Love me at my worst and best days ✔

du är verkligen min lycka i livet

*3 dagar senare*
Tre dagar inne på mitt rum utan att ha lämnat det förutom när jag gått på toa. Martinus har sprungit lite upp för att kolla till mig men inget mer. Marcus har jag inte ens pratat med, inte Eira heller för den delen. Men idag kände jag mig bättre, mycket bättre. Jag ställde mig upp och i min pyjamas gick jag ner till Martinus.
-Hej
-Mår du bättre?
-Aa
-Din röst är iallafall det
-Jupp
-Fan nu blir det inte lika mycket kyssar
-Det kan du få ändå
Han kom fram mot mig och kysste mig passionerat. Vi släppte och jag hörde små försiktiga steg bakom mig. Jag visste direkt vem det var så jag vände mig om.
-Mår du bättre?
-mm
-din röst är bättre
-Ja men den kommer bli dålig igen ifall du svarar fel nu..
-Mhm
-Har du pratat med Eira?
-Nej, ska göra det när hon kommer med juliett lite
-mhm det får vi se
Argt gick jag upp och klädde på mig kläder och direkt då ringde jag Eira.
-Hej
-Hello
-Du kan komma med juliett nu
-Är du arg Natalie?
-Du kommer förstå snart, hejdå
Hon hann inte ens svara innan jag la på och gick ner igen. Martinus stod ute på altanen och kollade upp mot himlen. Jag ställde mig bredvid han och då tog han ett grepp om min midja och drog mig närmade honom.
-Det är så fint
-mm
-Vem kunde tro att det skulle bli vi?
-Jag, hoppades på det iallafall
-du är verkligen min lycka i livet
-Och du är min kärlek
Jag lutade mitt huvud mot hans arm och log väldigt stort. Men det förstördes av att det knacka på dörren och jag visste redan nu vad som skulle hända.