Prinsen över låtsaslandet | Noel Flike

i en mjuk säng. 16

TACK för att ni läser, fortsätt att rösta och läsa, kommentera gärna osv osv. Kram kram
C 💋
————-
Vi hade suttit i timmar och bara snackat, någon gång under tiden så hade det dykt upp ett antal flaskor med cider och annat gott på vardagsrumsbordet, Dante var själv hemma om jag glömde säga det. Vi hade suttit och mys-krökat ett bra tag och jag inte hört av pappa än vilket var skönt. Det kändes som att han litade på mig lite iallafall. Jag hade kommit bra överens med alla 3 killarna men det var något speciellt med Dante. Vi var sjukt lika av någon anledning och det var som att vi kunde relatera till varandra. Så kände jag iallafall. Jag satt och lutade mig mot Noels sida medans jag hade fötterna upp i soffan när han viska mig i örat.

- kan du inte berätta vad som hände imorse?

- nää kan vi inte ta det sen?

Jag avfärdade helt hans förslag och återgick till konversationen med hans vänner. Av någon anledning verkade han stött av detta och reste sig upp för soffan och gick ut. Jag tittade efter honom men följde inte efter. Det gjorde ingen av dem andra killarna heller utan vi fortsatte. Tio minuter kommer Noel in i vardagsrummet igen med ytterkläder på sig.

- tror jag drar nu asså

Sa han. Jag märkte tydligt att han var på dåligt humör.

- men seriöst ska du dra bara för det?

Jag märkte att jag kanske inte hade bästa attityden men jag tyckte helt ärligt det var töntigt. Han svarade inte utan sa bara hejdå och gick. Denna gången följde jag efter. Jag drog honom i handen så han stannade i hallen.

- förlåt, det var inte meningen att göra dig sur det vet du.

Sa jag så snällt jag kunde och log, fortfarande inget svar.

- pappa kollade in i mitt rum innan han gjorde något annat, såklart så han såg oss sova. Sen låtsades han som ingenting och "satte dit mig"

Sa jag ärligt i en förhoppning om att det kanske skulle bota hans sura miner.

- önskar du att han inte sett mig?

Äntligen sa han något. Men seriöst trodde han på det där själv?

- nej såklart inte, kanske inte på det sättet första gången men det spelar ingen roll. Går inte att ogilla dig i vilket fall som helst.

Mina ord var genuina, denna kille var fan omöjlig att ogilla. Han log mot mig, äntligen och en sten lyftes från mitt bröst.

- men jag borde ändå också gå nu, följer du mig ner för trappen?

Sa jag medans jag snörade på mina skor. Han nickade och vi ropade hejdå när vi gick ut o stängde efter oss. Vi gick ner till min våning och stannade utanför dörren. Jag drog ner hans huvud med min hand så att han lutade sig ner till min höjd men jag var ändå tvungen att stå på tå när vi kysstes.

- känns det inte oskuldsfullt att jag går hem till mig och du till dig nu?

Sa jag med ett flin.

- Aa visst, du oskuldsfull

Noel svarade med samma flin och pussade mig igen innan han fortsatte ner till bottenplan. Jag log med hela ansiktet och gick in till mig. Klockan var redan elva och jag var faktiskt trött.
Jag var påväg till mitt rum och passerade vardagsrummet när pappas röst hördes.

- har du haft det bra

- japp

Jag gjorde ingen insats till någon slags konversation. Men han kom fram och ställde sig framför mig.