I crashed

Linas familj

Natalie muttrar irriterat när hennes mamma öppnar bildörren åt henne och låter henne komma ut. Natalie tittar inte ens upp på sin mamma utan hon går bara runt bilen och rycker åt sig sina saker ur pappas händer.

Hur kan hennes föräldrar göra detta mot henne? Lämna henne tillsammans med de mest irriterande kusinerna i världen!

Det är faktiskt inte rättvist!

Surt drar Natalie bagaget efter sig upp för en trappa till kusinernas vita strand hus. Mamma och pappa följer efter henne men de säger ingenting. De är för vana vid Natalies vredesutbrott för att reagera överhuvudtaget. Det gör Natalie ännu argare. Liksom de har ingen rätt att lämna henne här. Varför kan hon bara inte få stanna hemma. Hon hade kunnat sova hemma hos Fiona!

Natalie ställde ifrån sig sin packning och bankade hårt på ytterdörren tills hon hörde hur det stod någon på andra sidan som häll på att öppna. Då backade hon några steg och tog sin väska igen.

Dörren öppnades och ut kom en blond kvinna i mjukisbyxor och en tröja där det stod: YOLO.

Natalie fick lossas hosta så att kvinnan framför henne inte skulle fatta att hon skrattade. Vilken vuxen kvinna eller man för den delen har en YOLO tröja? Jo, Natalies moster, såklart!

Kvinnan brister ut i ett brett leende när hon ser Natalie.

- Natalie! Så stor du har blivit! utbrister Natalies moster Lina.

Natalie pressar fram ett leende och hälsar tillbaka med en lätt kram. Visst, Lina klär sig ungdomligt och massa sådant men hon är faktiskt väldigt trevlig....

Natalie bakar och puttar upp sina solglasögon i håret.

Bakom Lina kommer Sigge ner springande för trappan. Sigge tjuter till när han ser Natalie och hoppar på henne med en bamsekram. Natalie tvingar kvar sitt leende på läpparna medan hon klappar sin 7 åriga kusin på ryggen.

Sen släpper hon lätt ner Sigge på marken och hälsar på den bruna labradoren som kommer efter.

Labradorens namn är Daim, tror Natalie.

Hon har nämligen inte träffat sina kusiner på hela tre år nu och hon har bara hört mamma nämna att hennes syster hade skaffat en hund någon gång.

Mamma är nämligen inte jätte förtjust i sin syster Lina så de umgås helst inte.

Ändå måste Natalie umgås med Lina och hennes irriterande glada familj hela jäkla sommaren. För är det någonting som hela Linas familj är så är det glada!

Mamma hälsar artigt på sin syster och tackar för att Natalie kunde bo här under sommaren och Lian nickar och svarar att det inte var något problem.

Natalie suckar över den pinsamma situationen.

Som tur är så kommer Linas man, Henrik, och räddar dem genom att dra in Natalie i en björnkram.

- Natta! Vad roligt att du kunde komma och rädda mig från Linas tjat om mitt jobb! utbrister han och lyfter lätt upp Natalie och snurrar runt henne.

Natalie skrattar och kramar Henrik tillbaka.

Henrik är nämligen författare och även om han drar in hur mycket pengar som helst till familjen gnäller alltid Lina på honom för att han inte gör någonting.

Henrik är den enda i Linas familj som Natalie ens kan klara av att umgås i tre sekunder med utan att bli tvingad.

- Vi måste nog åka nu så att vi inte missar flyget, säger mamma, med artig röst innan hon säger hejdå till Natalie och försvinner bort mot bilen.

Natalie vänder ryggen bort från henne och tittar in mot huset.

Hon är trött och vill gå och lägga sig, nu...

- Ska jag visa dig ditt rum och sedna kan vi ju se om Theo kan komma ner och hälsa på dig, säger Lina och hjälper Natalie med packningen.

Natalie sneglar upp för trappan där hon antar att Theo befinner sig.

Theo är ett år äldre än Natalie och helt ärligt är hon lite rädd för honom. Han är läskig!