Samtidigt som löven faller {AVSLUTAD}

10

- Åh, Gira, var inte rädd, försökte Zally. Vi satt i förvandlingskammaren och jag låg ihopkrupen på marken och skakade.
Runt kammaren låg höga buskar som skiljde den från resten av tillhållet. Marken var täckt med gröna löv och ogräs.
Det låg 2 andra vargar där. De såg lika rädda ut som jag. Fast de var ungar, medans jag var en nästan fullvuxen varg.
- Här kommer Laura, sa Zally och nickade mot en fullvuxen vit varg som kom med 3 vattenskålar i munnen. Hon delade ut dem till mig, och de 2 ungarna. Vattenskålarna var fyllda med blad, nötter och bär som var ihopmosade till en gegga som var utblandad i vatten. Laura gick fram till mig. - Jag är Laura, barnskötaren. Jag serverar er smärtstillande dryck. Och de där två ungarna är Nicole och Luna. Hon nickade mot ungarna som drack ur sina vattenskålar. - hur gjorde ni de här vattenskålarna? Undrade Zally. - Vi gjorde dem inte. Vi hittade dem kvarglömda på stranden, sa Laura. - Wow, vilket fynd! Sa Zally. Vad är klockan? Undrade jag. - Det vet jag inte. Vår civilisation har inga klockor, sa Zally. - Men du har faktiskt en klocka på tassen, Gira. Jag kollade. 18: 43. - Det är två minuter kvar, sa jag med darr på rösten. - Gira, oroa dig inte. Första gången gör det ont, men sen vänjer du dig, okej? Sa Laura snällt. Jag nickade. - Bäst att vi går då, sa Zally. Laura och Zally försvann ut från förvandlingskammaren. Jag slöt mina ögon och tänkte att jag önskade att Zally också var en varulv. Att hon kunde sitta här med mig just nu.