Prinsen över låtsaslandet | Noel Flike

" och det gör att jag bara vill ha dig mer" 27

Även denna skoldag led mot sitt slut och när klockan stod 15:19 avslutade min svenska lärare lektionen. Jag packade ihop mitt skrivblock och min dator innan jag snabbt reste mig för att försvinna ut ur klassrummet med resten av eleverna.

Jag tog snabba steg ner för trappan och bort till mitt skåp. Jag drog ut min ryggsäck från skåpet och packade ner min dator och några skolböcker då jag faktiskt hade mycket att göra i skolväg.

Utanför entrén stod Flike med en cigg i mungipan, ingen ovanlig syn. Jag tog några steg fram.

"Nu är jag här, vad ska vi göra?"
Jag log mot honom och fick solen i ögonen. Han log tillbaks och drog ner min svarta mössa över ögonen på mig.

"Idiot" muttrade jag till honom som svar på handlingen. Han skrattade bara åt mig.

"Jag tänkte att vi skulle dra hem till mig och göra som vi brukar, men killarna krävde min närvaro i studion"

Jag funderade på vad "brukar" betydde. Vad vi brukade göra eller vad vi borde bruka göra nu. Jag visste även att "studion" var Axels källare och det var gulligt att dem försökte.

"Sure, jag måste ändå plugga"
Svarade jag.

Vi började gå mot bussen för att åka hem till Axel. Det var inte jättelångt dit egentligen men det var bekvämt med buss.

Vi konverserade om skolskit och om deras musik. Detta var verkligen en dröm för dem och dem kände sig inte klara fastän dem släppt första låten. Jag lyssnade intresserat när Noel berättade om deras drömmar och visioner och såg i varenda liten rörelse hur mycket han ville detta. Jag log stort. Han tittade på mig.

"Va e de?" Skrattade han.

"Nej, bara gulligt hur mycket du vill detta."

"Gulligt?" Han skrattade fortfarande lite men höjde samtidigt ett ögonbryn.

"Men snälla låt det inte stiga över huvudet på dig" svarade jag små irriterat. Han flinade och släppte ut ett skratt.

" Det är så konstigt med dig, jag vet att det allra bästa vore om vi tog avstånd från varandra men ändå är det som om hela världens magneter vill att jag ska vara med dig."

Sa Noel som plötsligt blivit seriös igen. Jag kände hur hela jag bara höll med. Exakt så.

"Vi kommer aldrig vara drömparet där jag klumpigt snubblar och du starkt fångar mig."
Svarade jag.

"Som att vi är gjorda för att gå i otakt med varandra"
Fortsatte jag.

Han nickade.

"Och det gör att jag bara vill ha dig mer."

Jag rös av hans ord. Öppnade munnen för att svara men stängde den igen. Resten av bussresan satt vi tysta.
Det var ingen stel tystnad. Det var som en varm tystnad. En bekväm, och det händer inte ofta. Noel tryckte snart på stopp knappen och vi steg av. Rörde oss i tystnad mot Axels hus och jag huttrade ofrivilligt till av kylan. Jag hade tagit min svarta jeansjacka idag fastän det var sen höst.

Värmen som omslöt oss när vi steg in genom dörren fick hela min kropp att slappna av och jag log brett när jag såg Ludde i hallen.

" Aa tja Stella, hungrig?" Sa han då han precis skjutsade in en fryspizza i ugnen.

"Aa lite kanske" svarade jag.

"Fixar vi" svarade han kort och nickade mot mig.
Jag log som svar och tog av mina skor men lät min jacka va på så länge. Noel pekade på en trappa neråt som gest att jag skulle gå först ner, jag hade ju varit här på fest innan men det kändes ändå som att jag var på ett nytt ställe.

Jag gick iallafall ner för trappen och in i vad som såg ut som ett vardagsrum. En dör rakt fram till höger stod öppen och jag kunde höra röster samt skymta väl igenkända ansikten. Denna gången gick Noel först och han klev in i "studion" med mig hack i häl. Dem såg djupt koncentrerade ut men ställde sig ändå upp och hälsade.

"Tjaaa" sa Axel och kramade om mig.

Jag ska inte ljuga jag kände mig mest bara irriterande och ivägen av att ens vara där. Även Dante hälsade och började sen småprata lite innan Axel högt sa.

"Shit jag tror vi har nått här alltså"

Allas koncentration drogs till datorn o de lilla mixning bordet. Jag sjönk ner i en bekväm soffa som stod i baksidan av rummet och drog upp min dator från min väska. Jag satte fötterna i andra änden och försökte djupt koncentrera mig på att skriva klart inlämningen om 1800 talet som skulle in snart.

Efter kanske 10 minuter kom Ludwig ner med en tallrik med värmd fryspizza på.

"Smaklig måltid" sa han o blinkade med ena ögat. Jag tittade uppskattande på honom.

"Tack"

Jag åt och skrev och om vartannat så tittade jag upp på killarna som lyssnade noga på vad dem skapat. Raderade, startade om eller behöll och fortsatte. Det glöd i deras ögon av koncentration och lycka. Några timmar passerade och jag skrev klart min inlämning. Nöjt slog jag ihop datorn och reste mig upp för att gå på toa, av någon anledning kommer jag ihåg var den va. Väl tillbaka så ringde Axels mobil, han pratade en stund med någon som förmodligen var Emma innan han la på.

"Sorry, de blir allt för idag. Jag ska hämta Emma nu". Dem andra killarna nickade och man såg att dem var ganska färdiga efter tiden i detta rum.

Alla reste sig upp och började dra sig. Jag packade ner mina skolgrejer i min ryggsäck och lyfte upp den över ena axeln. Samtidigt kom Noel fram till mig.

"Kan vi inte dra hem till dig?" Viskade han i mitt öra. Jag rös ofrivilligt av den varma luften som träffade mitt öra. Utan vidare eftertanke nickade jag bara som svar