-Jag måste äta något... suckade jag. Zally satt bredvid mig och åt på en köttbit. - Ja, men gör det då, sa hon och slickade sig runt munnen. - Jag kan bara inte. Jag tittade drömmande bort mot ett rådjur som gick runt där träden blir tätare.
- Va? Skojar du? Sa Zally med munnen full av kött. - Varför kan du inte? Jag svarade inte. Jag kollade på Zarakie som satt en bit bort i gräset med Matt. De pratade och skrattade. - Ända sen det där med Zarakie hände har du ju bara suttit här och stirrat ut i luften, sa Zally oroligt. - Men förlåt då... mumlade jag. Sen reste jag mig upp och gick. Zally behövde inte prata med mig just nu. Zarakie hade gett mig dåligt självförtroende. Och när Matt sa det där "ånej", så...
Ja, jag vet. Jag var rädd för Zarakie. Skulle jag be om ursäkt? Eller ge honom något? Vad kunde gottgöra honom? Jag började röra mig mot Zarakie och Matt. Vem vet vad lägrets väktare kunde göra av mig?
ESTÁS LEYENDO
Samtidigt som löven faller {AVSLUTAD}
Hombres Lobo❝Du har hamnat i bråk med självaste Zarakie.❞ ~ Äntligen färdigskriven! Efter 1 år ~ Status: Färdigskriven Uppdateringar: ❗️Sista kapitlet ute! Läs om fortsättningen på vargarnas äventyr! ❗️Uppföljaren kommer inte att fortsättas på, förlåt ❗️300+ l...
