Prinsen över låtsaslandet | Noel Flike

inte illa | 30

En hemlighet. Mellan dig och mig, jag och han. Hud mot hud under mitt tjocka duntäcke. Om man kunde stanna tid ändå. Regn smattrar mot min fönsterruta och ljudet ger mig ett lugn. Sakta tvingar jag mig upp ur sängen. Noel tittar förvirrat på mig och suckar medans jag fortsätter mot toaletten. Jag går på toa och när jag tvättar händerna tittar jag mig noga i spegeln.

"Noel och Stella, Stella och Noel" jag viskar det för mig själv och smakar på våra namn tillsammans. Inte illa.

Det har gått en vecka sedan vårt snack och sedan dess har vi umgåtts som ett par utan att omgivningen vetat om det. Hittills har det gått bra. Vi var ju ändå vänner innan med så ingen misstänker något direkt. Jag drar en hand igenom mitt toviga hår och går tillbaks till sovrummet.

Han ligger kvar precis som jag lämnade honom och jag kryper ner. Lägger försiktigt mitt huvud på hans bröstkorg och förundras över hur fin en människa kan vara innan jag sluter ögonen. Förundras över när jag blev såhär. Är jag kär nu? Historien återupprepar sig verkar de som.

Jag vaknar i ett ryck och lyfter förvirrat på huvudet för att placera mig. Jag är hemma, med Noel och vi har inte försovit oss för vi har faktiskt studiedag idag. Noel sover vidare och jag böjer mig lite nattduksbordet för att kolla klockan. Den är snart 12. Regnet har slutat och jag kan tyda en grå himmel där ute. Jag tar i vanlig ordning upp mobilen och kollar igenom notiser. Några oviktiga sms och notiser från olika sociala medier. Jag svarar på det mesta och lägger tillbaks mobilen på nattduksbordet bredvid. I en tyst minut tittar jag bara upp i taket innan jag känner ett par armar runt min midja som drar mig in under täcket och tätt intill en annan människa igen.

"Men det är vaaaarmt" klagar jag

"Tyst, vi ska ligga såhär hela dagen"

"Du är den tråkigaste killen jag träffat"

Ett mörkt skratt lämnar honom. Han pussar mig på kinden flera gången. Blöta kladdiga pussar.

"Och den äckligaste" tillägger jag sarkastiskt och drar mig undan för att retas. Han räcker ut tungan åt mig som en jävla barnunge.

Noels mobil ringer, på displayen står Dantes namn och jag räcker honom den. Han svarar med rosslig röst och jag ligger tyst bredvid och betraktar.

"Tja, nej jag är inte hemma vadå?" Kort paus

"Nej jag däckade hos Stella igår så jag vaknade precis"

Jag hör Dante skratta på andra sidan luren.

"Varför gick du inte ba upp till mig?" Kan jag höra Dante säga.

"Ehh" svarar Noel förvirrat. Jag måste hålla för munnen för att inte skratta rakt ut.

"Antar bara att jag var fett trött, men vi kan ses sen eller? Bra okej tja"

Han lägger på och jag släpper ut ett högt skratt.

"du suger" säger jag med skratten i halsen.

"Bättre än dig?" Svarar han trotsigt och jag fortsätter bara skratta.

"Så jävla odiskret asså" jag reser mig upp och går ut i köket för att ta något att käka och Noel är snart där han med. Vi fixar något snabbt och äter under en simpel konversation. Igår kväll hade vi spenderat hos mig med ett litet minikrök innan dem flesta dragit vidare ut och några hade stannat kvar och hängt tills sent in i natten. Eftersom alla var ganska påverkade så var det ingen som reagerade på att dem ända som tillslut var kvar hos mig var jag och Noel.

- kan vi inte hitta på nått idag också?

- jo sure, vi kan säkert fixa nått chill häng typ, tror dem flesta e rätt bakis.
Svarade Noel på min fråga. Jag log och nickade.

Jag reste mig upp och tog bort våra tallrikar samtidigt som jag kände huden knottra sig på mina bara ben. När jag lämnat disken så gick jag tillbaks mot bordet och mot Noel istället. När han satt ner och jag stod framför så var jag för första gången en del längre än honom. Jag kysste honom försiktigt några gånger och tiden stannade som den alltid gör med honom. Det var inte förens Noel sakta reste sig upp och började leda mig till sovrummet som jag vaknade av tre snabba pling på dörrklockan.

Jag stelnade till. Detta skulle inte gå att förklara som en övernattning om de kom in.

"Fort, in i pappas sovrum" visk-skrek jag till Noel och hans chockade ansikte nickade och försvann snabbt. Jag torkade mig runt munnen och gick för att öppna dörren. Bakom den var ingen mindre än både Emma och Axel. Dem var dygnsura och jag undrade om dem inte åkt bil hit.

"hej?" sa jag förvånat men glatt. jag var dock väldigt kluven till vad jag skulle göra åt att Noel var fast i pappas sovrum.

"tja, hoppas inte vi stör vi var tvungna att ta bussen för att Axels mamma skulle låna bilen och busshållplatsen närmst dig är avstängd" sa Emma i en enda lång förklaring och jag nickade kort.

"vi tänkte hitta på något idag, typ gå på bio eftersom det regnar. Dante och Ludwig är med på det men jag får inte tag i Noel, jag testar att ringa igen" sa Axel och hans senaste ord fick mig i att panik tänka på hur hans mobil låg på mitt sängbord.

"NEJ!!" sa jag lite för högt i ganska mycket panik. jag suger.

"jag menar, jag pratade med honom bara för en kvart sen och han skulle hjälpa sin mamma med något, förmodligen därför han inte svarar"

dem såg osäkra ut men nickade. jag log lite halv obekvämt.

"vill ni ha något att dricka eller?" sa jag i en gästvänlig gest i och med att dem fortfarande stod i hallen.

"jag tänkte typ duscha och städa nu så jag kanske inte är roligaste sällskapet" sa jag som fortsättning och hoppades att hinten skulle tas.

"vi kan gå upp till Dante annars så kan du fixa iordning dig utan att vi stör" jag jublade inombords när Axel sagt orden och jag nickade och svarade kort innan dem lämnade lägenheten igen. jag låste efter dem och förklarade därefter seger. Noel verkade inte komma ut från pappas sovrum och när jag kom in låg han och halvsov på sängen.

"skojar du med mig? jag har precis räddat oss så jävla hårt"

han tittade sig förvirrat omkring. jag suckade.

"vi ska på bio med Dante, Axel och Emma och Ludwig. Du får själv komma fram till hur fan du ska få det att se ut som att du kommer hemifrån. jag ska ta en dusch iallafall."

"kan jag inte sällskapa"