I crashed

Anton

Natalie stannar inte förrän och ser Anton stå ute i havet med vatten upp till knäna.

Då stannar Natalie till och drar ett skälvande andetag.

Hon har inte sprungit så snabbt sedan grannarnas hund jagade henne i skogen.

Natalie samlar sig snabbt och går ner till Anton i vattnet. Han har inte märkt henne så hon ler lite samtidigt som hon tar sats och hoppar upp på hans rygg.

Anton skriker till och är påväg att ramla men på något mirakulöst sätt klarar han det.

Natalie skrattar och placerar en kyss i nacken på Anton. Hon bryr sig inte om att hon har vanliga kläder på sig. Och att de nu kommer bli blöta och förstörda av saltet i havet.

Natalie släpper benen om han midja så hon glider ner i vattnet och Anton snurrar runt direkt. Han drar snabbt in henne i sin famn och kysser henne på pannan.

- Vad tycker du att vi ska hitta på idag? undrar Anton och pillar lite med Natalies hår.

Natalie biter sig i läppen och vet inte riktigt vad hon ska svara på det.

Hon måste berätta för Anton att hon ska hem men det har  hon ingen lust med.

Så hon ler mot honom och låter honom bestämma vad de ska göra.

- Jag tror Emil ska ha fest ikväll, sa Anton fundersamt.

Han tittar på Natalie med hopp i blicken.

Natalie ler mot honom och nickar. En fest, på kvällen. Hennes föräldrar kommer  hata henne för resten av hennes liv men Natalie bryr sig inte.

Hon tänker tillbringa sommaren med Anton med eller utan föräldrarnas godkännande.

- Skulle inte du hem och duscha? undrar Anton plötsligt och visar henne en rejäl tova i håret.

Natalie biter sig i läppen och sluter ögonen. Dags att berätta sanningen, tänker hon och suckar.

Killar hatar sanningen. Liksom Anton har väll inte lust att vara ihop med en tjej han sedan aldrig mer kommer få se?

- Jo det skulle jag, svarar Natalie enkelt och smeker Anton på kinden.

Anton granskar henne fundersamt.

Natalie ler svagt mot honom.

- Fast när jag kom till huset hade mina föräldrar kommit dit för att hämta mig. De vill att jag åker med dem hem, säger Natalie fundersamt.

Hon tittar på Antons ansikte. Han har fått något stelt och avvaktande i dragen och Natalie suckar. Tack mamma! tänker Natalie.

- Jag tänker inte följa med dem hem. Jag stannar här med dig, viskar Natalie lågt.

Anton sväljer och drar Natalie närmare sig samtidigt som han pussar hennes panna, gång på gång.

- Du måste följa med dina föräldrar hem Natta. Du kan inte skita i dina föräldrar för en killes skull. Jag vill inte att du ska behöva välja mellan mig och dina föräldrar, viskar hon och pussar henne på pannan igen.

Natalie sluter ögonen. Hon är ganska säker på att hon inte vill höra Antons fortsättning men nu är det för sent.

- Jag tänker inte låta dig välja och om jag betyder så mycket för dig så att du väljer mig framför dian föräldrar. Då är det nog inte så bra att vi umgås, säger Anton och Natalie hör smärtan i hans röst.

Natalie snyftar till när hon inser vad Anton tänker göra. Hon sluter ögonen och försöker trycka ute alla ljud. Det går inte, hon hör ändå vad Anton säger:

- Natta min älskade. När jag såg dig första gången rasade min värld och du var den ända som fanns kvar för att se till så att jag inte föll med men nu måste jag göra detta för din skulle. Snälla förlåt mig. Vi kan fortsätta hålla kontakten ändå, hoppas jag. Natta, jag gör slut med dig, viskar Anton och tar Natalies händer i sina.

Natalie snyftar till och slår armarna omkring Antons hals och kysser honom hårt på munnen.

- Vi håller kontakten och du har fel, din värld rasade inte samman när du såg mig det var jag som kraschade in i ditt hjärta, viskade Natalie.

Anton sväljer och kysser henne på munnen igen.

Tillsammans går de upp på stranden och vidare längst stigen mot Linas hus. Hela vägen håller de händer och Natalie försöker skjuta undan tanken på att Anton inte är hennes längre.