Prinsen över låtsaslandet | Noel Flike

ingen aning | 32

Filmen vi skulle se kanske inte var något som jag själv var sådär jätteintresserad av men jag njöt ändå av sällskapet. Noel dock hade sett fram emot att se denna action film och satt klistrad med blicken på skärmen. Jag däremot kastade popcorn på honom om vart annat för att irritera och fnissade tyst av hur jag lyckades.

Filmen tog till (äntligen för min del) slut och vi rörde oss ut från salongen medans vi småpratade om det vi sett. Jag och Ludde klagade tillsammans på hur filmen sög medans resten verkade ha uppskattat den.

"Vad gör vi nu?" Yttrade Axel och jag kollade snabbt på klockan, 5.

"Jag måste dra hem, lovade att käka middag med morsan idag"

"Aa jag ska nog träffa..." sa Ludde o vi alla fattade vad han syftade på, tjejen som allt var oklart med. Jag hoppades verkligen att allt skulle lösa sig med henne han förtjänade något bra.

Det verkade som att alla hade någonstans att vara så vidare planer blev det inte.

"Kan inte jag åka med dig då?" Sa jag till Dante och syftade på att han skulle hem.

"sure" sa han och började säga hejdå till alla.

Jag gjorde samma sak och kramade lätt om alla. Noel stod lite vid sidan om och jag kramade honom försiktigt och viskade i hans öra

"Hur ska du kunna sova utan mig?"

Han tittade på mig gravallvarligt.

"Jag har ingen aning. Men ring mig när du är hemma"

Jag log lite tillbaks och nickade knappt synbart mest för att jag inte kunde svara något konkret då resten av gänget va runt oss. Sedan gick jag med snabba steg efter Dante som redan var halvvägs till bilen och satte mig bredvid honom i passagerarsätet.

" du och Flike verkar vara rätt nära" sa Dante så fort vi svängt ut från parkeringen och gänget inte längre skymtades bakom oss.

Jag svarade med tveksamhet i rösten.

"Hm, ja vi är bra vänner skulle jag säga"

"Gött att ni kommer överens, men vad tycker tjejen om att han sover hos dig och så?"

Jag va tvungen att behärska mig för att inte sätta i halsen när jag drack från en flaska vatten men jag lyckades och svarade så lugnt.

"Han pratar inte med mig om den där potentiella tjejen så jag har ingen aning vem hon är eller vad hon tycker"

Det lät relativt bra, inte jätte men ändå tillräckligt. Vi slutade snacka om Noel och hans kärleksliv vilket egentligen involverade mig och började prata om helt andra saker. Vi hade en lång konversation om hur vi båda älskade att mario-kart när vi var mindre, så jag bjöd in Dante på en match på mitt väldigt gamla Wii som vi hade sparat. Jag var överlycklig när spelet funkade och matchen blev jämn. Jag vann första och Dante andra. Jag skrattade så jag trodde att jag skulle kissa på mig och det var med ens skönt att lära känna Dante lite. Visst vi hade vart med om en total flopp tillsammans för ett tag sen men jag skulle inte riktigt påstå att vi faktiskt hängt.

Efter detta gick Dante iallafall upp till sig och jag tittade uppgivet i kylen för att hitta nått ätbart. En skål falukorv och makaroner senare tog jag upp min mobil och hann tänka att jag inte rört den sen jag kom hem innan jag såg att Noel ringt 4 gånger på 20 minuter. Jag rynkade förvånat på pannan när han ringde igen.

"Hej älskling vad är det?" Svarade jag

" Vafan Stella du lovade att ringa när du kom hem?"

"Uhm, jag glömde.. vadådå? Det är väll int hela världen"

"Vad gjorde du då?" Sa Noel bara och jag anade en bitter ton. Han kunde inte vara seriös.

"Jag spelade Wii med Dante och sen åt jag falukorv med makaroner, är du nöjd nu eller?"
Jag svarade minst lika irriterat. Han brukade aldrig ha sånt kontrollbehov.

"Med Dante?"

"Ja, men herregud vad är det med dig? Du brukar aldrig vara såhär?"

Det var tyst i luren en stund.

"Förlåt, jag vet inte.. vill bara vara med dig"

"Jag älskar dig" viskade jag plötsligt.

"verkligen?" Fick jag som ett förvånat svar.

"Ja din pajas" svarade jag skrattande.

"älskar dig också"

Jag kände ett rus i hela kroppen, och jag log brett trots att han inte kunde se det.