Samtidigt som löven faller {AVSLUTAD}

14

Jag vaknade på samma plats som jag somnat på. Zarakie och några andra höll på att jaga frukost lite längre bort, medan jag bara låg och sov. Jag kände mig lite lat som bara låg där, så jag reste mig upp. Precis då kom Zally förbi mig.
- Nämen hej, Gira! Nu slipper du bli förvandlad tills nästa tisdag! Jag nickade generat. - Vill du inte ha lite frukost, Gira? Undrade en varg som jagade längre bort. Bortsett från igår var jag nu SUGEN på döda skator eller igelkottar eller vadsomhelst med kött i. Det berodde nog på att jag var en varg nu. - Jo, det skulle vara gott, svarade jag. Han skrattade.
- Jag heter Matt. Jag nickade och sprang mot honom. Zarakie stod bredvid och bet i en sork. Matt grävde efter nåt i jorden. - Jag har aldrig jagat förut... sa jag stelt. - Okej, kolla här; du siktar på ett byte, dödar det, och sen äter du det!!
Sa Matt. Jag försökte göra som han sa. Först såg jag en blåmes. Den gick runt vid Zarakies tassar och pickade. Jag tog sats. Kastade mig mot den. Men blåmesen flög iväg och jag åkte in i Zarakie. - Aj, vad håller du på med, Gira? Sa han irriterat. Jag reste mig upp och började mumla. - Det var en blåmes... och den var vid din fot och... - Äh, håll tyst bara, avbröt Zarakie argt. Jag backade bakåt, lite rädd över hans plötsliga reaktion. Matt såg ledset på mig. - Men Zarakie, hon menade inte... - NEJ! INGEN STÖR MIN JAKT!!! Ropade Zarakie och gav sig iväg fortare än blixten.
Matt suckade. - Ånej, du har hamnat i bråk med självaste Zarakie...