Plötsligt, när jag satt där i den våta jorden, kände jag hur jag började krympa. Jag krympte och krympte. Sedan kände jag hur jag började svettas. Och sist hur min ansikte drogs ut. Jag blev förskräckt och skuttade bort några steg. Då såg jag en före detta vit, smutsig klänning ligga där jag hade suttit. Var det där min klänning? Men hur? Jag började springa mot vår stuga igen. Jag brydde mig inte om jag inte fick komma in. Jag tänkte gå in iallafall. Jag försökte knacka på dörren, men jag var så kort att jag inte nådde upp. Istället rev jag på dörren. Och mamma hörde mig och kom och öppnade. Hon kollade först rakt fram. - Någon där? Sa hon. Jag ville skrika - JAG ÄR HÄR!!! Men allt som kom ur mig var ett gläfsande ljud. Mamma såg ned på mig. - Vad gör du här!? Skrek hon skrämt. - Schas med dig!! Sedan vände hon sig in mot stugan och ropade: mamma! Det är en varg här utanför! Jag fnös irriterat. Sen smet jag förbi mamma in i stugan. Varför kallade hon mig för "varg"? Varför? När jag gick in hallen såg jag mig själv i spegeln. Och det var då jag upptäckte det. En rödbrun varg stod framför spegeln med en krans av rosor på huvudet. Det var jag.
ESTÁS LEYENDO
Samtidigt som löven faller {AVSLUTAD}
Hombres Lobo❝Du har hamnat i bråk med självaste Zarakie.❞ ~ Äntligen färdigskriven! Efter 1 år ~ Status: Färdigskriven Uppdateringar: ❗️Sista kapitlet ute! Läs om fortsättningen på vargarnas äventyr! ❗️Uppföljaren kommer inte att fortsättas på, förlåt ❗️300+ l...
