I crashed

Stranden

Natalie gick i egna tankar på den smala skogsstigen som ledde till havet. Hon kunde känna hur havslukten ökade ju närmare havet hon kom och Natalie satte snabbt upp håret i en totte. Hon var väldigt varm men havet borde väl svalka henne när hon kom fram?

Natalie fortsatte gå och när hon kom fram till platsen där barren på marken blandades med snövit sand tog hon av sig sina flip-flopp och gick vidare med dem i handen. Vinden från havet ryckte i hennes totte och Natalie log. Havet var vilt idag. Hon kunde redan höra ljudet av ilskna vågor och när hon kom upp på en kulle kunde hon se havet nedanför sig.

Höga vågor kom inrullande mot stranden men mattades av precis innan de nådde sitt mål och försvann. Natalie älskade havet när det var vilt. Glatt hoppade hon ner från kullen hon stod på och gick snabbt den sista biten ner till stranden. Lätt släppte hon sina skor på marken och rusade ut till havet. Utan att tveka vadade hon ut i det halv varma vattnet och skrattade till när en våg slog upp mot henne så att hennes kläder blev blöta.

Natalie skrek av skratta när hon gick ut en bit till och en stor våg sköljde över hela henne.

Hon slutade skratta när det kom en starkare våg och välte hela henne. Natalie landade hårt på rumpan i sanden under vattnet och hon fick panik när hon inte fick luft. Plötsligt drog någon upp henne ur vattnet.

Natalie la händerna på knäna och hostade upp vattnet hon svalt innan hon torkade sig i ansiktet.

Sakta tittade hon upp och hamnade ansikte mot ansikte med Theo......

Natalie stirrade helt stel på honom och hon öppnade munnen och stängde den igen. Hon visste inte vad  hon skulle säga.

- Natalie? sa Theo jätte förvånad och stärkte ut handen mot henne som om han ville försäkra sig om att hon var verklig.

Natalie backade ett steg och tittade undrande på Theo. Hade han slagit i huvudet?

Liksom hon hade kommit innan när han satt och spelade dator sedan måste han ju ha förföljt henne hit eftersom hon inte fick lämna huset. Antagligen vill han sätta dit henne.

- Ja, du tog mig på bar gärning. Snälla säg inget till Lina! ber Natalie och tittade bedjande på sin ett år äldre kusin.

Theo tittade ännu mer undrande på henne innan han plötsligt trollade fram ett brett leende och började skratta.

Natalie suckade. Nu var hon helt säker på att han var galen...

- Mamma gick på att jag satt inne och spelade! sa Theo medan han försökte sluta skratta.

Natalie rynkade pannan och försökte hänga med. Hade Theo inte förföljt henne hit?

Theo måste ha sett hennes undrande min för han började förklara:

- Det är en av mina polare som är inne på mitt rum och spelar så att jag kan vara ute och hänga med kompisar när jag vill, skrattar han.

Natalie spärrar upp ögonen innan hon också börjar fnittra. Varför har inte hon kommit på det själv?

Theo lägger en hand på hennes arm medan han fortsätter skratta.

Natalie ler svagt samtidigt som hon vill spy på honom. Hur vågar han röra henne!

Vänligt men bestämt drar sig Natalie undan och börjar gå mot stranden. Hon tänker definitivt gå tillbaka till huset och skvallra på Theo till hans föräldrar.

- Natta vänta! Vill du inte stanna här med mina vänner? undrar Theo och griper tag i henne igen.

Natalie vänder sig mot honom och ler svagt mot honom.

Varför inte?