlektioner.

Efter kanske 20 minuter av mormors kommentarer kollade jag på tv'n. Pappa zappade fortfarande bland kanalerna. Nyheter. Han kollade i en minut, bytte. Sportkanal. Han bytte efter 30 sekunder. Modeshow, mamma kollade upp och log. Pappa bytte efter 20 sekunder. Mamma himlade med ögonen och fortsatte med sina naglar. Jag betraktade dem och log smått.
Plötsligt hördes skrik ur tv'n och jag såg mamma kolla upp med förvånat ansiktsuttryck. Jag vände huvudet mot tv'n. Pappa bytte snabbt kanal. Men försent. Jag hade redan sett det.
Blodet hade, inte sipprat, utan sprutat ur kroppen på kvinnan. En man högg henne flera gånger i ryggen, och blodet fortsatte att spruta. Kvinnan skrek och bad att mannen skulle sluta. Kniven åkte djupt in i ryggen på kvinnan och mannen skrattade elakt.
Mamma kollade oroligt på mig och jag kravlade mig upp i det högra hörnet av min fåtölj. Jag svalde hårt och kollade oroligt på mamma.
"De där.. de där.. händer väl inte..?", svarade jag med en klump i halsen. Jag skulle vilja skriva, att jag inte alls var sådär rädd. Men jag var jätte rädd.
"Nejdå, gumman", sa mamma och reste sig upp, "det var bara en film", hon satte sig bredvid mig och drog in mig i en kram.
Jag kände mig så liten, och chanslös. Jag ville verkligen glömma det jag sett, men kunde inte. Länge satt jag i mammas knä, och sedan drog jag mig undan.
"Jag går ut", log jag, mamma nickade mot mig och log tillbaka.
Mamma var aldrig rädd för att något skulle hända, eftersom jag var älskad av alla.
Jag gick till mitt rum, drog på mig mina stövlar. Tankarna gick hela tiden tillbaka till filmen. Jag kunde inte förklara varför, eller hur jag ens tänkte på det. Men jag la ner en kniv som jag fått av pappa när han täljde med mig en gång. Jag la ner kniven med ett fodral, i stöveln. Sedan drog jag på mig en jacka. Visst, det var nyår, och det var snö, men jag tänkte inte leka i snön. Jag småsprang nerför trappan.
"Ses snart!", kvittrade jag till mina föräldrar, mor och farföräldrar och resten av de som var där.
Jag öppnade dörren och kände kalluft mot ansiktet, jag log och gick ut samtidigt som jag stängde dörren efter mig.
Jag gav ifrån mig ett litet fnittrande, mina stövlar sjönk en bit i snön. Jag log för mig själv.

Jag började gå över från gata, till gata. Jag kollade hela tiden runt, medan jag la handen i fickan och tog ut den, i min hand hade jag en liten, svart diamant. Förvånad över den la jag tillbaka den och fortsatte gå. Jag gick in i skogen och hörde ett jamande, jag satte mig ner på en stubbe och såg att en vit katt kom mot mig, jag tog upp den i min famn och klappade den.
"Fin kisse", spann jag och log.
Bilderna från filmen kom igen. Jag fortsatte att klappa katten, mina lockar var runt kattens kropp när ja böjde mig ner till stöveln tog bort fodralet från kniven och fortsatte att försiktigt klappa med katten. Jag kollade in i dens ögon medan jag gjorde det. Den spann snällt mot mig och jag la min hand vid dess hals, kände pulsen, jag höjde andra handen, som jag höll kniven i, och högg katten i ryggen, en gång, två gånger, tre gånger. Jag hörde kattens skrämda jamande, dess ögon fylldes med skräck, men medan jag log mot katten, log den tillbaka. Jag kände det varma blodet på mina händer, dess sköna varma konsistens, dess färg och lukt. Lukten av järn, varm järn. Jag kände sakta dess puls som tog sitt sista skutt, och sen låg den där, helt lealös, helt kall. Jag la ner den vid stubben, torkade av mina händer i snön, och kniven. Jag la ner kniven i fodralet igen, kollade på katten. Det kändes fel på något sätt, att lämna den utan.. någon sista gåva. Så ut ur min fickan tog jag fram diamanten, la den bredvid katten och nickade för mig själv. En konstnär, tyckte jag att jag var. Min klänning hade på något sätt inte alls blivit blodig, och när jag kollade upp såg jag raketer skyltad upp. 00:00.

~~
Yeah, kanske inte beskrev allt super bra, men.. hoppas ni nöjer er ((:
Lämna gärna någon kommentar om vad jag kan förbättra ;*
- Roossaaa21