En phsykopats dagbok

Bal.

Okej. Det var en bal idag [=
Jag blev bjuden av den där snygga killen *Q*
Hans namn är, nej, var, Blake. Han var tydligen en duktig fotbollspelare.

Innan jag åkte hemifrån gav min mamma mycket  en förvånad blick. Jag hade på mig en blå klänning som smetade åt min kropp, svarta klackar fast man inte såg dem. Jag hade även mitt halsband som ingen annan än jag såg att den var svart. Mitt hår var utsläppt och jag log mitt änglalika leende.
"Du är vacker, älskling", nästan grät min mamma över mig.
"Jag vet", fnittrade jag och gick ut, för att se att han redan var där.
"Hej", log jag igen och han log tillbaka.
Jag hade inte dödat någon på flera år, och kände mig prima. Jag visste bara inte hur kvällen skulle sluta.
"Hej", log han tillbaka och öppnade sin bil, jag gick in och log mot honom när han stängde efter sig.
"Redo?", frågade han när vi åkte iväg.
"Såklart, du då?", frågade jag bara för att vara artig.
"Alltid", flinade han.

Vi dansade, and well, allt gick som det skulle, tills balen var slut. Jag hörde en röst.
"Han gillar inte dig!"
"Han är inte här för dig, han använder dig!"
När jag kollade runt var de ingen där, så jag kollade efter Blake, men han var inte där. Jag började lets efter honom, och hittade honom med att sägs hejdå till sina vänner.
Jag lossades som om jag druckit för mycket och gick fram till honom.
"Heeeeeeeeeeeeeeeeej, Blaaaaaaaaaaaaaake", fnittrade jag och lossades snubbla så han fångade mig.
"Älsklig, hur mycket har du druckit?",frågade han chokat.
"Tappade räkningen vid 14", fnittrade jag.
"Ha så roligt med henne, polarn!", flinade en av hans kompisar.

När vi väl kom hem till honom låste han dörren. Jag gick med vingliga ben till köket, tog fram en kniv och hade den bakom ryggen, han kom och började hångla, men jag hade andra tankar. Jag hånglade svagt med honom och skrattade inombords.
"Blake, man ska inte utnyttja mig", fräste jag svagt innan jag blottade min kniv för honom. "Den är inte lika bra som de brukar, visst, men ändå"
Han spärrade upp ögonen och backade ifrån mig.
"Vart ska du?", flinade jag och gick närmare honom, jag lekte med kniven över hans bara kropp, ooooops, glömde Jah att skriva att han tog av den?
Jag märkte hur han spände sig.
"Vad är de med dig?", frågade han med skräck i blicken.
"Kom ihåg, han vill ha Veronika! Inte dig"
"Du gör detta för dig. Han är inte värd dig om han ändå tänker kasta dig i skiten"
"Döda honom, du är redan en mördare, du vet hur du ska göra det"
"Få honom att frukta dig, världen är bara en liten planet, han är bara en cell i jämförelse med solen"
Jag flinade och kysste honom, han log när jag kysste honom, och sen tryckte jag in kniven i hans rygg. Som med katten. Tryckte in den, kände blodet längst hans kropp. Kände hur de hamnade på väggen. Jag skrattade åt mig själv. Jag var mig själv.