Hatad 2

Niklas och pappa

nFredag den 8 juni

Skolan är slut för länge sen. Vad som hänt under tiden jag bodde hos Anastasia??? Ja du ska bara veta...
Nej men hennes bror fortsatte stöta på mig och såklart får inte Niklas reda på det eftersom han skulle bara bli arg. Jag och Anastasia har kommit varandra mycket närmre. Jacob försökte bjuda mig på alkohol men jag sa nej, han är på riktigt sjuk i huvudet.

Jag har packat mina saker och ska säg hejdå till alla.

"Hej då" sa jag till Anastasias mamma Maria

"Hej då du får komma hit när du vill och sova över när du vill så du vet"

"Tack"

Jag gick till Jacob och visste inte riktigt om jag skulle krama honom eller skaka hand. Jag antar att han ville att vi skulle kramas. Ja som sagt han ville ju krams antog jag så vi kramades.

"Hejdå" sa jag 

"Hejdå hoppas vi ses snart igen" sa han och jag kände att han tog på min rumpa

"Jacob sluta" sa Stasia

Han släppte mig och jag gick till Anastasia, jag kramade om henne och sa.

"Hejdå tack för att jag fått vara här"

"Det var så lite"

När jag sagt hejdå gick jag hem till mamma. Medans jag gick tänkte jag på att jag snart skulle få träffa pappa efter alla dessa år. 

När jag kommit fram och stod framför dörren, tog jag ett djupt andetag och sen öppnade jag dörren. Mamma hade skrivit till mig att pappa skulle komma till att vi slutat skolan. Jag tog av mig skorna, jackan och lade ner väskan. Jag gick in i köket och där satte mamma och Sabina men ingen pappa. 

"Vart är pappa??" frågade jag

"Han har inte kommit" sa Sabina

"Ser ni han håller aldrig något och är en falsk människa"

"Ta det lugnt gumman han kommer snart"

"Hur kan du veta det och att han inte bara har glömt oss som han alltid har gjort??"

"Han har alltid älskat er, enda sen ni föddes och kommer alltid göra det"

"Men varför lämnar han oss då och aldrig hör av sig???"

"Jag förstår att du är arg och det är vi alla men vi ska försök lösa det här"

"Jag går upp till mitt rum"

"Gör så"

Jag tog med mig väskan upp och lade mig i sängen. Jag ringde upp Niklas på face-time och pratade lite med varandra. Även om vi inte varit borta ifrån varandra så länge så saknar jag honom så jävla mycket. Jag känner verkligen att jag älskar honom och jag hoppas att han också saknat mig. Jag längtar till när jag ska få träffa honom igen. 

30 minuter senare....

Jag hör dörren öppnas och blir tyst. 

"Hallå är du kvar eller???" frågade Niklas

"Ja kan du vänta lite bara??"

"Okej"

Jag reste mig upp och tog med mobilen, gick ut ifrån rummet och tittade ner och såg en man som jag antog var pappa. Jag gick in till mitt rum igen.

"Jag tror pappa har kommit, det står en man där nere"

"Okej men vi hörs"

"Vänta lite"

"Vad är det???"

"Jag vill inte träffa honom"

"Kom igen Jossan, jag kommer lägga på och då går du ner till honom"

"Snälla"

"Hejdå"

Han lade på och där satte jag och kände att jag inte ville gå ner för att träffa min pappa. 
Jag reste mig sakta upp, gick ut ifrån rummet och ner för trappan sakta......